För övrigt noterar jag att vare sig Gudrun Sjödén eller Fjällräven vill underkasta sig en granskning av villkoren i tillverkningen av deras kläder när organisationen Rena kläder frågar. Trots att de i övrigt vill framstå som så ”schysta” med ekologisk bomull i kläderna och annat som låter bra. Fjällräven har jag inte köpt på evigheter, har inte ens ägt en ”Kånken” i mitt liv. Gudrun Sjödéns ofta tältliknande grälla kläder kan jag också lätt avstå från.
Tror konsumenttryck är vad som behövs i sådana här lägen. Vi måste säga att vi kräver att de kan lämna garantier på att de som tillverkar deras kläder faktiskt får en hygglig lön, har en anständig arbetsmiljö och t ex har rätt att bilda fackföreningar. (Gudrun Sjödéns kataloger innehåller mycket exotism från olika delar av världen, som den här bilden från sommarkollektionen 2007)
NYTT 5 mars 2018: Eftersom den här texten lästs en del nu de sista dagarna eftersom det kommit upp diskussioner kring Gudrun Sjödéns uttalanden i pressen (SvD) vill jag förtydliga några saker; Jag har inte (längre) lika mycket emot hennes kläder, vilket delvis beror på att jag bor i närheten av hennes lagerbutik där jag emellanåt hittar plagg som jag gillat till bra priser. Undviker dock de mest färgglada och mönstrade, känns inte som min stil.
Jag anser inte att man kan kräva att de som tillverkar saker man konsumerar alltid har bra åsikter om allt möjligt som ligger utanför själva affärsverksamheten. Det hon säger i artikeln är förstås vansinne, som att kvinnor som stannar hemma får mer eller mindre skylla sig själva, och att hon utreder människor karaktär utifrån deras handstil. Då stör det mig mer att företaget inte använder kollektivavtal, och om de fortfarande inte samarbetar med Fair Trade (vilket jag inte vet i dagsläget). Det är sådant som man kan försöka påverka som kund, och det tycker jag vi ska göra.
Anna-Lena Lodenius 
Det kanske är mer uppenbart med exotismen om man ser hela katalogen och bläddrar in den. Vad man gillar för bildre beror väl annars på tycke och smak, det jag tycker är förfärligt tycker säkert någon annan är jättesnyggt. Som med kläder, många tycker Gudrun Sjödéns kläder är jättesnygga. De verkar ha bra snurr på affärerna.
På vilket sätt är bilden hemsk? Jag fattar ingenting. Får man inte ha färgade modeller helt plötsligt?Exotismen kan jag hålla med om bitvis, men den där bilden var ett riktigt dåligt exempel.
Det handlade, så vitt jag förstår, inte om någon avancerad form av samarbete utan att svara på några enkla frågor kring vad de gör för att säkra villkoren i tillverkningen. Kan de inte ens svara på sådana frågor tycker inte jag man ska köpa kläder där. Rena kläder hade inte begärt att få granska leverantörerna. Det fanns en fråga om de kunde lämna namn på leverantörer, men det var det väl i stort sett ingen som ville göra av konkurrensskäl. Men de andra hade åtminstone en policy som de kunde berätta om.
Jag ser mig som medveten och väljer gärna mina kläder med omsorg.Det finns en hel del Gudrun Sjödén-kläder även i min garderob och jag reagerade först negativt när jag läste RUBRIKEN till Svd artickeln.Men när jag läst och fördjupat mig lite i frågan så är all uppståndelse kring Gudrun och Fjällrävens nobb mot renaklädersgranskning har jag insett något mer. All raportering har bara tagit upp att man just inte samarbetat med Rena kläder. Har någon lysnat på eller verkligen kollat med företagen vad de faktiskt gör?Företaget Gudrun Sjödén arbetar med BSCI som också är ett samarbetsorgan för bättre kontroll av leverantörer mm och för att långsiktigt, och med andra stora aktörer arbeta med sociala förhållanden. Gudrun Sjödén har ekomaterial i sina kläder redan idag och även om jag kan tycka att man borde samarbeta med många aktörer för att garantera sina kunder det allra bästa så tycker jag hela grejen verkar uppschåsad! jag tänker absolut fortsätta titta in i Gudruns butiker då och då.
Charlotte, känner du dig osäker så ska du inte sponsra dom tycker jag. Min erafrenhet är att det ofta är värre än man tror när det gäller sånt här.Kapitalism med nationsbundet kapital främjar rikedom i länder, globaliserad kapitalism innebär att enbart några få blir väldigt rika och att de fattigaste utnyttjas å det grövsta. Många människor tycks tro att lösningen på Afrikas fattigdom är att man öppnar gränserna mot Afrika. Speciellt den nyliberala tankemesdjan Timbro brukar förespråka det. Vad man egentligen vill är att företag som är personalintensiva ska kunna flytta sin verksamhet till låglöneländer och utnyttja människors fattigdom där för att sedan kunna sälja produkterna i rika länder utan problem med tullar. Min lösning är att de afrikanska länderna underlättar handeln mellan sig själva först och sedan går ihop i förhandlingarna med västerländska företag så att de kan påverka tillsammans.
Ja alltså – de säljer bara kvinnokläder (varför tror jag att du är en man, det står faktiskt inte). Med sikte på lite äldre och inte så pinnsmala kan man man väl säga, utan att vara elak. Rätt mycket färger, lite folkloristiskt. En stor exportsuccé, mycket postorder. Butiker i flera länder. Även lite textil och heminredning.
Har aldrig hört talas om firman ”Gudrun Sjödén”. Vill nån berätta?
A-L-L:”Och visst är bilden förfärlig?”Det är väl meningen? Den drar ju till sig blickar.
Måste väl medge att även jag har några Gudrun Sjödén-plagg i min garderob. Gillar att de har mycket bomull, och förstås att den ofta är ekologiskt odlad. Men det här tycker jag känns svårt att inte reagera på. Och visst är bilden förfärlig?
”Tältliknande grälla kläder”?! Det tar jag som en personlig förolämpning! 🙂 Eftersom min garderob är full av Sjödénkreationer… Men det lär det bli slut på nu. Har länge retat mig på att GS postorderfirma närmast omfattar nån slags personkult omkring fenomenet Gudrun. Och på att man är så vag vad gäller arbetares villkor. Det här var droppen. Dessutom har du onekligen en poäng vad gäller katalogernas exotism. Den är lätt obehaglig faktiskt.