Såhär kommer medlemskortet i Ungsvenskarna SDU att se ut. Symbolen de valt är ett armborst, Engelbrektsbågen, som är snarlik den symbol som MUF tidigare använde.
Såhär såg MUF:s gamla pin ut på den tiden de hette Ungsvenskarna.
Det är förstås djupt symboliskt att SD väljer att kalla sitt nya ungdomsförbund, som ska ersätta det som kickats ut, för Ungsvenskarna SDU. Det är ett organisationsnamn med anor. Högerpartiet hade i början av förra seklet ett fristående ungdomsförbund, Sveriges Nationella Ungdomsförbund, SNU. Organisationens medlemmar uttryckte sin fascination för så väl fascismen som nazismen när dessa rörelser växte sig starkare i andra länder i Europa. När Hitler tog makten i Tyskland hyllades detta av SNU, vilket blev droppen för Högerpartiet som bröt banden och startade ett eget ungdomsförbund: Ungsvenskarna. Det byte sedermera namn till Moderata Ungdomsförbundet, MUF.
Namnet ska väl antagligen indikera att SDU ser sig som ett steg bort från nazism och fascism, precis som de gamla Ungsvenskarna. ”Vi tycker att den historiska anekdoten är väldigt lämplig”, säger Tobias Andersson, som är Ungsvenskarnas SDU:s nye ordförande, till Expressen. Samtidigt har ju SD envist hävdat att de ser sig som de gamla Socialdemokraterna, med täta hänvisningar till Per Albin Hansson, Tage Erlander och andra gamla S-märkta politiker. Vilket inte helt stämt överens med partiets politik som i regel legat en bra bit längre åt höger.
Enligt Tobias Andersson (Ungsvenskarna SDU:s Facebook) ska organisationen satsa på att vara en del av partiet: ”För första gången på länge kommer SDU att kunna påverka partiet internt istället för att ägna sig åt att bedriva interna konflikter med partiet i externa medier.”
Med anledning av namnbytet har många googlat namnet Ungsvenskarna och kommit till min gamla artikel om Ungsvenska klubben. Det är en av mina mest lästa och efterfrågade texter, något av ett scoop får man väl säga. Ungsvenska klubben är dock en annan organisation, en herrklubb som startade redan 1908, men som också fanns med i miljön kring Högerpartiet.
I klubbens medlemsregister fanns en rad kända nazister, men trots detta lockade man högt uppsatta politiker från moderaterna, näringslivsprofiler och andra att föreläsa ända in på 1990-talet. Artikeln bygger på ett reportage i Kalla fakta 1991, och även om det är länge sedan är det fortfarande en fascinerande historia som säger något om tiden och hur svårt högern hade då att dra gränser mot den välkammade extremhögern som inte slogs på gator och torg utan satt i de fina salongerna.
Anna-Lena Lodenius 
Pingback: Ungsvenskar nu och då | Anna-Lena Lodenius
Ungsvenska Klubben har aldrig någonsin varit nazistisk, däremot nationell och konservativ. Emellanåt har den fört en tynande tillvaro. Nu rätt aktiv med föredrag och middagar. Ibland med talare med kända vänsteråsikter. Klubben har aldrig någonsin varit antisemitisk. Judar har funnits med såväl som medlemmar (även i styrelsen), föredragshållare och gäster. Klubben har inte drivit någon utåtriktad verksamhet efter år 1931.
Minns inte hur jag skrev men det var väl mer att vissa av medlemmarna och talarna varit nazister, inte att klubben i sig varit det. Nationell och konservativ stämmer ganska bra med min bild också. Så du menar att den finns fortfarande? Intressant.
Förvånande att du inte kände till att de fortfarande verkar faktiskt, inte minst med tanke på hur många människor från olika grupper som besöker möten mellan varven.
Sanningen är väl att jag inte funderat så mycket över klubben sedan jag gjorde TV och skrev artiklar om den på 90-talet, och inte haft så mycket anledning att göra det heller. Jag gör många jobb som jag inte följer upp, tyvärr medger inte tiden det.