Strindberg hade vänt sig i sin grav

I helgen är det teaterfestival Södra teatern i Stockholm, ett samarbete mellan Riksteatern och Östgötateatern. Den hålls som en fortsättning på Spetsprojektet som genomfördes för att lyfta fram kvinnliga dramatiker som var samtida med Strindberg och Ibsen men som eftervärlden glömt. En del var stora och spelades mycket redan då, andra agerade mer i det fördolda.

Jag var på en presskonferens för fria grupper i Stockholm för en tid sedan och träffade då personer som arbetade med att sätta upp en föreställning av ”Den bergtagna” av Victoria Bendedictsson på Strindbergs Intima Teater. Pjäsen som knappt spelats väckte stor uppmärksamhet när den återupptäcktes och sattes upp på en scen i London vilket medförde att den även spelades i Stockholm (tyvärr har redan sista föreställningen varit). Det ironiska är att detta skedde just på Strindbergs egen teater. De som arbetade med projektet kommenterade att Strindberg nog hade vänt sig i sin grav om han vetat att just Victoria Benedictsson spelades där, vilket var en anledning till att de tagit sig an projektet.

Men den viktigaste anledningen till intresset för kvinnlig svensk 1800-talsdramatik är att den är riktigt bra och verkligen inte förtjänar att glömmas bort. Den berättar om kvinnlig underordning i en tid då kvinnor inte ens på pappret hade samma rättigheter som män, vilket ju fortfarande gäller i stora delar av världen. I samband med helgen teaterfestival hålls ett seminarium om internationell solidaritet och man tänker samla in namnunderskrifter för den iranska kvinnoaktivisten Parvin Ardalan som jag tidigare skrivit om:

– När Alfhild Agrell och Anne Charlotte Leffler skrev sina pjäser på 1880-talet saknade de rösträtt och var förnekade demokratiska fri- och rättigheter. Det är dessvärre fortfarande verkligheten för miljontals kvinnor. Parvin Ardalan är en av dem, säger Birgitta Englin, Riksteaterns vd i det pressmeddelande som gått ut i samband med festivalen.

Om annalenalod

Journalist och författare med fokus på högerpopulism och politiskt och religiöst våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten samt islamism.
Detta inlägg publicerades i Parvin Ardalan, Riksteatern, Victoria Benedictsson. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Strindberg hade vänt sig i sin grav

  1. xxx skriver:

    Om Strindberg hade levt idag hade han varit en ”extremist” enligt Expert-Annas definition. Jag tycker vi bör rensa ut all terrorist-litteratur av August Strindberg ur våra svenska bibliotek! Dessutom bör Intima stängas. Onekligen ett Osynligt terroristnäste!Sluta med daltet!

  2. Mård skriver:

    Anonym: Nej och detsamma.

  3. Anonymous skriver:

    Bästa Mård! Det där har du troligen plockat från nån feministisk publikation.Titta i en vanlig uppslagsbok istället, exempelvis Nationalencyklopedin.Rösträtten var en grundlagsfråga. Därför krävdes två riksdagbeslut med ett mellanliggande andrakammarval.

  4. Anonymous skriver:

    Så här lät det nu: ”Så du tycker att kvinnor och män var jämställda på 1800-talet och att krav på jämställdhet då som nu är ”propagandistiska floskler”.Mycket ska man höra…” Genom att vimsa till det lite gör hon nu narr av mitt inlägg. Läs en gång till och skäms!Kanske jämstäldhetsfienderna likväl har rätt? Den möjligheten kan väl inte helt uteslutas. Eller ….Tycker själv att alla feminister är tramsiga. Enklast så. Anser att Anna-Lena – oaktat sina uppenbara förtjäster – är tidstypisk.Hon är inte fel, är dessvärre helt rätt. Något som jag naturligtvis från mina utgångspunkter beklagar. Ser Anna-Lena som en motståndare, inte som en fiende.

  5. Mård skriver:

    Anonym: Beslut om allmän rösträtt för kvinnor och män kom 1919, det första rösttillfället genomfördes 1921.

  6. Så du tycker att kvinnor och män var jämställda på 1800-talet och att krav på jämställdhet då som nu är ”propagandistiska floskler”.Mycket ska man höra…

  7. Anonymous skriver:

    Så här skrev Anna-Lena: ”När Alfhild Agrell och Anne Charlotte Leffler skrev sina pjäser på 1880-talet saknade de rösträtt och var förnekade demokratiska fri- och rättigheter.”Allmän och lika rösträtt för de svenska männen infördes år 1909 och för kvinnorna tolv år senare, nämligen 1921.Kvinnorna hade kommunal rösträtt redan när Alfrid Agrell och Anne Charlotte Leffler (sedermera hertiginna de Cajanello) föddes. Ingen tänkte någonsin ta ifrån dem denna rättighet.Valbara till stadsfullmäktige m. fl. blev kvinnorna dock först 1909. De gjorde sig nu raskt gällande inom kommunalpolitiken.Kvinnorna hade rösträtt i det gamla Frankrike. Så kom 1789 års revolution och det täcka könet förlorade rösträtten. De återfick den först 1946. Komplicerade historiska förlopp återges aldrig, aldrig någonsin inom ramen för en feministisk eller allmänt radikal diskurs. Här är det dagsbehovet av propagandistiska floskler som gäller. Väcka indignation, oja sig o.s.v.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s