I veckan har jag varit intervjuad av en nyhets-reporter från SVT som ville diskutera att elever på en skola är kritiska till att de fått en SD:are som lärare. (Vet inte om inslaget sänts, i så fall har jag missat det). Jag inser problemet, tror nog att jag själv skulle känna mig klart tveksam om min dotter gick i den här klassen.
Den här frågan är svår, eftersom det handlar om hur barn bemöts i en ålder då de är väldigt öppna för yttre påverkan. Läraren har en väldigt stor makt över hur de utvecklas. Det märks självklart alltid på något sätt var en lärare står politiskt, även om han eller hon inte säger det. Men regeln måste ändå vara att alla ska ha en chans, att vi bedömer människors handlingar, inte deras åsikter. I synnerhet som åsikterna inte framförs i klassrummet, och den här läraren hade inte alls propagerat för SD, mot invandring eller något sådant.
Vi kan inte diskriminera människor som tillhör olika minoriteter från läraryrket. Var skulle vi i så fall dra gränsen? Får en lärare vara djurrättsaktivist? Abortmotståndare? Med i Hells Angels? Jehovas vittnen? (Det sistnämnda råkade jag själv ut för under årskurs 3 i skolan, och det var inte särskilt roligt, hon vägrade t ex julfirandet och födelsedagar). Strängt taget kan det vara nog så knepigt att lärare är politiskt aktiva i vanliga partier, fast då är det inte så mycket man kan göra åt eftersom det är mer acceptabelt. Helst vill man ju att lärarna ska vara objektiva, men det säger sig självt att alla människor ser på världen på olika sätt och att det alltid kommer att märkas, vare sig de vill det eller inte. (Bilden föreställer partiledaren i SD Jimmy Åkesson och Björn Söder. Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se).







