Anna-Lena Lodenius

Sunt bondförnuft ska locka väljare till SD

Publicerat den 15 maj, 2014 av annalenalod

Röstandet i EU-valen har minskat, 2009 var det nere på drygt 43 procent. Särskilt svårt kan det vara för EU-kritiska partier att få iväg sina väljare till valurnorna. Opinionssiffrorna ser inte lysande ut för SD jämfört med tidigare under året (just nu drygt 6 procent i Demoskop) vilket gjort att SD vässar kampanjen. Partiet har köpt så mycket reklamtid de får i TV4, det blir ännu fler flygbladsutdelningar, affischer på tavlor och i Stockholms tunnelbana och nya reklamplanscher som den jag visar här intill som tar fasta på det som SD tycker är det största problemet: soffliggarna. Budskapet i den nya kampanjen, som kostar 12 miljoner, blir i övrigt ”Det sunda svenska bondförnuftet”, vilket ekar Ny demokrati om någon minns.

Som alltid väcker SD:s kampanjer stora protester. Redan första natten tunnelbaneaffischerna satt uppe vandaliserades nästan samtliga längs den gröna linjen, vilket gör att SD kanske får tillbaks pengarna (se Metro). Det pågår också en kampanj på Facebook för att så många som möjligt ska skicka tillbaks SD:s valpropaganda till avsändaren med förhoppningen att det ska drabba partiets ekonomiskt. Men så kommer det inte att fungera, rapporterar Metro som tagit reda på att breven sannolikt bara blir liggande på posten tills de så småningom bränns upp. Jag har svårt att tro att sådana här protester påverkar SD negativt, snarare tvärtom.

Ett tag såg det ut som om partiet skulle få minst 2 ledamöter i EU-parlamentet, men står sig de nuvarande siffrorna blir det bara en. Däremot tycks det som den nya grupp som SD förmodligen kommer att tillhöra, European Alliance for Freedom, EAF, kan få ihop de 25 ledamöter och sju länder som behövs (se VoteWatch Europe). De länder som kan ingå blir i så fall Front National, PVV från Nederländerna, FPÖ från Österrike, Vlaams Belang från Belgien, Lega Nord från Italien och SNF från Slovakien. SD deltog bara för någon vecka sedan i ett möte med de andra i gruppen och då beslutade man bl a inte ha gemensamma valkampanjer (se Dagens Arena och Europaportalen).

Publicerat i Uncategorized | Märkt EAF, EU-skepticism, EU-valet, Front National, Geert Wilders, högerpopulism, PVV, SD, Sverigedemokraterna, VB, Vlaams Belang | Lämna en kommentar

Janne Josefsson granskar våldsvänstern

Publicerat den 7 maj, 2014 av annalenalod

I kvällens Uppdrag granskning tar sig Janne Josefsson an den våldsamma extremvänstern. I samband med det har jag skrivit ett debattinlägg på SVT Debatt (som läggs ut nu under eftermiddagen). Innehållet i programmet framgår av flera artiklar som lagts ut på UG:s hemsida. En artikel tar upp fallet med de två slovakiska gästarbetarna som blev misshandlade av Revolutionära fronten och ofrivilligt hamnade i gruppens film som jag tidigare skrivit om. En annan text handlar om de många och allvarliga dåd som extremvänstern ligger bakom. Där nämns bl a attacken på Liberala partiet i Eskilstuna som jag också bloggat om.

Jag vill passa på att upprepa några rader ur det brev som skickades till en medlem i detta parti efter att hans partikamrater misshandlats:

”Detta var endast en liten försmak av vad som kommer att hända om ni gör några fler försök att etablera er här i Eskilstuna. Vi kommer aldrig att acceptera liberal politik eller andra angrepp på arbetarklassen, och detta kommer inte att passera obemärkt förbi. Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.”

