Idag skriver Niklas Orrenius i DN om hur den politiska kartan ritas om när Sverigedemokraterna blir största parti i kommunerna, och ser en skiljelinje mellan Skåne och resten av Sverige. Det är egentligen inte något nytt att SD är mycket större i Skåne än i resten av Sverige, även om glappet minskade något i senaste valet. Den som vill ha en bakgrund kan läsa en artikel som jag skrev redan 2000 i Ordfront magasin, alltså långt innan SD ens satt med i riksdagen.
Orsaken är att det länge funnits mängder av lokala missnöjespartier i Skåne som bland annat influerats av dansk politik, vilket gjort att det finns en helt annan politisk agenda.Det har gjort att det blivit en mer normal och accepterad del av skånsk politik att kritisera invandring och lokalt flyktingmottagande (och även att ägna sig åt en oförblommerad lokalpatriotism och regionalism) vilket har bäddat för SD. De här tidigare partierna och den politiska myllan i Skåne beskrev jag även på slutet av 1990-talet i ett bidrag till en rapport från Demokratiutredningen.
I Skåne hade alltså SD:s kärnfrågor redan planterats av andra partier och även politiker i etablerade partier, aktörer som inte hade ett nazistiskt förflutet, och som inte var utstötta ur den politiska gemenskapen. Ett tidigt exempel är folkomröstningen om flyktingmottagandet i Sjöbo 1988. När dessa partier och partiföreträdare så småningom valde att närma sig SD var det inte svårt för SD att snabbt locka stora grupper av väljare. SD inkorporerade de facto en del av de tidigare missnöjespartierna, vilket gjorde att de lokala företrädarna ofta sedan tidigare var fast förankrade i kommunerna och regionen. (Därmed inte sagt att de alltid var så väl sedda, men de var åtminstone inte totalt utfrusna, som ju SD oftast var på de platser partiet lyckades få mandat vid den här tiden.)
Det här har gjort att det inte heller varit lika svårt för SD som i resten av landet att börja samverka med andra partier, även om detta hittills fördömts av de borgerliga partierna – det har handlat mest om borgerliga partier – centralt. Uppenbarligen håller detta nu på att ändras.
Även i år ska jag och Fredrik af Trampe sända några timmars radio på julafton, ett program som ger plats för massor med ovanlig, konstig, häpnadsväckande och rolig musik på temat julfirande. Programmet sänds i P4 klockan 17-19, och läggs därefter ut på nätet för den som vill lyssna senare.
Anna-Lena Lodenius 