Anna-Lena Lodenius

För övrigt noterar jag att vare sig Gudrun Sjödén eller Fjällräven vill underkasta sig en granskning av villkoren i tillverkningen av deras kläder när organisationen Rena kläder frågar. Trots att de i övrigt vill framstå som så ”schysta” med ekologisk bomull i kläderna och annat som låter bra. Fjällräven har jag inte köpt på evigheter, har inte ens ägt en ”Kånken” i mitt liv. Gudrun Sjödéns ofta tältliknande grälla kläder kan jag också lätt avstå från.

Tror konsumenttryck är vad som behövs i sådana här lägen. Vi måste säga att vi kräver att de kan lämna garantier på att de som tillverkar deras kläder faktiskt får en hygglig lön, har en anständig arbetsmiljö och t ex har rätt att bilda fackföreningar. (Gudrun Sjödéns kataloger innehåller mycket exotism från olika delar av världen, som den här bilden från sommarkollektionen 2007)

NYTT 5 mars 2018: Eftersom den här texten lästs en del nu de sista dagarna eftersom det kommit upp diskussioner kring Gudrun Sjödéns uttalanden i pressen (SvD) vill jag förtydliga några saker; Jag har inte (längre) lika mycket emot hennes kläder, vilket delvis beror på att jag bor i närheten av hennes lagerbutik där jag emellanåt hittar plagg som jag gillat till bra priser. Undviker dock de mest färgglada och mönstrade, känns inte som min stil.

Jag anser inte att man kan kräva att de som tillverkar saker man konsumerar alltid har bra åsikter om allt möjligt som ligger utanför själva affärsverksamheten. Det hon säger i artikeln är förstås vansinne, som att kvinnor som stannar hemma får mer eller mindre skylla sig själva, och att hon utreder människor karaktär utifrån deras handstil. Då stör det mig mer att företaget inte använder kollektivavtal, och om de fortfarande inte samarbetar med Fair Trade (vilket jag inte vet i dagsläget). Det är sådant som man kan försöka påverka som kund, och det tycker jag vi ska göra.