I juni deltog jag i ett seminarium i Berlin om högerpopulism arrangerat av Friedrich Ebert Stiftung. I samband med detta gjorde Internationale Politik und Gesellschaft en kort intervju som lades ut på nätet. Temat är det kommande svenska valet och att SD tillåts dominera debatten. Min tes är att de andra partierna, inte minst socialdemokraterna, måste börja ta sina egna visioner på allvar och börja prata om vad de vill på ett trovärdigt sätt så att människor lyssnar. Mötet i Berlin hölls med anledning av en kommande antologi om högerpopulism i Norden, jag bidrar med ett kapitel om Sverigedemokraterna.
Anna-Lena Lodenius 
Vem vinner valet?
Jo, de som kommer på, och kan göra det mest trovärdigt att de kan uppfylla, följande devis/slogan under valrörelsen:
MAKE SWEDEN GREAT AGAIN
Eftersom den slogan är kidnappad av Potus så får man väl kidnappa den tillbaka.
Potus? Se: https://twitter.com/hashtag/potus
Ungefär vad jag tänkte säga också. De etablerade partiernas visioner är ju i stor utsträckning genomförda och de förslag som förs fram är justeringar i ett befintligt system. I förhållande till SD hamnar man då i en försvarsposition och får stora problem med att förklara till exempel varför inte ett av världens högsta skattetryck räcker för att upprätthålla den svenska välfärden. Som nu visar tecken på att krackelera alltmer.
Du menar att övriga partier, istället för att ständigt klanka ner på SD (vilket oftast får motsatt effekt), ska tala om vad de själva vill. Som du helt riktigt konstaterar så redovisar de inte sina visioner för väljarna. Varför?
Det torde helt enkelt bero på att de inte har några större visioner kvar att förmedla. De gamla avdammade partiprogrammen säljer inte längre och i övrigt vill alla partier samma sak avseende det svenska välfärdsamhället (trygghet vad det gäller skola, vård och omsorg samt säkerhet på gator och torg).
I samtliga dessa avseenden har invandrarpolitiken och den bristande integrationen – pga SD – hamnat i fokus hos alla partier. Men de kan inte slå SP på hemmaplan.