Finns det verkligen någon påskmusik?

R-1786962-1243275857.jpeg14d26140e5c4d1d14858066ac4382661cbabafe4Snart är det dags för mig och Fredrik af Trampe att slå till med ett nytt musikprogram i radio, och vi följer vår tradition att uppehålla oss vid musik som passar i speciella storhelger. Två år i rad har vi spelat musik på julafton. Nu blir det radio med påsktema på påskafton den 15 april kl 17-19, och kanalen är P4 precis som tidigare gånger.

Finns det någon påskmusik, undrar någon. Ja, visst gör det det. Ni ser bilder från en tysk påskfavorit: Klaus und Klaus med ekivoka Der Eiermann (rätt påfrestande, men visst är det påskfeeling – se även filmen som jag lagt till längst ner). Jävlaranamma är ett hyfsat okänt band som spelat in en hel påskskiva som avhandlar många delar av den långa helgen. Vi har en massa annat också om ägg, kycklingar, tuppar och harar. Kom gärna med förslag om ni vet något som ni tror vi missat, men två timmar fyller vi med råge även med det vi hittills skrapat ihop.

Gissar att vi inte bara spelar det mest njutbara. Men här kommer en av mina absoluta påskfavoriter:

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 8 kommentarer

Wilders är inte som andra

CPz7FYKUwAAw6gyIgår kväll var jag med i direktsändning i P1 för att följa utgången av valet i Nederländerna. Det hade ju förutspåtts att Frihetspartiet och Geert Wilders skulle kunna bli största parti. Min roll i det här samtalet blev liten eftersom Wilders inte alls lockade lika många som i en del prognoser. Han ökade visserligen andelen röster jämfört med förra valet. Men 20 mandat och 13 procent av rösterna betyder bara att partiet är tillbaks på den nivå det låg på efter förrförra valet. Det är rätt många färre än regerande VVD och premiärminister Mark Rutte som fick 33 mandat.

Jag tycker man kan konstatera några saker:  Det finns ingen automatik i att högerpopulistiska partier undervärderas i opinionsmätningar. Det har vi alltid sagt om SD, men här var det ju precis tvärtom.

Vid det här laget har väl de flesta insett att den gamla ”sanningen” om att andra partier förlorar på att försöka ta högerpopulisternas frågor och göra dessa till sina inte stämmer. Vi har sett det i Sverige och vi ser det i Nederländerna. migrationsfrågan är viktig och väljarna föredrar ofta att andra etablerade partier tar sig an dessa, och självklart då på ett mer seriöst sätt. Att säga att invandringen ska minskas ses inte lika extremt i en tid då invandringen är så hög som den varit på sistone. Även Mark Ruttes markering att förhindra Turkiets utrikesminister att bedriva valrörelse i Nederländerna, vilket orsakade en diplomatisk kris, har tydligen uppfattats väl av väljarna.

Många tycks tro att om det går bra för högerpopulister i ett land går det automatiskt bra för dem i andra länder. Men resultatet för Wilders ger oss inga ledtrådar till hur det ska gå i valen i Frankrike och Tyskland. Den politiska situationen och valsystemen ser annorlunda ut, ett majoritetsvalsystem som i Frankrike missgynnar uppstickarpartier jämfört med ett strikt proportionellt system som i Nederländerna.

Nederländerna är extremt med sina många partier, en konsekvens av att man inte har någon nedre spärr för att sitta med i parlamentet. Geert Wilders är också en betydligt extremare politiker än många andra av dem som brukar kallas radikala högerpopulister. Han är i princip enväldig i sitt parti, och partiet har en enda medlem: han själv. Han är betydligt hårdare och mer konsekvent i sina attacker på islam och muslimer. Det har gjort honom till en person med rekordhöga nivåer på säkerheten. Han valde i valrörelsen i stort sett bort att debattera och satsade på att twittra och på andra sätt nå ut till sina väljare, vilket de uppenbarligen inte tyckte var tillräckligt.

Jimmie Åkesson verkar känna sig befryndad med Wilders och verkade nöjd över att hans parti växte. Det är i sig intressant eftersom SD valt bort att samarbeta med Wilders, Marine Le Pen och de andra i den nationella gruppen i EU-parlamentet.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 4 kommentarer

SDs framgångar började i Skåne

ordfront2Idag skriver Niklas Orrenius i DN om hur den politiska kartan ritas om när Sverigedemokraterna blir största parti i kommunerna, och ser en skiljelinje mellan Skåne och resten av Sverige. Det är egentligen inte något nytt att SD är mycket större i Skåne än i resten av Sverige, även om glappet minskade något i senaste valet. Den som vill ha en bakgrund kan läsa en artikel som jag skrev redan 2000 i Ordfront magasin, alltså långt innan SD ens satt med i riksdagen.

Orsaken är att det länge funnits mängder av lokala missnöjespartier i Skåne som bland annat influerats av dansk politik, vilket gjort att det finns en helt annan politisk agenda.Det har gjort att det blivit en mer normal och accepterad del av skånsk  politik att kritisera invandring och lokalt flyktingmottagande (och även att ägna sig åt en oförblommerad lokalpatriotism och regionalism) vilket har bäddat för SD. De här tidigare partierna och den politiska myllan i Skåne beskrev jag även på slutet av 1990-talet i ett bidrag till en rapport från Demokratiutredningen.

I Skåne hade alltså SD:s kärnfrågor redan planterats av andra partier och även politiker i etablerade partier, aktörer som inte hade ett nazistiskt förflutet, och som inte var utstötta ur den politiska gemenskapen. Ett tidigt exempel är folkomröstningen om flyktingmottagandet i Sjöbo 1988. När dessa partier och partiföreträdare så småningom valde att närma sig SD var det inte svårt för SD att snabbt locka stora grupper av väljare. SD inkorporerade de facto en del av de tidigare missnöjespartierna, vilket gjorde att de lokala företrädarna ofta sedan tidigare var fast förankrade i kommunerna och regionen. (Därmed inte sagt att de alltid var så väl sedda, men de var åtminstone inte totalt utfrusna, som ju SD oftast var på de platser partiet lyckades få mandat vid den här tiden.)

Det här har gjort att det inte heller varit lika svårt för SD som i resten av landet att börja samverka med andra partier, även om detta hittills fördömts av de borgerliga partierna – det har handlat mest om borgerliga partier – centralt. Uppenbarligen håller detta nu på att ändras.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 1 kommentar