
Det fick endast förekomma av arrangören producerade plakat vid manifestationen. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det här plakatet fick dock godkänt, trots att deltagaren tagit med det själv. Foto: A-L Lodenius
Det mest fascinerande med Folkets demonstration, som höll ytterligare ett offentligt möte på Norrmalmstorg i Stockholm i lördags, är bredden på deltagare. Här samlas vad jag uppfattar som ganska vanliga medborgare som är negativa till den nuvarande flyktingpolitiken och en nyligen avhoppad centerpartistisk kommunpolitiker med missnöjda, avhoppade eller utsparkade SD:are, fd sympatisörer och medlemmar från havererade partier som Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna, personer som skriver på nätsajter som Avpixlat och betydligt hårdförare killar, t ex medlemmar i det nya nätverket Soldiers of Odin. De senare utgjorde en grupp på ett femtiotal personer som stod längst bak.
Det finns uppenbarligen en rädsla hos arrangörerna för att Folkets demonstration ska kantra i en mer extrem och våldsam riktning. Förra gången en liknande demonstration arrangerades, det var den 30 januari i år på samma plats, greps några deltagare efter bråk med motdemonstranter, men enligt poliser jag talade med var mediernas beskrivning av händelsen kraftigt överdrivna. (Tydligen hände något liknande den här gången, och liksom sist var de som greps polska medborgare.) Flera talare den här gången gjorde klart att det här handlade om en manifestation mot nazism, rasism och främlingshat, en tydlig känga åt SD:s Mattias Karlsson som fördömde den förra manifestationen som lockade något fler deltagare. Vid ett tillfälle riktades uppmaningar till deltagarna att de inte fick maskera sig, och om de bar maskering genast ta bort den.
Folkets demonstration kan väl närmast jämföras med Pegida-nätverket i andra länder, främst Tyskland, som dock riktar sig tydligare mot muslimer. Men Folkets demonstration har inte tillnärmelsevis lika stort folkligt stöd. Man kan fundera över varför. Har det att göra med att den svenska flykingpolitiken nu håller på att stramas åt? Är väljare som är kritiska till invandringen nöjda med att SD sitter i riksdagen och har vuxit så snabbt? Eller är det helt enkelt så att svenska invandringskritiker dömer ut tanken på att det går att ena allt som befinner sig från utkanten av SD till Svenska motståndsrörelsen?






