Tidigare idag presenterades min rapport ”Antifeministerna – om Sverigedemokraterna och jämställdheten” på ABF-huset i Stockholm. Seminariet livesändes på Facebook och där kan det ses även i efterhand. I paneldebatten i samband med min presentation deltog Gulan Avci från Liberalerna, populismforskaren Christian Norocel och Linn Svanbo från Byggnads.
Rapporten går att ladda ner i sin helhet på Arenagruppens hemsida. Dessutom finns det en kortversion i form av en broschyr som är avsedd att spridas nu inför valet.
Mer läsning: Jag har även skrivit ett debattinlägg på Aftonbladets hemsida, och i morgon publiceras en lite längre text på Arena Essä där jag resonerar lite friare kring frågorna som väcks i min rapport (obs, den ligger uppe först från 16 augusti).
Dagens Arena (som också ingår i Arenagruppen) har intervjuar mig, och de har även låtit SD-kvinnors Carina Ståhl Herrstedt kommentera rapporten. Hon säger att hon inte känner igen bilden av partiet, utan att ge några närmare exempel på direkta fel. Det enda hon nämner är att partiet inte aktivt driver frågan om sambeskattning. Men i rapporten skriver jag om att ledande SD-are motionerat om frivillig sambeskattning i riksdagen, och Carina Ståhl Herrstedt säger till och med att hon också tycker att det är en intressant idé.
Även författaren m m Ulrika Kärnborg har kommenterat texten på Dagens Arena:
”Resultatet av granskningen gör mig både förbannad och rädd, för jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att ett blaskigt uppkok på socialkonservativ retorik från förrförra seklet togs emot som seriös politik.”
(Kanske ska påpeka att jag precis noterade att SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarnas jämställdhetspolitiska talesperson Linnea Cortés, som nämns av Ulrika Kärnborg för ett uttalande i rapporten där hon säger att hon inte är feminist, och att hon ”kommer fortsätta ta de kränkta männens strid”, bytt efternamn till Vinge eftersom hon gift sig med SD:s presschef Henrik Vinge. )
Anna-Lena Lodenius 
Antagligen hade både jänkare och ryssar historisk bildning, bl a om Romarriket.
Vi tycks vara eniga i att det handlar om ”en folklig protest mot eliten” men du ser det som ”populism” som de menar är något negativt som till och med kan vara destruktivt för samhällsutvecklingen.
Det har alltid varit så att den s.k. ”osynliga statsmakten” (och tilhörande beskyddare) har utpekat tendenser som populistiska om de går emot maktens grundläggande struktur.
Denna struktur är avhängig av de makthavandes vilja och förmåga att bedriva ”social engineering”, ett begrepp inom politisk sociologi som betecknar makthavarnas strävan att (till skillnad från klassisk revolution) åstadkomma en långsiktig omdaning av samhället. Det sker genom lagar, skatter och långsiktiga politiska planeringsbeslut rörande det som makthavarna uppfattar är viktigt för befolkningen (alltså inte bara de med röstkort).
Det uppställs teoretiska mål, exempelvis vad det gäller skolan, vården och omsorgen samt inom en rad andra områden, vilket tydligast har manifesterats genom restriktiv invandrarpolitik och ökad satsning på polisen (det sistnämnda är dock en utomordentligt bedräglig illusion).
Målet med alla genomförda, såväl som ”utlovade”, samhällsinsatser är att vidmakthålla förtroendet bland väljarna för den generella samhällspolitik som huvudsakligen syftar till att befästa de grundvalar på vilka makten vilar. Detta, i sig, torde vara ett historiskt notoriskt faktum (omständigheter som sen länge varit så allmänt veterliga att de inte behöver bevisas).
Men så kom valet 2018 med en (för svenska förhållande) ytterst aggressiv polarisering samt tydliga tecken på sjunkande förtroende bland väljarna. Det gynnar ingen och allra minst Sverige.
Här är några ”tänkvärda tankar” om vad ligger bakom denna destruktiva utveckling:
Det hela handlar om faran att skapa det klassiskt dåliga debattklimat som kommer av ”alla vet vad jag menar”. Det är ofta förödande för en konstruktiv diskussion.
