Kan man ha en SD:are som lärare?

I veckan har jag varit intervjuad av en nyhets-reporter från SVT som ville diskutera att elever på en skola är kritiska till att de fått en SD:are som lärare. (Vet inte om inslaget sänts, i så fall har jag missat det). Jag inser problemet, tror nog att jag själv skulle känna mig klart tveksam om min dotter gick i den här klassen.

Den här frågan är svår, eftersom det handlar om hur barn bemöts i en ålder då de är väldigt öppna för yttre påverkan. Läraren har en väldigt stor makt över hur de utvecklas. Det märks självklart alltid på något sätt var en lärare står politiskt, även om han eller hon inte säger det. Men regeln måste ändå vara att alla ska ha en chans, att vi bedömer människors handlingar, inte deras åsikter. I synnerhet som åsikterna inte framförs i klassrummet, och den här läraren hade inte alls propagerat för SD, mot invandring eller något sådant.

Vi kan inte diskriminera människor som tillhör olika minoriteter från läraryrket. Var skulle vi i så fall dra gränsen? Får en lärare vara djurrättsaktivist? Abortmotståndare? Med i Hells Angels? Jehovas vittnen? (Det sistnämnda råkade jag själv ut för under årskurs 3 i skolan, och det var inte särskilt roligt, hon vägrade t ex julfirandet och födelsedagar). Strängt taget kan det vara nog så knepigt att lärare är politiskt aktiva i vanliga partier, fast då är det inte så mycket man kan göra åt eftersom det är mer acceptabelt. Helst vill man ju att lärarna ska vara objektiva, men det säger sig självt att alla människor ser på världen på olika sätt och att det alltid kommer att märkas, vare sig de vill det eller inte. (Bilden föreställer partiledaren i SD Jimmy Åkesson och Björn Söder. Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se).

Publicerat i sd, Sverigedemokraterna | 26 kommentarer

Dalta inte med vänstervåldet

I dagens Expressen, Sidan 4, kritiserar jag de andra partierna för att de inte hårdare kritiserar de grupper som attackerat centerpartiets lokaler för deras förslag om försämrade lasregler för ungdomar. Nu har Jens Orback till sist kommit med en protest, men det känns som om det kunde ha skett för länge sedan.

Ingen försvarar öppet våldet mot centerpartiet. Men det är liksom underförstått att ”nu ska de väl ändå förstå vad folk ogillar deras politik”. Det tycker jag är oacceptabelt. Man kan ogilla centerns förslag, men det finns inget försvar för politiskt våld. Varje annat parti borde kraftfullt ta avstånd.

Publicerat i autonoma rörelsen, centerpartiet, Jens Orback, Osynliga partiet | 20 kommentarer

Kampen om facket


– När man blir vuxen slutar man ockupera hus och börjar jobba fackligt.
Det säger Eva Sundin-Johansson, f d punkare och husockupant, numera tvåbarnsmamma och skyddsombud i fackklubben på den tyska livsmedelskedjan Lidls storlager utanför Eskilstuna. Jag träffade henne och de andra i klubbstyrelsenen vintrig fredagseftermiddag i mars. Reportaget finns i senaste numret av Ordfront magasin som kom ut lagom till 1 maj.

Kanske är det är på sådana här arbetsplatser som slaget om fackets framtid står. Inte på SKF och ABB, utan på de nya stora jättekoncernerna som sprider sig som gräshoppor över Europa, och som tror att de står över lagar och avtal. Arbetsplatser där det borde vara lätt att se att facket behövs, även för alla de 19-20-åringar som just fått sitt första jobb och som kommer hit på morgnarna i sina rostiga Volvobilar från Köping, Örebro och Västerås.

På Lidl måste man hålla ihop, och många lär sig att facket är ”hjälp till självhjälp”, som Eva uttrycker det. Det kan vara värt att påminna om i dessa tider där facket känns toppstyrt och gubbigt. Om man sköter sig själv och skiter i andra på ställen som Lidl har man ingen chans, så är det.

Publicerat i AFA, facket, Lidl | Lämna en kommentar