I senaste numret av Ordfront magasin återvänder jag till skolforskaren Anne Bamford, som jag tidigare skrivit om på den här bloggen. Jag synar alliansens skolpolitik, som egentligen är folkpartiets eftersom de bestämmer i stort sett allt. Folkpartiet drömmer sig tillbaks till 50-talets pluggskola med elever som lyssnar på läraren där kunskapsmålen var lätta att sätta och där de som inte skötte sig fick sänkt betyg i ordning och uppförande. Min poäng, som jag bygger delvis på Bamfords slutsatser, är att ”en politik för jobben” som alliansen talar om inte ger några jobb. För de som går i alliansens skola lär sig fel saker för att klara arbetslivet. Det intressanta är att det även finns vissa inom Svenskt näringsliv som håller med. De vill ha en mer flexibel och global skola, inte som det var förr. (Läs för övrigt gärna även resten av tidningen som är ett späckat och intressant temanummer om barn och barns villkor.)
Anna-Lena Lodenius 
Anonym sa:”Tror däremot själv på nyttan av läxor i historia och fria övningari svenska språket”.Fria övningar i svenska språket? Jo det är vad vi har i grabbens skola och inte ens vi föräldrar kan förstå vad de skall göra för att kunna höja sina betyg. Dessutom , i hela paketet med ”ordning och reda” finns också förhoppningen att eleverna skall kunna gå till skolan utan att vara rädda för att bli misshandlade.Min grabb har blivit knivhotad, misshandlad, (av 3st samtidigt), hans kusin blev nerslagen av 3st och slagen i nacken så pass att det finns risk för framtida men. (Kotförskjutning). Friskolorna är bättre på det viset att skolledningen tar till sig argument som ”det går inte att studera i den här röran” vilket man inte gör i samma utsträckning i kommunala skolor.MVHMartin PS: När man skall välja gymnasium så ”köper” man sig en bättre arbetsmiljö i någon av innerstadsskolorna med högre betyg fast det finns samma linjer utanför innerstaden.PS2: Det går inte vara kreativ utan djupgående faktakunskaper.Grundläggande faktakunskaper måste nötas in.
Anna-Lena! Det där med halva vägen tilltalar mig inte. Gillar bättre en gryta där allt får puttra ihop.Är själv mer åt höger än vad du är åt vänster. Tror nog att Björklund skulle ha kunnat bli en bra Rektor. Skulle han ha försökt sig som Lärare tror jag att resultatet skulle ha blivit sämre.Och Björklund som språklärare? Huuuu!Att lära sig engelska är lätt för ett fåtal, svårt för de flesta.Engelska grammatiken är en bok utan början och utan slut, när man är färdig med den kan man i allafall ingen engelska. Usch!Dessbättre har tron på ”fasta kunskaper” med inbillad nytta försvunnit i dagens samhälle.Tror däremot själv på nyttan av läxor i historia och fria övningari svenska språket. Låt oss betacka oss för småtokiga och fantasilösa uppsatsrättare av den gamla sorten.
Jodå, halva vägen visst. Självklart ska det vara både metod och innehåll. Men min tro är att det inte blir något innehåll utan metod. Eller åtmistone betydligt mer innehåll med bättre metoder. Hörde Björklund på radion igår och jag blir lika irriterad varje gång. Hans eviga tjat om att svenska elever är världsbäst på att skolka och använda fula ord i skolan (hur sjutton mäter man fula ord?). I strängare skolsystem vågar väl inte eleverna annat än att komma i tid.Hans totala ignorans för att skolan står för otroligt svåra utmaningar att möta upp mot behoven i en ny tid och en ny arbetsmarknad, med globalisering och ny teknik etc. Elever behöver massor med kunskap. Språk inte minst (de läser allt mindre språk nu eftersom systemet missgynnar ämnen som kräver mycket tid och kraft för att ge höga betyg). Naturvetenskap. Vi måste bli mycket bättre.Men vad tror ni? Piska eller moroto?Stig Järrel och Hets verkar vara hans våta dröm.
Anna-Lena! Metod utan fakta är väl bra ointressant. Likaså fakta utan metod. Det senare skulle f.ö. vara rena dårskapen.Själv är jag sedan gammalt beredd på bådadera.Skulle vi kunna bli överens?
Vad är det som säger att det inte kan vara ordning och reda i en skola som använder sig av modern pedagogik? Sedan tycker väl inte jag att det är något självändamål. Det viktiga måste väl vara att eleverna lär sig något som de har nytta av i livet. Det handlar mer om att utveckla egenskaper och lära sig metoder än om att dunka in fakta och kunskaper.
Ordning och reda behövs både iskolan och i arbetslivet. Skolan är till sin filsofiska natur underordnad Arbetet. Ett gammalt ordstäv lyder Vi lär oss inte för skolan utan för livet. Vi är väl alla överens om att starka flickor och pojkar klarar av pluggskolan. Och detta utan psykiska men. De går helt enkelt en match mot lärarna och deras – som det verkar oundvikliga – översitteri. I pluggskolan ligger konflikterna uppe på ytan, inte nergrävda som i Loddans flumskola.De som är känsliga och på något sätt ej tillräckligt robusta (gäller såväl elever som lärare) behöver stöd. Och detta skall vi väl inte missunna dem?