Nuder får gå – någon förvånad?

Publicerat den 25 januari, 2008 av annalenalod

Att Pär Nuder petas känns inte direkt som världens mest förvånande nyhet. Snarare förvånande att han stannade över Persson så länge som det blev. Men det lär behövas mer för att socialdemokratin ska framstå som en förnyande kraft.

Det finns en del problem i detta med förnyelsearbete som kan vara svåra att överbrygga:
Å ena sidan vill man ha ett folkrörelsearbete som ska få ta tid och som ska ge en stabil grund att bygga vidare på. Å andra sidan krymper medlemsantalet, de som är med är det ofta av födsel och ohejdad vana och är en relativt homogen grupp, de som inte har samma bakgrund känner sig antagligen ofta så aparta att de har svårt att göra sina röster hörda.
En tredje faktor är att det finns krav från medierna att partiet ska prestera storverk på kort tid för att inte bli anklagade att ha tappat initiativet.
Svår ekvation.

Östros eller Nuder? Tror till skillnad mot svenskan idag att det inte bara handlar om lojalitet utan även om att Östros internt har ett bättre rykte och uppfattas som en trovärdig person. Även om han utåt inte direkt känns som en förnyare. Min bild är också att han är mer av en rörelseperson än Nuder som förknippas mer med Perssons maktfullkomlighet.

Publicerat i Mona Sahlin, Pär Nuder, Socialdemokraterna, Thomas Östros | 2 kommentarer

I stället för Ingmar Bergman fick vi Richard Hobert

Publicerat den 23 januari, 2008 av annalenalod

Husorganet Svenska Dagbladets ledarsida (som väl, ärligt talat, inte alltid känns som det som förgyller morgonstunden) slår idag till med en klockren iaktagelse av Per Gudmundsson: De två vinnande filmerna i årets guldbaggegala, vid sidan av Arn, är regisserade av Roy Andersson och Johan Kling (Darling) – alla priserna finns här. Båda har skapat sig förutsättningar för att filma genom reklamfilm och kommersiella uppdrag, de har inte gått via det offentligt sanktionerade film-Sverige.

”Den svenska filmpolitiken har fungerat i så måtto att den inte har förstört det som har byggts upp. Men att de två stora konstnärliga framgångarna på årets guldbaggegala bägge kan vittna om ett system som misshandlat dem visar att politiken kunde varit bättre. Filminstitutet skulle ge oss fler Ingmar Bergman. Vi fick Richard Hobert.”

Precis. Det måste vara något fel när det som anses vara kvalitet är så bedövande långtråkigt, korrekt och ibland rentav uselt (som vissa av just Hoberts filmer, jag säger bara Tre solar) samtidigt som de som hittar berättelserna om vår tid (som Darling, vilken tonträffning i dialogen och blick för samhällsklasserna) får gå med håven någon annan stans. Johan Kling gick via skruvade Nalles show och Stockholmare, båda klart nydanande på sitt sätt. Ska bli spännande att följa fortsättningen.

Publicerat i Darling, guldbaggegalan, Ingmar Bergman, Johan Kling, Richard Hobert, Roy Andersson | 5 kommentarer

Vad ska man tro om Tito?

Publicerat den 22 januari, 2008 av annalenalod

Vad ska man tro om Tito Beltran? Skyldig eller ej? Allt färre vågar gissa utgången. Upplägget var klart i medierna, men är det så tydligt egentligen? Jag skulle inte bli förvånad om han frias. Han har i alla fall släppts fri i väntan på dom (se aftonbladet eller dagens nyheter) som faller 12 februari.

Historien har blivit mer och mer märklig, med den falska åklagaren som inte ens arbetat som polis de senaste 25 åren men ändå viglat upp halva kändis-Sverige. Inklusive Tomas Bodström, Lill Lindfors, Maria Lundquist etc. Historien växer, Carola kommer på nya detaljer som hon inte berättat förut.

Det är förstås helt rätt att man inte ska lägga någon som helst skuld på offret. Samtidigt kan jag tycka att det måste vara helt klart att den som gett sig på någon förstår att den andre motsatt sig det som skett. Det är inte straffbart att vara en okänslig idiot som inte kan tolka subtila signaler från andra människor. Tito kanske tror på fullt allvar att han är guds gåva till mänskligheten, en mysig man som ger kvinnor massage och de faller som käglor. Det verkar vara något skevt med hans självuppfattning, så mycket är klart.

Det gör honom inte unik, Peter Stormare skryter med att han legat med ”ett tresiffrigt antal” kvinnor bara på Dramaten – rimligen en överdrift. Men med den takten är det svårt att tro att han inhämtat skriftliga medgivanden från samtliga och att inte en enda befann sig i det som domstolarna numera kallar för ”tillstånd av vanmäktighet” (läs full eller drogpåverkad). Är Carola underrättad?

Publicerat i Carola, Peter Stormare, Tito Beltran | 14 kommentarer