SD ska bli ett mjukare parti, skriver Jimmie Åkesson på SvD Brännpunkt. SD ska också bli bredare, är motiveringen till att man nu inte bara vill använda beteckningen nationalism utan framför allt vara ett socialkonservativt parti. Det var en statsmannaliknande Jimmie Åkesson som framträdde vid landsdagarna i helgen (motsvarar kongressen) för första gången efter inträdet i riksdagen. Men var det så mycket nytt han bjöd på?

SD kämpar fortfarande med problemet att bli en del av etablissemanget, att bli respekterade, talade med och ett parti som framför allt de borgerliga partierna söker stöd hos för att få igenom sina förslag. Det är paradoxalt med tanke på hur mycket SD också försöker vara mot etablissemanget och framställer sig som det enda partiet som har kontakt med verkligheten och väljarna. Här skiljer sig också SD från systerpartierna i de övriga nordiska länderna som har en helt annan historia och aldrig behövt kämpa för respektabilitet.

Antalet medlemmar och representanter med kopplingar till rent antidemokratiska rörelser har av allt att döma minskat vartefter. Men partiprogrammet har inte förändrats särskilt mycket, det handlar om att bevara svenskheten och hålla invandringen på ett minimum. Skillnaden är att de nya programmen är betydligt mer mångordiga.

Förändringarna handlar framför allt om att fördjupa snarare än att vidga partiets politik. En satsning på kriminalpolitik, skolpolitik och arbetsmarknadspolitik har utlovats, men det handlar fortfarande om att vinkla dessa frågor på samma sätt som SD alltid hanterar alla politikområden: att försöka visa på att alla problem beror på invandringen och det mångkulturella samhället och påbjuda att vi ska satsa på oss själva först.

Om detta och mycket annat pratade jag, Ann-Cathrine Jungar, forskare vid Södertörns högskola, och Eric Sundström, Dagens Arena, i SVT Forum som direktsände landsdagarna. Mycket finns fortfarande på nätet för den som vill ta del av debatter etc, se här. Jag följde delar av detta och tror de flesta som inte känner SD närmare framför allt slogs av det omständliga röstningsförfarandet, särskilt kring det nya principprogrammet.

Det var knappast någon stor TV och inte heller någon större dramatik kring besluten, ombuden gick allt som oftast på partiledningens linje, trots viss kritik. Det finns röster inom partiet som ifrågasatt att SD är så toppstyrt och att lokalavdelningarna har så lite att säga till om, jag hade trott att de skulle höras mer under landsdagarna. Ett skäl till den relativa tystnaden är nog att så många valt att lämna partiet alternativt blivit uteslutna. SD är det parti som utesluter flest politiker (se SvD)