En bild ur en av mina Power Point Presentationer som visar på det som nu händer med tre jämstora block.
Tiden har kommit för Sverigedemokraterna att utnyttja den makt som den position som tungan på vågen ger. Nu upplever Sverige exakt det som jag brukar beskriva när jag föreläser och som hänt i andra länder: när högerpopulistiska partier blir tillräckligt stora uppstår problem att bilda majoritet för något av blocken.
Det finns bara två lösningar: Antingen måste röda och blå blocket samarbeta eller så måste någon av blocken ta in högerpopulisterna, det vill säga SD. Det dödläge som nu uppstått måste brytas. Jag utesluter inte att SD kan tjäna, möjligen mycket, på att det blir en blocköverskridande allians mellan vänster och höger eftersom de kan peka på ett maktfullkomligt etablissemang som gör allt för att stöta ut nykomlingarna i politiken. Men alternativet att ta in SD i en allians känns utesluten för båda blocken. Åtminstone just nu. Socialdemokraterna föreställer jag mig kommer aldrig att göra det, det finns i stort sett inga exempel på att S-regeringar gått i allians med den här typen av partier, och det är en gemensam linje över hela Europa. Det skulle dessutom straffa sig hårt i det europeiska samarbetet.
Jag följde gårdagens presskonferens med SD vid halv fem i min mobil i väntan på ett försenat flyg från Malmö. Den visade tydligt varför SD har en lång väg kvar att gå innan något av de andra partierna kan tänka sig att ta emot den öppna hand som Mattias Karlsson hävdar räckts ut. I vår informationstäta tid framhålls ofta nödvändigheten av att få ut ett budskap, och sällan har någon lyckats lika effektivt som Mattias Karlsson. Om någon tvekat var SD står i invandringsfrågan så borde en treåring efter att ha lyssnat på honom i en minut kunna svara på den frågan.
Det är just det här som sätter krokben för SD och det tror jag inte de är medvetna om själva. Andra partier i andra länder har hamnat i regering eller som stödparti i regeringar. Vilket oroat svenska debattörer. Men dessa partier har utvecklats, och de är faktiskt inte lika insnöade på en fråga som SD. Fremskrittspartiet i Norge som sitter i regeringen är (och har alltid varit ska man väl tillägga) ett oerhört mycket bredare parti, och även Dansk Folkeparti (som jag annars bedömer som extremare än Fremskrittspartiet) kan faktiskt prata om annat, och gör det också. Till den dag SD inser att ett lands politik innehåller ett brett spektra av frågor som har betydelse för medborgarna kommer partiets position som outsiders att bestå. Deras möjlighet att utöva inflytande går då genom att protestera och röra om i det politiska arbetet på det sätt som nu sker.
Anna-Lena Lodenius 