Göran Persson har fått ett författarstipendium på 700 000 kronor av Riksbankens jubileumsfond för att skriva en bok, läser jag i dagens DN. Ett omistligt författarskap, tycker ni? 250 000 mer än Sara Stridsberg nyligen fick i nordiskt författarstipendium i hård konkurrens med resten av nordens författarelit. Då talades det om ett mindre Nobel-pris, och i författarsammanhang är redan det oerhört mycket pengar.
I stort sett alla ledande politiker skriver böcker om sig själva, vissa bra andra sämre. Men alla gör det som en hobby och Persson lär ha både tid och råd.
Framför allt är det ett hån mot alla riktiga författare som sliter hårt för nästan ingenting. Bokbranschen blir allt mer lukrativ, författare tjänar allt sämre. Senaste undersökningen från Författarförbundet visar att medlemmarna fortfarande tjänar från dåligt till riktigt uselt. Jag gör en genomgång av Sveriges Författarfond i senaste numret av tidningen Författaren och punkterar en del myter (antar att reportaget snart läggs ut, i så fall på den här hemsidan). Samhällets stöd till svenska författare är i storleksordningen hälften av vad en enda institution, Operan, får.
Vad medierna alltid glömmer är att författarstipendier kommer från ersättning för biblioteksutlåning, ungefär som STIM som betalar ut pengar när det spelas musik. Skillnaden är att författarna bestämt att vi ska dela på hälften av pengarna och inte ta emot allt indivuellt. Resten fördelas av en fond efter principen hög kvalitet och låg inkomst. Det betyder att Astrid Lindgren t ex bidragit mycket till svensk litteratur. En vacker tanke, tycker Anna-Karin Palm i min artikel. Det tycker jag med. (Det tar f ö tid att bygga ett författarskap, få slår igenom med första boken. Till och med Guillou och Mankell har haft magra år och gärna tagit emot stipendier från fonden.)
Bilden: Giuseppe Arcimboldos klassiska ”Bibliotekarien” som hänger på Skoklosters slott.
Anna-Lena Lodenius 
Du där! Tror för min del att det är nödvändigt för en frilans att göra reklam för sig och sin verksamhet. I reklamen ingår givet att man framhåller – men ej på ett löjligt sätt överdriver – sin egen eventuella förträfflighet.
haha, varför deklarerar du för så oändligt mycket mer än vad du skulle tjäna då? vill du betala mer i skatt eller.kära expert-anna, det är inget fel med att tjäna skapligt och att bo i en lägenhet på söder. jag är glad för din skull och ja, kanske t.om lite avis :)men det frångår inte att det är jävligt ohett att skriva ner sin egen betydelse. även om medierna börjat rata dig på sistonde, ha ha
Anna-Lena! Något bekymmer gällande återväxten finns inte. Om än författarna som kollektiv har det uschligt och journalisterna ibland rätt knapert så vill ju likväl väldigt många in i dessa yrken. Stjärnsystemet hos förlagen och i tidningsvärlden främjar stora inkomstdifferenser. Skam den som tänker något illa därom!Märkvärdgt nog brukar även de gynnade gnälla. Kanske är rent av författeriet och journalstiken några för kverulanter synnerligen väl passande sysselsättningar.Beträffande Göran Perssons bok gissar jag följande, a) stipendiet används till research och b) förlaget kommer att hålla en eventuellt behövlig, politiskt bildad, spökskrivare.Göran Persson har nu stora utgifter för sin gård, sin nya stadsvåning och för sitt nya liv som sörmländsk greve. Persson vill nog inte riskera några pengar på sina memoarer. Karl´n är ju fiffig!Själv tänker jag nöja mig med att låna boken på bibliteket.
