Svensson skriver om att det var vanligt folk som tog hem bloggpriserna i Stora Bloggpriset. Jag tänkte mer på att det var så många kvinnor (ser att Svensson har ett inlägg till om galan på detta tema, han orkade tydligen med att skriva två inlägg från prisgalan trots flitigt minglande). I början var det den ena kvinnan efter den andra som klev upp på scenen och viftade med diplom.

Sedan tänkte jag på att det var så få bloggar jag hade läst som nämndes. Funderade över om det beror på att jag är en så dålig bloggläsare men kom fram till att det är jag faktiskt inte. Jag läser en himla massa bloggar.

Tror snarare det är så att det finns så otroligt många bra (och mindre bra) bloggar att själva tanken att prisbelöna en och säga du är bäst är lite konstig. Det finns något för alla, att ha många läsare är inget kvalitetsmärke i något sammanhang och så ej heller i bloggvärlden. Alla som tycker att Blondinbella är bäst räcker upp en hand.

När bloggvärlden fungerar som bäst länkar alla runt i ett enda nystan och man hittar kommentarer till höger och vänster som fyller ut en bild av verkligheten som man inte hittar i ”gammelmedia”. Där kan varje enskild byggsten vara liten och trubbig men fungera i sitt sammanhang.