Sommaren är en tid för att gå ner i varv. Åtmin-stone för mig. I år har jag för första gången möjlighet att vara lite uppkopplad, med hjälp av ett oändligt långsamt trådlöst nätverk (det lär finnas ett bättre lokalt bolag som servar den här på ön som jag ska pröva snart).
Det har kommit klagomål på att jag varit passiv på bloggen. Vilket väl reflekterar att jag är rätt passiv över huvud taget. Samt förkyld. Samt satsar på att sitta ute i solen (jo, här i skärgården skiner den oftare än på andra håll) och läsa alla böcker som jag inte hann i vintras eller länge tänkt att jag ska hinna läsa. Några exempel på vad jag hunnit med. Som ni ser är det knappast bara nyttig och nödvändig läsning, sommarläsning ska inte vara för krävande:
* Duckcity av Lena Andersson. Snabbläst satir över fetmaexplossionen. Kul och träffsäker.
* Spelet av Niel Strauss. Struntbok om ett hemligt sällskap av raggningsexperter. Lite underhållande ibland men knappast omistlig. Sensmoralen är att när det handlar om kärlek duger ändå inte simpla raggningsknep, och det känns knappast som en nyhet.
* Tredje delen i Stieg Larssons Millenietrilogi. Tycker den håller hela vägen ut. Spännande bladvändare med en intressant och ovanlig central karaktär i Lisbeth Salander. Det svaga är de ofta stereotypa relationerna mellan människor och inte minst mellan män och kvinnor. Som så ofta i deckare och underhållningslitteratur. (Inser att jag läst flera böcker där kvinnor självklart delar män med många andra kvinnor, verkar vara en vanlig manlig dröm).
* Just nu läser jag Vilda svanar av Jung Chang. Fantastisk episk skildring av flera generationers kvinnor i Kina av samma författare som ligger bakom den stora Mao-biografin som kom häromåret. Har letat efter den och hittade till sist en pocketutgåva från 1994 på antikvariat. Berättar mycket om förtrycket i Kina, samtidigt en fängslande personlig bok man inte släpper i första taget.
När vi ändå är inne på personliga skildringar av diktaturer måste jag nämna Palatsbarnen av Björn Collander som jag plöjde ett tidigare år. Kan vara svår att få tag i, trots att den kom för inte särskilt länge sedan och är något av det starkaste jag läst på länge. Bygger på två verkliga personers öden, huvudpersonerna är två systrar som föds strax före ryska revolutionen, den ena blir kvar i Ryssland den andra flyttar till Sverige.
I övrigt saknar jag nyskrivna riktigt bra romaner. Tror inte jag läst något sedan Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Alla tips mottages tacksamt.
Foto: jag själv, det är min dotter som sitter i båten
Anna-Lena Lodenius 
Charlotte:”Haha, ursäkta min lite misstänksamma hållning herr Z.”Absolut ingen fara alls. Jag tillhör ju extremhögern.”Undrar om det överhuvudtaget finns någon publicerad författare någonstans som är ”obefläckad av det västerländska” (det finns väl knappast några ”obefläckade” kulturer, inte vår heller vilket vi nog har olika åsikter om :)).”Ingen jag känner till i alla fall. Något som jag upplevde som ganska obefläckat var när de där massajerna var och utförde sina danser i kolmårdens djurpark samt undervisade i skötsel av djur med tips som inte ens en utbildad veterinär får lära sig. Det hela anmäldes av det numera nedlagda cetrum mot rasism eftersom dom uppträdde på kolmården. Alltså, danser som har ett ursprung som är mer än tre tusen år gammalt klassades som ”…hoppande negrer i en djurpark” och deras kunskap om djuren hade inget värde alls enligt CMR. Tur att han som var ledare för gruppen kunde ta det på rätt sätt i alla fall, han verkade väldigt stark i sin identitet. ”Säkert inte någon som är översatt i alla fall, skulle jag tro.” Förmodligen skulle säkert boken ”förstöras” i översättningen.”Men men, jag vet som sagt väldigt lite. Kanske finns det publicerat berättelser av s k griots, traditionella muntliga berättare. T ex.”Ja, muntlig tradition måste säkert leva kvar i Afrika, än så länge.
Tack för lästipset Charlotte! Ska kika efter hans böcker. Afrika är en oerhört spännande världsdel som jag tyvärr bara besökt 2 gånger, skulle gärna återvända och göra längre resor. Det kommer massor med spännande musik därifrån. Det är många år sedan som jag upptäckte artister som Baba Maal, Salif Keita och andra, för att inte tala om nordafrikansk rai-musik. Man föreställer sig att det borde finnas även intressant litteratur, men väldigt lite översätts. Det här med ”obefläckat” tror inte jag heller på. Det finns nästa ingenting som är riktigt genuint ursprungligt. Det är i mötet mellan det olika som utvecklingen sker, även det som vi anser som svensk kultur uppstod på samma sätt (folkdans, musik etc).
