Stalin hyllas på ny skiva

Publicerat den 18 september, 2007 av annalenalod

Noterar att legendariska progg-skivbolaget MNW nu slagit till och ger ut Göteborgs-proggen på samlingsskiva, en dubbel-cd som släpps 3 oktober. På albumet ”Lägg av! Ni fattar ingenting” hittar man t ex ”Sången om Stalin” som hördes i gårdagens avsnitt av ”Upp till kamp!” på TV. Antar att MNW upptäckt hur vanliga skivorna är på fildelningssajter och vill få sin del av kakan. Fast egentligen hade jag hellre sett en utgivning av mer obskyra låtar, som de som spelades förut i ”Hej domstol” i radion (härliga pekoral från KMPL(r) interna dispyter). Många av de kändare Nationalteatern, Nynningen etc känns rätt utjatade.

Publicerat i Knutna nävar, MNW, proggmusik, Stalin | 9 kommentarer

Chiquita betalar terrorister

Publicerat den 18 september, 2007 av annalenalod


Banan-jätten Chiquita har dömts av en federal domstol i USA att betala motsvarande 175 miljoner kronor för att de anlitat terrorister för att skydda sina bananplantage i Colombia. Jag nämner det bara i den händelse det finns någon som inte tyckte det fanns nog skäl att sluta köpa företagets bananer redan tidigare. Miljöaspekten har nämnts av många, bl a Svenska Naturskyddsföreningen. Och gå inte på det här med Rainforest Alliance som är ett halvdant försök att komma undan konkurrensen från Rättvisemärkt, Krav och andra betydligt bättre märkningar. Själv köper jag helst Rättvisemärkt, jättegoda och ett betydligt bättre val ur alla aspekter.

Publicerat i bananer, chiquita, Rättvisemärkt | 2 kommentarer

Fans – och vårt behov av idoler

Publicerat den 16 september, 2007 av annalenalod


Känner mig klart upplyft efter att ha sett den nya före-ställningen Fans, efter Fredrik Strages bok, på Orion-teatern här på Söder. Boken handlade om besatthet och försökte penetrera idoldyrkan som fenomen. Den bygger på ett antal berättelser om personer som dyrkar så vitt skilda artister som Westlife, Michael Jackson, Lill-Babs och Evert Taube. Pjäsen försöker binda ihop temat, karikerar lite (men inte så det blir hjärtlöst). Det är underhållande, både jag och 12-åringen skrattar mycket. Den här pjäsen borde man kunna se med skolklasser faktiskt.

Mest fascinerande i både pjäsen och boken är förstås holländaren Gert som sensationellt nog blev ihop med sin idol Agneta Fältskog (och som är så nöjd över pjäsen att han t o m besökte premiären). En typisk Aspberger säger min svägerskas mamma som genom sitt yrke begriper sig på sånt. Evert Taubes förföljerska är snarare en paraniod personlighet. Det intressanta är att vare sig Strage eller pjäsens regissör Stina Oscarsson gör någon utsortering kring vad som är normalt eller inte, och det är rätt skönt. Idoldyrkan är väl förresten något vi alla drabbas av någon gång i livet. Kanske ett religionssubstitut i en sekulariserad tid.

Publicerat i Agneta Fältskog, Fans, Fredrik Strage, Orionteatern | Lämna en kommentar