Den rasistiska lynchmobben i anslutning till Stockholms centralstation på fredagskvällen har med rätta väckt stor uppmärksamhet i medierna. Jag fick mängder av samtal från olika medier som jag inte kunde besvara eftersom jag tillbringade helgen med arbete på annan ort. Nu när jag försöker få grepp på vad som sagts och vad det var som hände tycks den troligaste förklaringen vara att attacken hade kopplingar till fotbollslagens firmor (AIK och Djurgården har pekats ut). Jag har noterat att bland andra Agneta Blom, som just avslutat uppdraget som nationell samordnare mot våldet kring fotbollsmatcher och inom supporterkulturen (se slutrapporten), uttalat sig för t ex TT och SVT om faran med att olika våldskulturer blandar sig. Enligt det flygblad som spreds uppfattade de maskerade aktivisterna sig själva som ett slags medborgargarde i färd med att försvara Sverige mot ”den importerade kriminaliteten”.
Delar av det flygblad som uppges ha spritts i samband med den rasistiska attacken på fredagskvällen vid Stockholms central.
Det är ett välkänt fenomen att det finns rasistiska inslag i supporterkulturen. Att fotbollshuliganer blandar sig med nazister och aktivister inom rasistiska rörelser är heller ingenting nytt, det förekom redan på 1980- och 90-talen och har även varit vanligt i många andra länder. De organiserade nazisterna är inte särskilt synliga eller många för tillfället, det mesta av aktiviteterna sker på nätet eller i mer oorganiserad form. De många attackerna mot flyktingboenden har sannolikt också sin upprinnelse i spontana protester, men det återstår att bevisa (och det är ett bara ett fåtal som gått till åtal där vi har ett facit).
Nu talar en del om att näthatet flyttat ut på gatan (se t ex Anders Lindberg, AB). Jag tycker det ligger närmare till hands att människor som redan mötts regelmässigt kring våldsamma attacker i andra sammanhang kan byta arena, från fotbollsmatcherna till gatan. Mycket pekar på att det dessutom var samma grupp av individer som skapade tumult genom attacker på motdemonstranter i samband med en demonstration på Norrmalmstorg i Stockholm under lördagen arrangerad av något som kallas Folkets demonstration. Det betyder inte att man kan dra likhetstecken mellan den här rasistiska mobben och demonstrationen som var en protest mot regeringens flyktingpolitik, och som väl får anses skyddad av grundlagens mötes- och yttrandefrihet (så länge det som sägs inte går över gränsen till hets mot folkgrupp). Tumultet uppstod efteråt, på angränsande gator. Några personer greps, och man kan notera att de brottsrubriceringar som förekommer är ett fall av misshandel och ett av narkotikabrott.
Folkets demonstration lockade deltagare från olika håll och schatteringar inom den extremnationalistiska rörelsen (eller hur vi nu ska benämna den), och även delar av SD har tydligen puffat för arrangemanget. Trots uppbackningen drog det inte särskilt många, uppskattningsvis runt 100 personer. Talarlistan ger en tydlig fingervisning om vilken krets det här rör sig om. Den innehöll namn som Jan Sjunnesson, som för en tid sedan lämnade SD:s mediesatsning på nätet Samtiden, och Ingrid Carlqvist, utgivare av tidningen Dispatch International. Dessutom syntes flera skribenter i tidningen Nya tider: Stefan Torssell, prästen Axel W Karlsson och Hans Erling Jensen, de två senare uteslöts ur SD för några år sedan.
Att skydda och stötta ensamkommande flyktingbarn känns som det som har högsta prioritet i det här läget. Enligt polisen är talet om stor kriminalitet bland flyktingbarnen grovt missvisande, de är skygga, absolut inte intresserade av onödig uppmärksamhet och de enda brott som verkar har förekommit är vissa fickstölder. Om det är firmorna som ligger bakom borde förstås åtgärder inrikta sig på dessa och där pågår ju redan många diskussioner kring vad som behöver göras. Men att de samordnar sig och tar steget ut på andra arenor är förstås ytterligare en komplikation.
Anna-Lena Lodenius 