Publicerat den 26 oktober, 2005 av annalenalod

Hiv/Aids hotar demokratin

Hiv hör till de där hoten som inte längre riktigt finns i medvetandet hos många i vårt land. Som har makats undan av fågelinfluensa, tsunamikatastrofer och annat.

Men så börjar jag läsa mer. Jag har nyligen av avslutat arbetet med ett studiematerial om hiv/aids för Palmecentret. Som alltid när man ska lära andra saker lär man sig själv mest. Materialet handlar inte om hiv/aids som ett hälsoproblem. Det tar fasta på hur epidemin hotar demokrati och mänskliga rättigheter, och hur utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter också är enda sättet att bekämpa epidemin.

Det är de allra fattigaste som drabbas. I Afrika söder om Sahara, där nästan alla av världens minst utvecklade länder. I rika länder, där de mest marginaliserade och utsatta alltid drabbas värst, prostituerade, injektionsmissbrukare, invandrare från afrikanska länder etc.

Vi har ingen epidemi, för vi har råd att stoppa den och ge dem som smittats bromsmediciner. I fattiga länder kan smittan spridas obehindrat. Och särskilt mycket sprids den där det saknas yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, där kyrkan och samhället blundar och det civila samhället inte kan agera fritt, där utsatta grupper inte är skyddade, där kvinnor gifts bort unga och inte kan bestämma över sin egen kropp och sexualitet, där barn på grund av fattigdom tvingas in i sexhandel, barnarbete och ett liv där risken för aids bara är en av många fasor.

Mer information om Palmecentrets arbete mot hiv/aids. Mitt studiematerial är tänkt att användas i studiecirklar.

Publicerat i aids, hiv, Palmecentret | Lämna en kommentar

Finns det grodor på bananplantagen?

Publicerat den 28 september, 2005 av annalenalod

Alla som har reklam-tv har sett grodan som dansar runt en banan. Min dotter, som är tio år, frågar mig varje gång: ”Mamma! Vad betyder den där grodan?” Jag brukar svara något i stil med: ”Den är väl snäll mot regnskogarna.” Men det är ju, som dottern påpekade, inte något vidare svar. Det fick mig att skriva en debattartikel på Aftonbladets debattsida.
Vi äter för det mesta Rättvisemärkta bananer, mest för att de är så mycket godare. Men visst spelar det också in att jag känner till att knappast någon gröda i världen odlas med så mycket miljöförstöring och kemikalier som just bananer. Bättre då med Rättvisemärkning, som inte är någon miljömärkning men betydligt bättre än konventionell odling, eller Krav som garanterar just det som rör miljön.
Det har huggits ner enorma arealer regnskog för att skapa stora bananplantager där giftanvändning och hård exploatering medfört jorderosion, förgiftade vattentäkter, fiskdöd, allergier, hudsjukdomar, fosterskador och rader av sjukdomar. De flesta bananer odlas i Costa Rica där gifterna i odlingen är ett gigantiskt hälsoproblem. Sjuttio procent av alla costaricanska fall av kemisk förgiftning kommer från bananprovinsen Limón.
Självklart är det bra att Chiquita nu säger att de vill bättra sig. Lite bättre blir det säkert, men utifrån ett extremt dåligt utgångsläge. Jag hoppas innerligt att min Ica-handlare inte tror att ”Rainforest Alliance” och de här andra märkningarna är samma sak. Naturskyddsföreningen rekommenderar för övrigt fortfarande bara Rättvisemärkt och Krav när det gäller bananer.

Publicerat i bananer, Rainforest Alliance, Rättvisemärkt | Lämna en kommentar

Antisemitism med ett nytt ansikte

Publicerat den 15 september, 2005 av annalenalod


Bilden på Kofi Anan som Israels lakej är ett av flera exempel på senare år som visar hur vänsterns kritik av Israel emellanåt lägger sig ett klart gränsland mellan antisemitism och vad som kan tolereras i en politisk debatt. Detta var en av de saker jag tog upp i en genomgång av dagens antisemitism vid ett seminarium i helgen på Stockholms universitet.

Arrangörer var Teatervetenskapliga institutionen som genomfört en publikenkät med anledning av den uppmärksammade uppsättningen av Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” som genom århundraden ofta kritiserats för porträttet av juden Shylock. Frågan som ställdes var om pjäsen kunde bidra till ökad antisemitism. Resultatet kan möjligen tolkas i den riktningen, menade teatervetaren och forskaren Yael Feiler som visade att ett relativt stor grupp svarade annorlunda på frågor om exempelvis judarnas karaktär som ställdes före respektive efter pjäsan. (Undersökningen refererades bl a i Svenska Dagbladet )

Själv känner jag mig lite tveksam till ett sådant resultat, att en enda pjäs kan betyda en sådan skillnad. Men självklart är antisemitism något som ligger latent hos många av oss, även om det i synnerhet i Sverige fortfarande är väldigt tabubelagt. Jag föreställer mig, till skillnad mot många av deltagarna vid detta seminarium, att teatern alltid måste kunna hantera svåra frågor och även ideologiskt problematiska pjäser med stor frihet. Men att man måste ha en klar tanke med varför man iscénsätter en text som väcker så starka känslor hos alla som har någon som helst relation till judeförföljelser t ex i Hitler-Tyskland. (Har inte själv hunnit se Mats Eks uppsättning, men tänker göra det snarast, dessutom visas filmen ”Köpmannen i Venedig” med Al Pacino, man kan undra vad som fått så många att plötsligt intressera sig för en av Shakespeares minst spelade pjäser på senare år.)

Mitt anförande handlade egentligen mest om olika former av antisemitism i vårt land och vår tid. Jag visade exempel på nazistgruppernas tydliga antijudiska retorik där en förmodad judisk sammansvärjning på ett klassiskt sätt får bära skulden för i stort sett alla dagens problem. Men också hur parlamentarisk extremhöger på ett mer subtilt sätt anspelar på antisemitiska föreställningar utan att gå så långt att de drabbas av åtal för ”hets mot folkgrupp”. Att vänsterns anti-Israel-retorik och fundamentalistiska muslimska gruppers synsätt möts ibland är förstås också intressant. (Liksom för övrigt ibland även muslimer och nazister, t ex i synen på 11 september som ett nödvändigt angrepp på den judiska ockupationsmakten, något som t ex svenska nazistpartiet Nordiska Rikspartiet förfäktat).

Däremot tycker jag man ska vara försiktig med att kalla all kritik mot Israel för antisemitism, något som jag tidigare varnat för i debattartiklar i Svenska Dagbladet och Arbetaren. En sådan tendens märks exempelvis i det dokument som EU:s institut för att granska rasism och främlingsfientlighet EUMC i Wien nyligen skickade ut där man gör ett försök att definiera antisemitism. Jag tror detta är olyckligt eftersom människor tenderar att ta allt lättare på antisemitismen när den får denna innebörd. Samtidigt är det uppenbart även för mig att vissa vänstergrupper faktiskt går över gränsen i debatten, och att t ex den bild som jag med stor tvekan publicerar på min blogg är ett smaklöst exempel på detta.

Publicerat i antisemitism, EUMC, Köpmannen i Venedig, Shakespeare | 3 kommentarer