Jag vill betona att jag inte har haft någonting med programmet att göra. Men Janne Josefsson ringde vid ett tillfälle för att fråga något, vad har jag glömt, och passade då på att påpeka att han av en händelse hittat ett urgammalt reportage av mig om AFA som sändes i Uppdrag gransknings föregångare Striptease 1994. Han konstaterade att jag var tidigt ute, och det kan väl stämma. Mycket har hänt sedan dess, men vissa saker känns igen som det här föraktet för andra människors egendom, synen på liberalismen och godtycket i hur man utväljer sina offer. Möjligen kan jag tycka att de grupper som agerat på sistone, framför allt Revolutionära fronten, utmärks ännu mer av ett tämligen opolitiserat våld – även om de förstås försöker påstå att allt de gör är för kampen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt AFA, antifascism, antirasism, Revolutionära fronten, Uppdrag granskning, vänsterextremism | Lämna en kommentar

All antifascism är inte självförsvar

Publicerat den 30 april, 2014 av annalenalod

Nyheten att Joel Bjurströmer Almgren från Revolutionära fronten dömts till 6,5 års fängelse för knivattacken mot en nazist från Svenska motståndsrörelsen i Kärrtorp i december fick relativt lite uppmärksamhet. Artiklarna i flera tidningar (t ex SvD) är ganska små och undangömda, och i en del nämns inte ens hans namn. Det bryter mot en överenskommelse som brukar tillämpas i medierna att det går bra att namnge den som dömts till mer än 2 års fängelse.

Joel Bjurströmer Almgren döms också för våldsamt upplopp, och att straffet blev så högt är inte så konstigt med tanke på att minimistraffet bara för försök till dråp ligger på 6 år. Det finns väldigt få förmildrande omständigheter när någon sticker en kniv upprepade gånger i ryggen på en person. Offret må sedan vara en nazist, och det må även vara klarlagt att nazisterna startade upploppet i Kärrtorp. Mot bakgrund av detta är det egendomligt att se det stora stöd som kampanjen ”Free Joel” får på Facebook. De använder regelmässigt devisen ”Antifascism är självförsvar”, som om antirasistiska attacker per definition aldrig kan innefatta mer våld än nöden kräver. Nödvärnsrätt har vi alla enligt lagen, men Joel Bjurströmer Almgren gick betydligt längre än så.

Jag var med i Nyhetsmorgon i TV4 i dag och pratade om vänsterextremistiskt våld. De hade tagit fram siffror från Säpo som visar på att det begås ungefär lika många brott med vänsterextremistisk bakgrund som med högerextremistisk, vilket säkert kan förvåna någon. Men då bör man betänka att även om mängden är jämförbar har extremhögern oftast genomfört betydligt allvarligare brott med mycket högre straffvärde, hit räknas ett flertal mord, grova rån etc. Det betyder inte att extremvänstern är någon odelat god kraft, och det har bekymrat mig att så många efter Kärrtorp uttryckt förståelse för att extremvänstern måste skydda antirasistiska demonstrationer eftersom polisen inte alltid klarar av att göra det.

Inte minst Revolutionära fronten har legat bakom en mängd våldsamma dåd på senare år. Det handlar om våld och trakasserier där de även ibland gett sig på fel person, och en del av dåden är svåra att förstå motivet till över huvudet taget. Det är våldet som livsstil och utövat med en häpnadsväckande empatilöshet.

Jag skrev ett debattinlägg på SVT Debatt i samband med att de presenterade en film där de stolt visar upp ett överfall på två invandrare i centrala Stockholm i samband med att Svenskarnas parti demonstrerade. De angripna hade så vitt känt ingenting med Svenskarnas parti att göra (det hade förstås inte varit försvarbart även om de hade varit nazister). När den nya domen mot Joel Bjurströmer Almgren registreras är den tionde gången han skrivs in i brottsregistret, han är tidigare dömd för brott som misshandel, våldsamt upplopp och vapenbrott. Första gången han dömdes var redan 1998. Med sina 35 år är han dessutom betydligt äldre än de flesta i den här miljön.

Här kommer inslaget i TV4: