Olof Palme hade mod och visioner

Från min sjuksäng konstaterar jag att, vid sidan av situationen i Libyen och elpriserna, är 25-årsdagen av mordet på Olof Palme det som uppmärksammas mest i medierna. Sedan 1995 sitter jag med i styrelsen för Olof Palmes minnesfond och jag har arbetat en period för Olof Palmes internationella center, som jag fortfarande frilansar för ibland. (För övrigt inte samma sak, den förra delar ut priser och stipendier, den senare ägnar sig bland annat åt att administrera arbetarrörelsens insatser inom biståndet och bedriva opinionsbildning i internationella frågor.)

Tror vi var många som studsade till inför statsvetaren Jenny Madestam som uttalade sig i Rapport i går om att Palme är en politiker ur en annan tid och att svenskar föredrar mer ”sansade” politiker som Fredrik Reinfeldt och Göran Persson. Jag tror de flesta framför allt gillar politiker som tror på något och som står för det. Men engagemang och en passion för politiken är ack så ovanligt, inte minst i dessa tider. Det hade Palme, och det är tidlöst. Vilka andra invändningar vi än kan ha kring vad han i övrigt uträttade.

Något som slagit mig ofta är vilket intresse namnet Olof Palme väcker även hos väldigt unga personer, och inte alls bara de som är med i SSU. Jag minns när vi hade med oss CD-skivor med hans tal på bokmässan i Göteborg och sålde massor till vanliga skolelever och andra unga som bedyrade hur glada de var över att talen nu fanns tillgängliga (det här var åren innan YouTube och andra källor började sprida dem). Olof Palme hade mod och visioner.

Vi minns honom med saknad när vi hör hur Carl Bildt använder samma retorik som Peking-regimen om Libyen och talar lite diffust om en önskan om stabilitet (utvecklas i en intervju i Expressen). Och visst var det exakt det ordet Göran Persson använde om den kinesiska regimen som har förbjudit fria fackföreningar: han berömde deras politiska stabilitet. (Hör vad han sa på Radiokorrespondenterna, P1)

Olof Palme vågade säga ifrån och benämna saker vid deras rätta namn. Även i mindre eldfängda tal som i det jag lagt upp i detta inlägg är han lysande i sitt tydliga avståndstagande från totalitära ideologier, både till höger och vänster, och i sitt försvar för en välfärdsstat som står även på de svagas sida.

Det har länge sagts att mordet fördunklat minnet av hans insatser som politiker, men med den bokflod och de reportage som presenterats de senaste åren känns det stadiet överspelat.(Henrik Berggren, Göran Greider, Kjell Östberg etc.) Det finns förstås en oerhörd massa tips kring saker att läsa om Olof Palme, men jag nöjer mig med att tipsa om den sida som lagts upp av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som växer och blir allt bättre och mer innehållsrik.

Annonser

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Carl Bildt, Göran Greider, Göran Persson, Henrik Berggren, Jenny Madestam, Kjell Östberg, Olof Palme, Olof Palmes internationella center, Olof Palmes minnesfond. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Olof Palme hade mod och visioner

  1. Anonymous skriver:

    Minns att på ett forum för några år sedan startade någon en fråga. Och den handlade om Palme och inrikespolitiken. Och även Palme beundrarna hade svårt att säga vad stort han utträttade där. Palme vännerna tycks mest beundra hans utrikespolitiska idéer.Själv är jag ingen vän av Palme. Jag är arbetarklass och gillar inte överklassmänniskor. Oavsett var dom har sina åsikter. Branting, Palme och andra ni är inte mina vänner.Arbetarna ska styras av arbetare.

  2. Cello Jr skriver:

    Hej Anna-Lena,Tack för svar. Jag tycker din syn på Palme och människor i allmänhet visar på dels intelligens, dels mogenhet.Och förvisso är du en av de få självkritiska vänsterintellektuella i vårt land. Beviset: att du skrivit en bok om etablissemangets hycklande tolerans visavi den ungdomliga extremvänstern.Det förtjänar du aktning för. I alla fall från denne sverigedemokratiske väljare.Ingen mer än Mark Twain (läser Tom Sawyer just nu) bevisar motsägelsefullheten i varje människa, även den bästa. Och Mark Twain tror jag kvalificerar för det omdömet!Här har du länk till en PBS-serie om Twain av Ken Burns, geniet som gjort serien om nordamerikanska inbördeskriget ständigt repriseras på Axess TV.http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=zr2rWya5Z5IEnda felet med denna rörande berättelse (i 23 delar!) är utelämnandet av inkonsekvensen i Twains antirasism, hans ytterst negativa syn på indianer, som publicerades i Galaxy 1870:http://fyrahundrasjuttiosex.blogspot.com/2011/03/om-mark-twain-var-en-sadan-tidig.htmlSamma motsägelse som vi finner hos Twain, finner vi hos den store emancipatoren, Abe Lincoln:http://fyrahundrasjuttiosex.blogspot.com/2011/03/om-lincoln-var-en-sa-stor-antirasist.htmlSjälv hatar jag när människor försöker tvinga mig att se på något tv-program som de gillar, men med reservation för det, se för Guds skull PBS-serien om Twain på You Tube-länken ovan.Jag blev tårögd. Missa inte din chans. Lova!MvhCello Jr

  3. Det finns väl mycket man kan tänka om Olof Palme. IB-affären är väl något som jag drar mig till minnes också. Jag gillade verkligen Anna Lindh, men hon hade ju säkert fått stå till svars för utvisningen av egyptierna om hon levt vidare, ingen vacker historia. Perfekta människor finns inte, perfekta feminister ej heller. Det jag i alla stillsamhet ville peka på är att jag saknar Olof Palmes visioner. Vem köper inspelningar av tal av Göran Persson och Mona Sahlin om 25 år tror ni?

  4. Cello Jr skriver:

    Jag syftar på detta.

  5. Cello Jr skriver:

    Hej Anna-Lena,jag studsade över Mona Sahlins beskrivning av OP som feminist – eller closet feminist.Jag menar, hallå, Lennart Geijer, Bordellhärvan, i vilken OP själv utpekades som sexköpare av minderåriga.Det är lite schizofrent. Å ena sidan får man inte ifrågasätta de där tjejernas trovärdighet, å den andra, får man inte tro något så illa om OP.Några egna reflektioner i ämnet?MvhCello Jr

Kommentarsfältet är stängt.