Jag skriver i senaste numret av ”Populär historia” och det handlar om Birger Furugård, Sveriges förste nazistledare som ju också är ämnet för en bok som kom ut förra året. Artikeln börjar på Hötorget i Stockholm:

Det var en fredagskväll i januari 1932, bara ett år före nazisternas maktövertagande i Tyskland och det svenska nazistpartiet som Birger Furugård var ledare för, Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP), skulle hålla sitt första stora offentliga möte i Stockholm. Sammankomsten skulle äga rum i en lokal
ägd av arbetarrörelsen, men uthyraren hade backat ur och nazisterna såg ingen annan råd än att ställa sig mitt i stan på Hötorget, i ett försök att sprida budskapet.

Så fort torghandeln var över började unga män i bruna skjortor, stövlar och skärmmössa släpa fram en packlår. På detta anspråkslösa podium skulle deras ledare kliva upp och tala. De svenska nazisterna hade förgäves ansökt om tillstånd att bjuda in Joseph Goebbels (blivande nazitysk propagandaminister) och Adolf Hitler (blivande rikskansler), för att de skulle hålla tal vid flera offentliga möten i Stockholm.

Ansökan avslogs utan motivering, trots att Birger Furugård överklagade och försäkrade att avsikten inte var att talarna skulle lägga sig i svensk inrikespolitik. De skulle bara informera om nationalsocialismen som det »tjugonde århundradets världsåskådning«.