Sverige-demokraterna har en del formuleringar i sitt kommunpolitiska program om att lokal kultur ska visa det nordiska kulturarvet. Som om bra konst någonsin håller sig inom sådana snäva kulturella gränser. Vi kan ta Pelle Engman, en konstnär som hade en stor fest i Mora i helgen med anledning av en retrospektiv utställning, en ny bok om hans konstnärsskap och hans 60-årsdag. Pelle föddes i Sundsvall men har bott i Mora i många år. Han är mest känd för fantastiska träsnitt, ofta med motiv av arbetande kvinnor (t ex ”Vattengång”, hans kanske mest kända bild). Senare har han ofta rört sig i en färsprakande och surrealistisk bildvärld som känns betydligt mer kosmopolitisk i sitt uttryck. Det ena är inte mer Pelle än det andra, bara olika faser, olika uttryck.
Pelle är en lokal konstnär, i stort sett alla Morabor som var där på festen (vi var totalt runt 150 personer) äger minst en målning av honom och är engagerade i hans konstnärskap som jag är säker på att de tycker reflekterar en verklighet som de känner igen sig i. Men med på festen fanns också människor från en mängd andra länder som letat sig dit, vilket avspeglades i de stora flaggor som täckte väggarna i bygdegården (lånade av Vasaloppet för 50 kronor styck, ett vänskapspris kan man förmoda). Pelle har rest och vistats i Frankrike, Ryssland (där han även arbetat med hjälpprojekt), Kanada och många andra platser. Som många konstnärer gör, inte bara idag utan faktiskt även i historien vilket är lätt att konstatera för vilken ordinär museibesökare som helst.
Vi bjöds på musikunderhållning av olika band och överst på programmet stod ”Fanfare pourpour” från Kanada som skulle uppträtt med Lars Hollmer, gamla Samla Mannas-musikern som är en nära vän till Pelle och som tyvärr är mycket svårt sjuk. Detta 17-mannaband är på turné i Sverige med ett program med Lars Hollmers musik. Han är ytterligare ett exempel på en artist som lever en undanskymd tillvaro i Sverige men som har en stor publik utanför Sveriges gränser t ex i Japan, Frankrike och Kanada. I hans musik finns polskan, men också jazzen, Balkan-musik och mängder av andra influenser. Samtidigt bär musiken hela tiden påtagliga drag av sin upphovsman. Så ser kulturen ut på 2000-talet. De flesta av oss ser det som en tillgång, något som berikar. ”Fanfare pourpour” spelar på Fasching i Stockholm i kväll och sedan bär det vidare till bl a till Ljungskile den 15 oktober, och Uppsala den 17 oktober. En upplevelse även utan Lars Hollmer själv på scenen. (Tårtorna är som väl ni redan räknat ut dekorerade med Pelles bilder).
Anna-Lena Lodenius 