I kölvattnet av diskussionerna om Trond Sefastsson-affären och journalistikens trovärdighet är det intressant att höra anklagelserna mot vänstern hjälte Michael Moore. I veckans Kobra berättas det om en film som ska avslöja lögnerna bakom Moores filmer. Jag blir inte helt övertygad. Mest eftersom det är självklart för mig som arbetat mycket med TV att alla dokumentärer till stor del är manipulation. Vissa filmare manipulerar mer än andra. Men alla gör det, annars blir det inte TV.

Tårtan togs med av filmteamet, mötet skulle inte skett just då och just där om det inte filmats. Personer jagas med kamera fast de redan 100 gånger berättat att det finns någon helt annan som skulle ha svarat på frågorna. 101 gången exploderar de. Den gången sänds i programmet.

Moore är en stor demagog. En skicklig sådan, åtminstone ibland (i Farenheit 911 sköt han ofta över målet, jag tycker det är hans klart sämsta film). Men Kobra-reportaget pekar ändå på faran i att ha ikoner som Moore som är höjda över all kritik (utom från högerhåll, fast då avfärdas den som politik). Vi gnäller över Janne Josefsson, men jag tror vänstern får leva med att gurun Moore nog egentligen är ännu ett snäpp värre, låt vara ibland för goda syften.