I natt kom rykten från flera håll om att Marine Le Pen nu lyckats få ihop sin grupp i EU-parlamentet (European Alliance for Freedom, EAF). Den kommer i så fall, om uppgifterna stämmer, att bestå av Front Nationals 24 ledamöter, Österrikiska frihetspartiets (FPÖ) 4 ledamöter, Vlaam Belang (Belgien) 1 ledamot, Italienska Lega Nord med 5 ledamöter, Nederländska frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter samt de två senaste korten i leken: Polska kongresspartiet Nya rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) med 4 ledamöter och Litauiska Lag och rättvisa (tvarka ir teisungumas) – 1 eller 2 ledamöter. (Källa bl a: EU-bloggen som bl a citerar Europolitics, Andreas Johansson Heinö på Twitter)

Problemet är antalet länder, det krävs 7, inte antalet ledamöter, eftersom Marine Le Pen fick så många mandat (24) var kravet med 25 mandat lågt ställt. Även UKIP fick så många mandat, också 24, att det är länderna, inte mandaten, som det riskerar att falla på.

SD:s Kent Ekeroth, som varit med i förberedelserna av EAF-gruppen, har hoppat av och SD har ju meddelat att de snarare vill samverka med brittiska UKIP och Nigel Farage. Men den gruppen, EFD – Europe for Freedom and Democracy, tycks ha allvarliga problem. Både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti har gått över till ECR (European Conservative and Reformist Group). Dessutom har Farage förklarat att han anser samarbete med SD osannolikt. I dagsläget är EFD långt från de 7 länder som krävs, han har träffat Beppe Grillo (femstjärnerörelsen) och tjeckiska Fria Medborgarpartiet har också nämnts. Farage har varit tydlig med att han inte vill att grupperna (EAF och EDF) förenas (se t ex Telegraph). Men sista ordet är väl inte sagt än, olika partier kan ändra sig (t ex lämna Le Pen för att återvända till Farage) och partier som ännu inte tagit ställning kan bli avgörande.