Ett enda år av mitt liv har jag tjänat hyfsat – minns inte på öret men det var definitivt inte över 400 000. Snarare en bit under.Det berodde på att jag var anställd av en organisation. Som författare med upplagor runt 2-3 000 per bok, vilket är ganska vanligt, tjänar man en månadslön per bok ungefär. Mer är det inte.Så inte är det böcker man lever på, det är det väldigt få som gör. (Utom Göran Persson som kan välja mellan att ta in en spökskrivare eller vara oerhört välbetald författare det närmaste året. Det är väl bara att gratulera.)
Anna-Lena! Du är öppenhjärtlig både beträffande dina egna villkor och författarskråets i allmänhet. Dock, lätt för dig som är så framgångsrik.De som gnäller – skriver att Anna-Lena har så fel, så fel om både det ena och det andra – förefaller åtmistone mig vara purkna typer som helt enkelt är avis. De vill in i stugvärmen de också.Gnällisarna låtsas glömma att du alltid – med några avbrott för ett och annat beställarstyrt påhugg – har jobbat som frilans, låt vara med tiden alltmer etablerad inom samtliga medier.Författaryrket lockar och kön dit är lång. Om man får tro förläggarna – och det gör åtminstone jag själv i det här fallet – så är det endast ett fåtal insända manus som någonsin trycks.Något liknande är det med journalistiken. Somliga har talang och framåtanda, lyckas i branschen utan egentlig yrkesutbildning. Andra har utbildat sig på varierande sätt (högskola, Poppius m. fl., folkhögskola, egendomliga skrivarkurser etc.). Många kommer inte under hela sitt liv ens i närheten av en fast anställning som exempelvis redaktör för någon personaltidning. Kul jobb det här med att få studera, tycka, skriva ochprata i TV, radio, från estrader o.s.v. Dessutom tänker nog den blivande journalisten sig kunna bli i tillfälle att få kämpa för något gott. Såsom att slå vakt om demokratin, näpsa nyliberaler och i största allmänhet varna, varna, varna. Vem vill inte in i det gänget? Och få bra betalt till på köpet.
och???…
400 000kr om året är vad jag kallar framgångsrikt.
Rart att du tror att jag är så väldigt framgångsrik. Det värmer.
Tur att du kan höjja upp snitt-inkomsten då.
Herr z999, det låter det… :-)En bok som är lite åt det hållet som jag tänkte är den här.Den är visserligen skriven av en svensk och är rätt så tillrättalagd, men den beskriver ändå idéer om hedersvåld och annat. Jag tycker att den skulle kunna inspirera någon invandrare nångång kanske.
Kul att du tycker det herr z999!
Charlotte W:”Sen finns det förstås också en poäng i att stötta upp invandrade författare som bidrar till litteraturen med sina perspektiv och ibland t o m anknytning till andra traditioner.”Fast det behöver man ju inte kämpa speciellt för. Att en invandrare (Mustafa Can) skulle få publicistklubbens guldpenna var ungefär lika förutsägbart som en klocka. läs härDet kunde vara kul i så fall om det var någon invandrare utanför den givna kretsen som fick priset eller som backades upp i sitt skrivande.
Sen finns det förstås också en poäng i att stötta upp invandrade författare som bidrar till litteraturen med sina perspektiv och ibland t o m anknytning till andra traditioner.F ö håller jag med — helt perverst att Persson får de pengarna.
För en gånmgs skull håller jag verkligen med dig till 100 % Loddan, detta är verkligen ett hån mot seriösa och kulturella författare.Man kan väl säga som så att två saker på jorden kan ses från månen, det är kinesiska muren och Göran Perssons ego.
Jag anser att det finns en hel del poänger i att backa upp svenska författare därför att de skriver från ett svenskt perspektiv och bidrar i högsta grad till svensk kultur.Ta till exempel din bok, gatans parlament. Det går inte att förstå de grupper som beskrivs i den genom att se någon hollywoodproduktion om ungdomsgäng i USA. Man kan tycka vad man vill om gatans parlament men den beskriver en del av något ursvenskt som du inte kan hitta någon annanstans.