Vinter i ett slitet Aten

SONY DSC

En gata mitt i Aten, nära Omonia-platsen. Inhemska hemlösa och flyktingar har flyttat in i utjänta fastigheter. Foto: Anna-Lena Lodenius

Jag har just kommit hem från två veckor i Aten, där jag vistats tack vare ett stipendium som jag fick i höstas. Journalister och författare har rätt att söka arbetsstipendier i Ariane Wahlgrens hus mitt i Aten. Ariane Wahlgren var en mångsidig person som bland annat arbetade som radiokorrespondent för Sveriges Radio under juntatiden kring slutet av 60- och början 70-talet.

Resan var ju främst tänkt för att få skrivro i en annan miljö, och det fungerade utmärkt. Men självklart fick jag också möjlighet att studera staden, som jag besökte för första gången. Jag håller ännu på att smälta mina intryck, men det är en sliten stad som möter besökaren. Det var fantastiskt att bo så nära Akropolis och kunna ta dagliga promenader i området, och att kunna besöka det sällsynt vackra och spännande nya Akropolismuseet flera gånger. Men det är också påfallande hur hus står och förfaller även i mycket centrala kvarter, gatuhandeln har krympt liksom tiggeriet, vilket måste bero på att människor har så lite pengar.

SONY DSC

Exarchia-torget. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det fanns tomma hus även i området där jag bodde, men framför allt fanns de i området som låg västerut från den centrala marknaden och Omonia. Här finns hela kvarter med   uttjänta hus som blivit hemvist för så väl flyktingar och EU-migranter som hemlösa greker och drogmissbrukare. En av dagarna jag var där pågick en marknad på en av gatorna där människor sålde allt de ägde, om så bara ett par gympadojor, för att få in en euro eller två.

Just när jag var i Aten pågick inga stora protester på gator och torg, men väggarna skvallrade om mängder av inbjudningar till politiska möten och demonstrationer, stödkonserter, utställningar och liknande. Närvaron av den för Aten så ofta synliga extremvänstern var starkast på Exarchia-torget där den 15-årige Alexandros Grioropoulos dödades av en polis 2008, en händelse som förstås väckte starka reaktioner och som besökaren på platsen fortfarande påminns om på olika klistermärken som satts upp. Det mest påtagliga för min del var annars att jag möttes av hotfulla personer som krävde att jag skulle låta bli att fotografera (jag tog bara bilder av husfasader och klistermärken, men det verkade inte spela någon roll).

Jag läser att den tidigare finansministern Yanis Varoufakis och hans fru blev attackerade på en restaurang i området i april förra året av maskerade autonoma vänsteraktivister som bland annat kastade något glasliknande föremål på honom. Syriza må ha kommit till makten med visst stöd även från de här miljöerna, men inte ens representanter från detta parti kan uppenbarligen röra sig fritt här.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Fira jul med en annorlunda musikblandning

I år har jag och Fredrik af Trampe fått förtroendet att göra ett 2 timmar långt program i radio på julafton. Programmet ”Bland lutfisk, cowboys och hawaiitomtar” sänds kl 18-20 i P4. Det innehåller vårt urval av ovanliga, roliga och märkliga fynd ur våra skivsamlingar med kommentarer och funderingar.

Fredrik af Trampe och jag var tidigare jul-DJ:s tillsammans i några år på Klubb Sunkit. Vi har ett gemensamt intresse för den sortens egensinniga musik som ibland kallas suncedelica. På julafton spelar vi morbida ringlekar på temat grisslakt för dans kring granen, amerikanska komiker som lovsjunger lutfisk på fejkad svenskamerikanska, sentimentala sånger om sjömän som firar jul med ”betalda damer”, som Trampe väljer att kalla det, och mycket mer.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 7 kommentarer

Nordiska populister har svårt att klara makt

Under hösten har det kommit två artiklar där jag skriver om nordiska högerpopulister. Den första fanns i tidningen Tvärdrag nr 3:2015 och handlade om högerpopulism i ljuset av det stora flyktingmottagandet. Den andra fanns i Ordfront magasin 5:2015 och var mer en genomgång av samtliga sådana partier i Norden med skillnader och likheter.

Både norska tvärdrageeeFremskrittspartiet och Sannfinländarna sitter i regeringen. Även Dansk Folkeparti blev tillfrågade om att sitta i regeringen med liberala Venstre, men de avböjde trots att de blev landets största borgerliga partiet i valet försommaren 2015. Det var förmodligen klokt, högerpopulister har svårt att klara av att leva upp till förväntningarna när de får mer makt.

Sannfinländarna har fått halverat väljarstöd sedan de hamnade i regeringen 2015, och även Fremskrittspartiet har varit nere på nivåer kring 9 procent , även det en halvering jämfört med valresultatet 2013. (På sistone har de dock ökat kraftigt igen och låg i december på 18 procent.) Förklaringen till att maktinnehav ofta betyder minskat väljarstöd är att de högerpopulistiska partierna tvingas administrera obekväma beslut som ett ökat flyktingmottagande, nerskärningar av välfärden och i Sannfinländarnas fall stödpaket till fattigare euroländer, helt på tvärs med vad de lovat väljarna. Dansk Folkeparti däremot har en minst lika stark ställning som tidigare, och partiledaren Kristian Thulesen Dahl har korats till landets populäraste partiledare flera år i rad. Dansk Folkeparti lyckas ändå påverka politiken från sin posomslag_5_2015ition som ett stödparti.

I Finland höjs röster om att Sannfinländarna borde lämna  regeringen. Föregångaren Landsbygdspartiet satt i regeringen 2 gånger och båda gångerna betalade partiet också med minskat väljarstöd.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar