Anna-Lena Lodenius

Inför avdrag för regeringsnära tjänster!

Publicerat den 8 november, 2007 av annalenalod

Känns som det är dags att göra något radikalt åt de offentliga utgifterna. Ett grepp vore att säga upp hela stadsrådsberedningen på ett bräde och lägga ut verksamheten på entreprenad till lägstbjudande. Som ett sätt att både höja kvaliteten och sänka kostnaderna.

Eller så kan vi erbjuda svarta pengar i stället för vanlig lön med hänvisning till att staten inte har råd annars. Det argumentet måste de väl köpa, de vet ju själva hur det är (vem sjutton har råd att betala städerskor och barnvakter vitt?).

På sikt skulle vi kunna införa ett system med rabatt på regeringsnära tjänster. Så det blir billigare att anställa. Vem som vill kan få rabatt om han anställer en duglig statssekreterare. Då skulle väl också antalet arbetstillfällen för vissa slags akademiker öka, kan man tänka.
Se där några kreativa förslag från min kammare.

Eller kanske inte…?
(Bilden föreställer tjänsteman i parlamentet i Canberra som monterar svarta skydd för fönstren under andra världskriget 1942. Vet inte vad den tillför i sammanhanget men jag tyckte det var en kul bild.)

Publicerat i svartjobb | 4 kommentarer

Jag har slutat att svara i telefon

Publicerat den 6 november, 2007 av annalenalod

Ring mig inte, jag svarar nämligen inte i telefon längre. Åtminstone inte i den fasta telefonen som står på företaget. I 9 fall av 10 är det försäljare, som vill tala med ”företagets inköpsansvarige”. Vi är två på det här företaget, jag är den enda som regelmässigt sitter här och arbetar på dagtid (min man jobbar oftast på annat håll och har bara skrivbordet för bokföring).

Något Nix-register för företag existerar inte. Jag vill inte köpa kontorsvaror, försäkringar, telefoni, bredband eller vad det nu är. Jag bryr mig inte om ifall jag tjänar 10 öre och får internet security-paket för 500 kronor på köpet (som jag redan har). Min arbetstid och min frid är långt dyrbarare. Vore det inte för att jag har ADSL-uppkoppling och enstaka gånger får ett fax (en snart utdöd teknik som mest används om jag har uppdragsgivare i andra länder) skulle jag släcka ner den telefonen helt och bara ha min mobil.

Ett tag skällde jag ut alla som ringde. Sedan började jag lägga på så fort jag hörde att de var en försäljare. En gång svarade min man (som inte anammat samma vaksamhet som jag upparbetat de senaste åren) och blev pålurad två mobilabonemang hos Telenor som vi hade all möda i världen att bli av med. Trots att de lurat honom på både priset och villkoren. Avtal är avtal, muntligt gäller! Som företagare är ens rättigheter dessutom betydligt sämre jämfört med vanliga konsumenter. Så jag har kommit fram till att enda möjligheten är att aldrig lyfta telefonluren. Bara så ni vet!

Publicerat i telefonförsäljare, Telenor | 3 kommentarer

Ännu fler moderater som anlitar svartjobbare

Publicerat den 4 november, 2007 av annalenalod

Ytterligare några framträdande moderater visar sig nu ha använt svart arbetskraft (läs om paret Cederschiöld i Aftonbladet). Är man förvånad? De nya socialt medkännande ”nästan-sosse-moderaterna” finns inte, utom möjligen i Fredrik Reinfeldts hjärna. Moderat är man om man tycker det är viktigt med pengar och vill ha sänkt skatt, förbättrade villkor för företag och mer i plånboken. Varför skulle någon annars rösta på eller gå med i moderaterna?

Köpa tjänster gör framförallt folk som har råd, och lojaliteten med samhället är nog överlag lika låg som annars i samhället. Svartjobb är ingen stor sak, (visar t ex dagens enkät i Aftonbladet). Skillnaden är att vanliga anställda med lägre inkomster har rätt små möjligheter att fuska och slippa skatt över huvud taget, jämfört med den som har företag och större summor att bolla med. Ingenting av detta är nytt. Men problemet för Reinfeldt är ju att moderaterna gått till val på att det finns en förändring som nu inte alls verkar ha skett. Krisen för moderaterna handlar inte om enskilda ledande moderater och hur de beter sig, det handlar om mycket mer än så.

För kloka tankar kring dessa händelser rekommenderar Lena Melins krönika i Aftonbladet!