Anna-Lena Lodenius

Hur ska facket och sossarna tackla SD?

Publicerat den 24 april, 2012 av annalenalod

Nu kommer jag och Mats Wingborg med ytterligare en rapport på temat arbetarrörelsen och högerpopulisterna. Vi har skrivit den för Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg, och den här gången fokuserar vi särskilt på motstrategier. Hela rapporten går att ladda ner som en pdf.

Jag föreläser onsdag den 25 april i Folkets hus i Göteborg kl 17.00.

Såhär lyder rapportens inledningen:

Inledning
”De kallar sig gärna arbetarpartier, men underkänner klassiska begrepp som
klasskamp och vikten av att kämpa mot ekonomiska och sociala orättvisor.
Nyckelordet för högerpopulistiska partier är rätt etnicitet, den egna befolkningen
först.
Det är lätt att se att högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna
utgör ett särskilt hot mot just arbetarrörelsen. De tar väljare från vänstern
men levererar högerpolitik, i 9 av 10 fall röstar SD med Alliansen.
Numera säger de att de vill försvara välfärden, men den ska fördelas till det
”rätta folket”. De har hittat ett budskap som går hem hos framför allt många
manliga arbetare som attraheras av en politik som betonar etnisk likhet och
riktar sig mot feminism, invandring och olika kulturella minoriteter.
Frågan om att hitta en fungerande strategi mot högerpopulistiska partier är
brännande. Hur stoppar vi framväxten av dessa partier? Hur avslöjar vi dem
för deras väljare så att de inser vilken politik de ger sitt stöd till? Hur vitaliserar
vi vår egen rörelse så att våra egna representanter och förtroendevalda
kan ta debatten och bjuda motstånd?
Att hitta en fungerande strategi mot högerpopulismen handlar både om att
tänka nytt och återgå till rötterna, den jämlikhetstanke som en gång skapade
arbetarrörelsen. I denna rapport beskriver vi hur hotet ser ut och ger förslag
på motåtgärder.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt arbetarrörelsen, facket, högerpopulism, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna | 4 kommentarer

Marine Le Pen både vinnare och förlorare

Publicerat den 24 april, 2012 av annalenalod

Franska nationella frontens ledare Marine Le Pen kan räkna sig både som vinnare och förlorare i första omgången av det franska presidentvalet. Ett mål hon hade var att bräcka sin far, tidigare partiledaren Jean Marie Le Pen, som fick knappt 17 procent av rösterna i presidentvalet 2002. Marine Le Pen fick 18 procent av rösterna, alltså bättre än fadern.

De 17 procenten för Jean Marie Le Pen gjorde att han gick vidare till omgång 2 i presidentvalet 2002. Men det berodde på en splittrad vänster. Marine Le Pen slogs ut redan efter första omgången, andra varvet står mellan sittande president Nicolas Sarkozy och vänsterns Francois Hollande, den senare segrade med en relativt liten marginal med cirka 28 procent av rösterna och beräknas ha störst chanser att vinna alltihop.

Valreultatet visar ändå att Marie Le Pens strävan att ge Front Nationel en mjukare framgång haft resultat. Många av väljarna föredrog originalet när det gäller invandringsfientlighet framför kopian Nicolas Sarkozy som allt mer målat in sig i ett hörn med sitt tal om stramare invandringsregler, varningar för islam etc. Frågan är vad han nu tänker göra, kan han både vädja till breda grupper av väljare samtidigt som han fiskar bland de väljare som föredrog Marine Le Pen i första omgången? I så fall kan han bli farlig. Men frågan är om det inte är att försöka greppa över för mycket.

Jag kommenterade det franska presidentvalet på Svt.se idag. Se även SvD och DN, DN1.

Valresultatet klockan 21.45 enligt Le Monde:

François Hollande: 28,8 %
Nicolas Sarkozy: 26,1 %
Marine Le Pen: 18,5 %
Jean-Luc Mélenchon: 11,7 %
François Bayrou 8,8 %
Eva Joly: 2,3 %
Nicolas Dupont-Aignan: 1,8 %
Philippe Poutou: 1,2 %
Nathalie Arthaud: 0,6 %
Jacques Cheminade: 0,2 %

Publicerat i Uncategorized | Märkt Francois Hollande, Front National, Marine Le Pen, Nicolas Sarkozy | Lämna en kommentar

”Följ färgen”, sa Erland Cullbergs granne

Publicerat den 23 april, 2012 av annalenalod

En av min allra första intervjuer som journalist var med konstnären Erland Cullberg. Den gjordes för en liten tidning med namnet ”Konst och konsthantverk”. Jag och några till som gått på Journalisthögskolan tillsammans fick ansvaret för att ge ut den, men det blev bara ett enda nummer (tror den existerat både före och efter med andra personer inblandade).

Eftersom Erland Cullborg just gått bort bläddrade jag fram artikeln och läste. Jag minns att jag besökte Erland i hans ateljé, tror det var i Edsberg. Hittade först inte var jag skulle gå in och frågade en granne som glatt meddelade att det inte var någon konst att hitta dit: ”Följ färgen!”. Mycket riktigt fanns droppar av färg, ibland rikligare intorkade pölar, på golvet, ledstången och väggen som guidade mig fram till rätt dörr.

Vad som inte framgår av artikeln var att vi efteråt gjorde sällskap till hans utställning på Moderna museet. I artiklarna nu efter hans död ser jag att den beskrivs som hans stora genombrott. Erland ville absolut att jag skulle följa med, vi tog taxi. Minns att han var ganska kärvänlig, min orange favorittröja hade i flera år en fläck av oljef’ärg på ryggen.

På Moderna museet pågick en visning för pressen, Olle Granath, museets dåvarande intendent, guidade. Vi stannade bland annat framför en stor tavla med någon slags hjulaktiga formationer. Erland gungar fram och tillbaks och ler och Olle frågar honom om det är något särskilt han vill säga om just den tavlan:

”Jo, jag står här och funderar om det är en rullstol eller en motorcykel.”

Journalisterna skrattar generat.

Här är artikeln, klicka på bilderna om ni vill ha större text. Tyvärr saknas en eller två rader sist på andra sidan och jag har ingen aning om vad som skulle stå där. Året är 1986.

(PS det står inte i utskrivet men jag tror att det är jag som tagit bilderna, har inget minne av att jag hade med mig någon fotograf och första bilden visar ju just den målningen med en barbröstad röd kvinna som han målar när jag är där vilket framgår av texten.)