Att göra teater av flyktingpolitik är svårt, jag var rädd för ängslig plakatteater. Men ”Asylshoppning” av Gertrud Larsson på Teater Scenario är en mycket tänkvärd och bra föreställning som använder humorn som redskap. Jag såg genrepet i går, på fredag är det premiär. Föreställningen kändes redan ganska färdig. Utmärkta skådespelare, bra manus, intelligent berättat, snygg scenografi.
Det handlar inte om att raljera över skålande i champagne på migrationsverket och frossande i ömmande flyktingfall. Det handlar om glappet mellan det vi säger att vi gör och det vi faktiskt gör. Pjäsen utforskar myndigheternas språk och tjänstemännens dubbla roller, att å ena sidan ha humanitet och rättigheter som arbetsbeskrivning och å andra sidan bokstavligen skicka människor in i döden. Länge är det mest underhållande, så småningom bli det svartare när berättelserna från verkligheten förs in.
Vad betyder asylshoppning? Såhär svarar Gertrud Larsson i tidningen QX:
”Asylshopping är en term som används både av politiker och av Migrationsverket, och betyder att en flykting söker asyl i flera länder samtidigt, flyktingen ”shoppar” asyl. Jag tycker att det är ett helt absurt ord!”
(Se t ex artikel i DN)
Ett annat ord som förekommer i föreställningen är återtagande. Det är en eufemism för att skicka hem folk som sökt men inte fått asyl. Språket säger verkligen någonting om vår ambivalens till hanteringen av asylärenden.
Se även: Artikel i Sydsvenskan om när delar av pjäsen spelades på Social Forum,
Anna-Lena Lodenius 