Nya siffror från Ungdomsstyrelsen visar att det är otroligt, osannolikt, få som är med i politiska ungdomsförbund (se t ex DN). Och färre och färre blir det. Om ungomdsförbunden ska vara plantskola för framtidens politiska liv kan man ju verkligen undra om vårt system kan överleva. I vart fall lär det ju få allvarliga konsekvenser för kvaliteten på politiken (för den som inte till äventyrs tycker att den inte ofta redan håller en alldeles för låg nivå).
Mest graverande är SSU som uppges ha 1 233 medlemmar. Att jämföra med de 19.281 medlemskap som man påstod fanns registrerade 2003. Eller 40.000 medlemmar på 80-talet. Problemet är väl att de aldrig varit så många, att siffrorna varit uppblåsta. Men 1 233? Är det framtidens politiska elit, som ska backa upp Mona Sahlin och en ny sosseregering? Känns minst sagt dystert i så fall.
Störst är MUF (6 605 medlemmar, även det en minskning med ungefär tusen medlemmar jämfört med året innan), oväntad tvåa är kristdemokratiska ungdomsförbundet med ungefär 3 806 registrerade medlemmar. Liberala ungdomsförbundet är under 1 000 och Ung Vänster har inte ens brytt sig om att söka bidrag, antagligen eftersom medlemssiffrorna är så pinsamt dåliga jämfört med vad man tidigare hävdat.
Anna-Lena Lodenius 
Ung Vänsters vill inte lämna ut sina medlemmar. Och det förstår jag eftersom jag gjort arbeten på dom grymma förföljelser som gjorts på vänsterfolk och fortfarande görs i Sverige idag. Inte minst i spåren av det allt mer tilltagande övervakningssamhället.
Ärligt talat så tror jag inte att något politiskt ungdomsförbund i Sverige har fler än 500 aktiva medlemmar. Resten är pappersmedlemmar, varav många värvade i utbyte mot pennor och suddgummi, eller i MUFs fall – spritfester för minderåriga.Jag har aldrig köpt tanken om att riksdagspartiernas ungdomsförbund skulle ha runt 10,000 medlemmar med tanke på att de samtidigt tycks ha mindre aktivitet än ex. Syndikalistiska Ungdomsförbundet med något hundratal medlemmar. Det kanske är dags att röra sig tillbaka från postpolitik till faktisk politik igen?
Fast systemet är ju uppbyggt på att politiska partier har makt. NGO:s kan påverka opinionen och politikerna, men har inget eget direkt inflytande. Om ingen engagerar sig i politiken får vi sämre politiker och sämre beslut.
Att engagera sig i ett parti känns så meningslöst. För att vara med i ett parti måste man vara en ”partist”. Dvs man måste i princip sluta tänka själv och byta åsikt om saker och ting i samma stund som partiet gör det. Man kan inte vara partist och trogen sina egna ideal och idéer tycker jag. Själv så tycker jag att politik handlar om så helvetes mycket varmluft. Man snackar en massa men åstadkommer inte ett skit. Själv så tycker jag att ideologi är rätt ointressant. Det viktiga är att en politiker är en bra, kunnig och driftig person med fötterna på marken. I Sverige är det ett jävla fokus på parti och inte på person. Det är synd. Jag tycker amerikanarna har ett bättre system där fokus mer ligger på person.Där är partierna bara kampanjapparater. Folk inom ett parti kan ha vitt skilda åsikter och måste förankra sin linje hos folket. I Sverige däremot går man med i ett parti och engagerar sig i ett internt alliansbyggande för sin person. I Sverige har vi mycket odugliga politiker vars främsta merit är att de har ett brett kontaktnät inom sitt respektive parti och lever efter devisen ”om du kliar min rygg kliar jag din”. Nej, är man någorlunda smart så ser man till sitt genom att skaffa sig ett bra jobb. Vill man göra en samhällsinsats så ska man undvika politiska partier. Gå istället med i olika NGO:s som arbetar för goda saker. Då får du mer utlopp för ditt engagemang och behöver inte anpassa ditt tänkande efter ditt parti. Jag tycker också att du ska satsa på att bli företagare om du vill göra en insats. Det finns nog ingenting som är så belönande som att vara företagare och skapa sysselsättning åt inte bara dig själv utan också åt andra människor. Det är hedervärt. Men att vara en del av det politiska rävspelet är fan i mig inte hedervärt. Det kan jag säga…
kan ju meddela att det kan fylla ett syfte att vara anonym om man är paranoid… 🙂
Jag hade en del att göra med SSU när jag jobbade med Global Respekt-projektet (om globalisering och mänskliga rättigheter) och jag vetatt de har en del bra verksamhet genom Palmecentret. Men det är väl som du säger: rätt mycket på elitnivå, inte mycket sipprar ner i organisationen.Jag tror som sagt att miljö, hållbar utveckling, och globala rättigheter är frågor som SSU verkligen borde satsa på. Men de har väl varit så försvagade av alla bråk att de inte orkat ta tag i det. Man ser ju också att allt fler invandrare går med, de har ibland med sig bilder av socialdemokratin i världen och man kan kroka i ett arv från Olof Palme och hans generation som jag tror känns mycket mer attraktivt än Göran Persson-eran.