Haha, ursäkta min lite misstänksamma hållning herr Z.Undrar om det överhuvudtaget finns någon publicerad författare någonstans som är ”obefläckad av det västerländska” (det finns väl knappast några ”obefläckade” kulturer, inte vår heller vilket vi nog har olika åsikter om :)). Säkert inte någon som är översatt i alla fall, skulle jag tro. Men men, jag vet som sagt väldigt lite. Kanske finns det publicerat berättelser av s k griots, traditionella muntliga berättare. T ex.
Charlotte:”Han är från Nigeria & väver in s k ”folktro”, andetro, i sina berättelser som annars är nutids- och politiskt orienterade.” Det låter spännande tycker jag. Han har ju ett helt annat perspektiv, det är det som gör att jag tycker att det låter extra intressant.”Det är detta med de magiska inslagen som gör att man kan komma att tänka på den sydamerikanska magiska realismen & dra en parallell.” OK. Svarar kort här istället för att skämma ut mig med min okunskap. ”Men Okri har bott i England delar av sitt liv, tror han gör det nu men är inte säker.”Synd på sätt och vis, jag tänkte att det skulle vara kul med en författare som är helt obefläckad av det västerländska.”Som sagt, jag låtsas inte vara kunnig om afrikanska författare.”Mer än mig i alla fall. Tack för att du tog dig tid att svara.”Gav bara Anna-Lena ett lästips, vilket hon ju bad om. Eller vad föranleder dina frågor egentligen?”Mina frågor kommer av att jag tyckte det lät intressant bara. Och du har gjort mig ännu mer nyfiken.Fast du kanske trodde att jag ute efter lite omväxling till Mein Kampf? 🙂
Han är från Nigeria & väver in s k ”folktro”, andetro, i sina berättelser som annars är nutids- och politiskt orienterade. Det är detta med de magiska inslagen som gör att man kan komma att tänka på den sydamerikanska magiska realismen & dra en parallell. Men Okri har bott i England delar av sitt liv, tror han gör det nu men är inte säker. Som sagt, jag låtsas inte vara kunnig om afrikanska författare. Gav bara Anna-Lena ett lästips, vilket hon ju bad om. Eller vad föranleder dina frågor egentligen?Anna-Lena: ja, det är klart att du vill slappna av och njutningsläsa på din semester. Som det heter i en känd sång: ”Det ska vara gött å leva, annars kan det kvetta.”
Charlotte:”Ben Okri, vars berättelser jag tycker verkar präglade av ett slags ”afrikansk magisk realism”. Bra är de i alla fall. Tycker jag.”Var i Afrika är han ifrån? Har du läst andra afrikanska författare?
Någon måste väl gilla Coetzees eftersom han fick nobelpriset. Borde ge honom chansen och pröva annat han skrivit. Men det är väl bra att vi människor är olika. Någon sa livet är för kort för tråkiga böcker och dålig mat. Det som inte berör mig orkar jag inte med längre. Även om jag rent intellektuellt begriper vad som anses bra med en del författarskap. Antar att det har att göra med att jag ändå har så mycket pliktläsning i mitt jobb så nöjesläsning ska vara ett nöje.
Duck City är verkligen en underbar bok, det håller jag med om.Annars gillade jag verkligen Coetzees I väntan på barbarerna, så vi kanske inte har någon vidare gemensam smak, men när afrikanska författare (ett område jag inte försöker låtsas vara kunnig i, märk väl) är på tal kan jag inte låta bli att rekommendera Ben Okri, vars berättelser jag tycker verkar präglade av ett slags ”afrikansk magisk realism”. Bra är de i alla fall. Tycker jag.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag läser tjocka romaner vid två tillfällen: på semestern på ön och på resor. På resor gärna romaner om länder jag reser till eller skrivna av författare från landet eller åtminstone samma världsdel. Var i Kenya i januari och fann till min förvåning ingenting ö h t från och om Afrika utom böckerna om damernas detektivbyrå som handlar om Botswana, de är skrivna av en engelsman och har inte gjort något större intryck på mig. Samt Coetsi (heter han väl? nobelpristagaren) vars Barbarernas återtåg var en riktigt obehaglig roman som jag inte alls gillade (välskriven men gubbsjuk).Säger väl något om vårt klena intresse för hela denna kontinent.
Själv läsar jag ”Edens lustgård”, postum roman av Hemingway. Den utspelar sig på sommaren på franska Rivieran och i Spanien – på 20-talet. Påminner om Lundell i bättre stunder, fast det här är originalet!Tack ändå för uppdateringen, Anna-Lena. Leve trådlösheten!!
Jag rekommenderade själv på min blogg en faktaspäckad deckare, hör och häpna, Dubbelgångaren av Forsyth. Den tar upp massvis med fakta om extrema islamistiska rörelser och deras historia, allt stämmer med det Rashid 8erkänd expert) säger i sina böcker, och det är en deckare märk väl, kan det bli bättre?ISBN: 978-91-0-011312-4