Fascisten Per Engdahl i Malmö förblev vän med Ingvar Kamprad hela livet.
När en människa dör är det förstås kutym att man lyfter fram de goda sidorna. I fallet Ingvar Kamprad, som just gick bort, är det inte så enkelt. Det är förstås okontroversiellt att peka på företaget IKEAs banbrytande insats som leverantör av inredning och möbler till ett rimligt pris. Men var gör vi med hans sympatier för antidemokratiska, våldsbejakande ideologier? Fram tonar bilden av en motsägelsefull person.
Elisabeth Åsbrink, som tog upp Kamprads bakgrund i ett nazistparti i sin Augustpris-belönade bok ”Och i Wienderwald står träden kvar” skriver i DN:
”Hur kunde han vara lojal med fascistledaren Per Engdahl, vara medlem i nazistpartiet SSS och samtidigt älska sin vän och närmaste man de första Ikea-åren, Otto Ullman? Otto, vars föräldrar mördades i Auschwitz? När jag pressade Kamprad vid intervjun fick jag till slut ett chockerande svar: ‘Det finns ingen motsättning för mig. Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.'”
Jag träffade Per Engdahl flera gånger, och 2011 sedan skrev jag om Kamprad här på min blogg.
”Alla som träffat Engdahl vet att han var en vältalig intellektuell som försökte framstå som en bättre socialdemokrat, att någon ung person med dåliga förkunskaper kunde förföras av honom är inte helt obegripligt. Att Engdahl dessutom var antisemit och hade många andra saker på sitt samvete kanske inte alla som träffade honom insåg. /…/
Senare har det visat sig att det inte bara var under ungdomen som Kamprad var fascist. Per Engdahl och Kamprad fortsatte att umgås och så sent som förra året har han sagt i en intervju: ‘Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.’ Jag har tidigare haft en känsla av att Kamprad mest haft sympatier för människan Per Engdahl, men uttalandet antyder att han även vurmat för hans ideal betydligt längre än jag var medveten om.
Att det nu visat sig att Kamrad var nazist, redan innan han träffade Engdahl, sätter saker i en annan belysning. Det kan inte ha rått någon som helst tvekan om var SSS stod, det var en öppet nazistisk rörelse som stod nära det tyska nazistpartiet. Om Kamprad börjde där och fortsatte till Engdahl får vi utgå ifrån att han var fullt informerad hela tiden om vad det handlade om.”
Anna-Lena Lodenius 
Ingvar Kamprad er død. Denne diskusjonen var jo mer aktuell og reell mens han levde, slik at han kunne forsvare seg. Det er feil tidspunkt å ta denne diskusjonen nesten i dødsøyeblikket.
Det var jo flere som hadde dårlige holdninger i Sverige under og etter krigen enn nazisten og visjonæren Kamprad. Og krigen var jo Sverige ikke en del av. Tilsynelatende! Fordi svensk industri gikk jo gjerne i nazistenes tjeneste og hadde jo stor f.eks stor eksport av jernmalm over den norske tysk-okkuperte havnen Narvik. Svensk industri lagde produkter av vital betydning for den Tyske krigsmakten. I de svenske storfinansfamiliene og det svenske kongehuset var det vel også nok av nazistiske sympatier, og på grensen mot Norge var det svenske politifolk som fengslet norske flyktninger, som ble returnert til nazistene i Norge og en sikker død.
Jeg kan ikke si at jeg har sett at dette er saker som diskuteres i Sverige nå. Skal det først bli aktuelt å ta et oppgjør om disse folkene når de dør?
Jag hörde till de som försökte ta diskussionen medan han levde. Jag tycker en människas olika sidor, både goda och dåliga, ska få finnas med. Har stor respekt för Kamprad som företagsledare och arbetade även som ung på Ikea.
Vel og bra om ditt forhold til Kamprad.
Ta opp diskusjonen om nazismen i Sverige før og under 2. verdenskrig. I Sverige idag, hvor demokratiet er på vikende front og venstrefascistene dominerer politisk diskusjon, finnes det paralleller til situasjonen den gangen. Det må være mulig å se dette fra innsiden også. Sett fra Norge er det ganske tydelig.
Tack. Min bil är snarare att det är artier långt till höger som har störst framgångar i många länder i Europa. Men då rör det sig inte om nazister förstås, de är oftast små (utom i Grekland). Min bild är snarare att det är vänstern som är svag. Däremot kan förstås vissa vänstergrupper ta stor plats i debatten.
Sven Wollter, behöver jag säga mer?