Nej, det är knappast så många rebeller med i SSU;-) Det har du helt rätt i.När det gäller den internationella biten så har SSU varit dåligt på det på gräsrotsnivå. Problemet är bara att det inte stannar där, SSU har varit dåligt på gräsrotsverksamhet i största allmänhet de senaste åren. Allt har fokuserats på att vinna nästa kongress och det är knappast utvecklande för verksamheten.Däremot får man nog säga att SSU:s internationella verksamhet på ”elit-nivå” om man kan säga så har varit väldigt bra.SSU fick exmepelvis Fatah youth och israeliska Labour youth att prata och förhandla med varandra innan uppgörelsen i Oslo kom till i början av 1993.På samma sätt var det med försoningsprocessen efter kriget i det forna Jugoslavien. Vi ordnade konferenser under namnet ”Balkan Round Table” där ledarna för ungdomsorganisation från länderna som hade krigat med varandra samlades och kom fram till gemensamma slutsatser om hur de skulle gå vidare. Några av dem blev senare minstrar i sina respektive länder.
Intressant!Att gå med i ungdomsförbund handlar ju rätt mycket om tillhörighet och ingen ser väl heller SSU som en underdog utan en vapendragare till etablissemanget. Det finns ingenting alternativt och rebelliskt att vara med där. I andra länder kanske, men inte i Sverige. Därför förstår jag inte varför inte SSU satsar mycket mer på den internationella biten, globaliseringen, närmar sig de sociala rörelserna etc, för att göra något viktigt, intressant men också mer attraktivt för nya medlemmar. Även miljöfrågan är en sådan frågan som skulle kunna få fler att intressera sig. Man kan ju ta bort funktionen att låta folk kommentera anonymt. Men jag tycker ibland det kan vara en poäng att man får vara anonym också (fast självklart tillåter sig en del att säga saker som de aldrig skulle ha sagt om de var tvungna att ha sitt namn under).
Som vanligt är det många anonyma som lägger in inlägg.Så till saken…Det är ingen tvekan om att det är slarv från SSU:s sida men man får ha i åtanke att det är tonåringar vi pratar om. Tonåringar går med i SSU av många olika skäl men att få statsbidrag till sin klubb är knappast ett av dem. Själv gick jag med i slutet av 80-talet på grund av Apartheidpolitiken i Sydafrika.SSU har numera ett system där det omöjligt att fuska upp antalet medlemmar. Utan att veta säkert skulle jag tippa att det verkliga antalet medlemmar ligger på runt 5000 vilket ändå är mindre än vad MUF och KDU har enligt ungdomsstyrelsen.Jag har varit anställd i SSU och jag har varit verksam i tre distrikt, Stockholms län, Göteborg och Jämtlands län. Min uppfattning är att det är helt omöjligt att MUF och KDU har fler medlemmar än vad SSU har. Anledningen är att man aldrig ser dem på skolor utom i valrörelser och då är det samma fyra till fem personer som dyker upp varje gång.De uppblåsta medlemssiffrorna i SSU beror på tre saker:1. Återkommande ordförandestrider sedan 1999 där det var viktigt att få fler mandat på kongressen så att ”rätt” kandidat skulle vinna.2. Man fuskade för att det gick i och med att varje enskilt distrikt var ansvarigt för den egna medlemsrapporteringen.3. Alla visste att alla andra fuskade och då förlorade man inflytande om man var den ende som inte gjorde det (även om jag med stolthet kan säga att Göteborg inte gjorde det när jag satt i ledningen där).MUF och KDU har inte SSU:s centraliserade medlemssystem som omöjliggör fusk och de har interna konflikter precis som SSU har haft.Jag vågar lova att det finns mycket luft i deras siffror.Finns det då skäl att tro att MUF och KDU är bättre på att skicka in protokoll till ungdomsstyrelsen?Det finns det faktiskt. SSU:s främsta inkomstkälla är A-lotterierna, ett bolag som SSU äger tillsammans med SAP. En stor majoritet av alla inkomster kommer därifrån. Det statliga stödet från ungdomsstyrelsen är småpengar jämfört med inkomsterna från A-lotterierna och därför har det faktiskt inte varit så viktigt med det statliga stödet för SSU. Organisationen har pengar ändå. Så är det inte för MUF och KDU.MVH Alexander Sofroniou
människor på vänsterkanten, särskilt ungdomar har tappat tilltron till s och ssu, de upplevs som myglande och maktfullkomliga osv. de ungdomar som för 15-20 år sedan skulle gått in i ssu går numera in i suf… faktist tror jag det är så och har vänner som tidigare vart med i ssu som håller med mig. för det är lite tråkigt ändå.
MUF och KDU bygger sina rörelser på byråkrater…
Om det är så att man inom Ungdomsstyrelsen har nyckfulla och varierande metoder för kontroll och redovisning av antalet medlemmar hos de politiska ungdomsförbunden är det mycket illa.Har svårt att tro att felet ligger hos Ungdomsstyrelsen. Men likväl – kanske, kanske.
Du har säkert rätt, att det handlar om slarv. Men frågan är ändå: Vad är den exakta siffran för t ex SSU? Knappast 19 000. Att det finns ett medlemsras är väl helt uppenbart, och att tidigare siffror var uppblåsta.Finns det skäl att tro att MUF och KDU är så mycket bättre på att skicka in protokoll, berätta gärna för mig varför i så fall?
Lustigt att man är så oföretagsam inom SSU. Inte sända protkoll! När detta är av stor betydelse för statsbidrag etc.SSU:arna är lata. De vet ingenting – allra minst känner de till något om politik – och de vill ingenting. De vill ha statsbidrag. Och det utan att sända protokoll. Har man hört på maken?
Ungdomsstyrelsen räknar bara dem som är medlemmar i klubbar som har skickat in sina årsmötesprotokoll. Det finns ingen tradition och vana av att göra det i SSU så det är sannolikt att många klubbar har missat det och då räknas inte deras medlemmar. Därför är siffrorna så låga.