Anna-Lena Lodenius

Substanslös bevakning av sd-mötet

Publicerat den 21 maj, 2007 av annalenalod

Så blev då äntligen sd:s riksårsmöte av i helgen. Det har varit förhållandevis mycket medierapportering, men rätt lite substans. Lite klagomål på toppstyrning, lite insinuationer om att Jimmie Åkesson (som omvaldes till ordförande) kom i bil när de andra åkte buss etc. Men mötet verkar inte heller ha handlat särskilt mycket om ideologiska diskussioner.

Veteranen Johan Rinderheim lade ett förslag där han ville belägga partikamrater med munkavel i utrikespolitiska frågor. Men det röstades ner. Man kan i någon mån förstå honom, folk i partiet verkar dåligt bevandrade i mycket. Och medierna är snabba med att hitta just de där kommentarerna som får en att verkligen undra över sd som en kommande komet i svensk politik (om de nu inte redan är det).

Själv fäste jag mig vid en Kjell-Åke Stoneblaster (!), bergsprängare från Växjö, som i ett radioinslag hävdade att vi väl knappast blir arboriginals bara för att vi flyttar till Australien. Som om det skulle vara nödvändigt. De allra flesta i Australien är väl dessutom ättlingar till britter som flyttade dit. Med det resonemanget är det väl bara samerna som har någon egentlig rätt att vistas i det här landet.
(En pikant detalj är att man på nationaldemokraternas hemsida hittar en text från 2002 där Kjell-Åke Stoneblaster uppges vara en kontaktperson för och tidigare ordförande i syndikalistiska Värends LS som av misstag tagits upp som som kandidat på Sverigedemokraternas kommunlista i Storuman – alltså bra många mil från där han bor. Skumt.)

Publicerat i Jimmie Åkesson, Johan Rinderheim, Kjell-Åke Stoneblaster, sd, Sverigedemokraterna | 17 kommentarer

Inte narkotikaliberalism att vilja ändra lagen

Publicerat den 17 maj, 2007 av annalenalod

För övrigt tycker jag, fast jag kommer in sent i debatten, att vänsterpartiets Alice Åström (som jag tycker är en oftast vettig och bra person) blir medvetet missförstådd i debatten kring vänsterns förslag att ändra narkotikalagstiftningen.

Att vilja ändra lagen tillbaks till som det var alldeles nyligen – att en missbrukare som har narkotika i kroppen inte är kriminell – kan inte ses som narkotikaliberalism. Det är ren humanism. Den som är missbrukare är i någon mening sjuk, när han eller hon inte kan kontrollera missbruket behövs hjälp, inte straff. Notera att det inte ens handlar om att kriminalisera innehav av narkotika, och absolut inte om att göra det tillåtet att sälja narkotika.

Det här har säkert inte haft någon enorm betydelse. Sekretesslagen gör att vården inte anmäler. Polisen har nog med andra grövre narkotikabrott. Men jag har svårt att se varför missbruket ska vara kriminellt bara av rent moraliska skäl. För någon annan anledning kan jag inte se att det finns.