Den högst påtagliga risken när man gör gällande att det *absolut* finns en övergripande definition av populism (i vart fall bland dem som ofta pratar/skriver om det) är att innebörden av begreppet lätt kan förvrängas.
Då blir ordet så diffust att det lätt kan slängas omkring i diverse olika sammanhang och varhelst det passar enligt någons (eller någras) uppfattning. Själva innebörden av begreppet kan därigenom få olika betydelse i olika läger och plötsligt så pratar alla förbi varandra.
Termen kan härledas till romarriket där ”populares” var de politiker som hämtade stöd från de lägre samhällsklasserna i motsats till ”optimaterna” som stöddes av samhällets ekonomiska (och därmed politiska) maktelit.
Eftersom vi inte på 2000 år lyckats komma närmare en bättre definition så tror jag inte att vi gör det här och nu.
Nej, populism kommer från Populist party i USA i slutet av 1800-talet, en landsbygdsprotest som var ganska framgångsrik, ungefär samtidigt fanns narodnikerna i Ryssland som också ses som tidiga populister, alltså en folklig protest mot eliten.
Den djupt omtvistad definitionen av begreppet populism saknar, som du säkert vet, konsensus i den akademiska världen. Man kan t.o.m. påstå att det är populistiskt att använda termen ”populism” på politiska uppfattningar som inte är djupt förankrade i de breda folklagren.
Populism definieras enligt NE som en ”rörelse eller ideologi som vädjar till folket som grupp oberoende av någon social klass”. Enligt populisterna är folket nedtryckt av en elit som har monopol på makten i samhället.
Trump har kommit att personifiera s.k. högerpopulism pga att hans valkampanj 2016 till stor del byggde på kritik mot det, enligt honom, styrande och icke folkligt förankrade etablissemanget. Men man kan väl inte förneka att kritiken var berättigad, eller?
Den stora frågan är om det även gäller Sverige och, i så fall, om vi är så ”hemmablinda” att vi inte (in)ser det.
Det finns absolut en definition av populism som omfattar de flesta som sysslar med ämnet, du nämner själv några av de kriterier som brukar anföras. Sedan finns det ju alltid diskussioner i den akademiska världen, det gör det om alla begrepp. Om det olika populister gör och säger är berättigat eller inte har inte med saken att göra, att vara populist är inte ett värdeomdöme utan en definition på en viss typ av partier/politiker.
Om en kvalificerad majoritet, säg 80% av väljarna, röstade på Sverigedemokraterna, skulle SD enligt dig då fortfarande vara ett populistiskt parti?
Populism har ju ingenting med storleken på ett parti att göra. Sedan kan man ju tycka att iden att vara ett parti där folket utmanar eliten blir konstig om så många står bakom protesten. Men titta på Trump! Ofta i opposition enligt honom själv fast det är han som i hög grad har makt att bestämma.
Anna-Lena, du leker utfallsfeminist! Ja, ”leker” för de finns faktiskt inte!
Men en ”äkta” feminist kan lätt förväxlas med en utfallsfeminist. Det framgår när de börjar använda en viss typ av indikatorer för att påvisa ojämlikheter, som exempelvis som att det är en övervikt av män bland medlemmarna i ett viss politiskt parti eller bolagsstyrelse eller att det föreligger ett underskott av män bland dem som utnyttjar föräldraförsäkringen.
C’mon Anna-Lena. Det är blaskig retorik.
Kolla gärna in detta:
https://jesperahlin.com/2018/07/11/utfallsfeminism-en-dum-ide-som-ingen-foresprakar/
Din rapport liknar en C-uppsats, men …
(för den som till äventyrs inte vet så är det ett självständigt, utredande forskningsmetodiskt arbete med fokus på vetenskaplighet och kopplingen mellan teori och empiri).
… men den skulle aldrig kunna godkännas som en sådan pga lösa påståenden, underbyggda slutsatser och otjänliga referenser. Smart trick! Snudd på bedrägeri då språket i rapporten indikerar att den vänder sig till de som inte kan inse det och därför inte kan avslöja tricket.
Jag utgår ifrån att du inte låter rapporten stå oemotsagd. Varför inte låta SD kommentera/bemöta den i öppet forum?
SD-kvinnor bemöter den på Dagens Arena och de riktade ingen allvarligare kritik mot den, de såg den som smutskastning men pekade inte ut några direkta fel.