Lärarna är oviktiga, tycker rektorn

Idag sittstrejkar alla elever på Södermalmsskolans litteratur och dramainriktning, de så kallade LD-klasserna, i protest mot omflyttning av populära lärare. Något som knappast lär röra om i nyhetsfloden, många tänker nog att det handlar om lyxproblem i medelklassreservat med välanpassade elever och talföra föräldrar. Men då missar man att det här är en del av ett mycket större problem vilket Åsa Beckman beskrev på ett utmärkt sätt i gårdagens DN Kultur.

Nu ska lärarkompetensen höjas, vilket i och för sig är bra. Men samtidigt öppnar det upp för inkompetenta skolledare som på ett okänsligt och godtyckligt sätt kan splittra fungerande lärarlag (kanske för att de uppfattas som för hotfulla och självständiga, eller bara av ren oförmåga) och göra sig av med ytterst kompetenta lärare på formella grunder. Trots att Jan Björklund lämnat en frist på flera år för kompletteringar i meritförteckningen och ger relativt stort svängrum för rektorerna att vara mer flexibla.

LD-klasserna leds av två lärare som självständigt och med stort engagemang utvecklat en modell att föra in litteratur och drama i hela undervisningen, båda otroligt uppskattade och erfarna pedagoger. Men rektorn anser inte att en profil ska vara ”personbunden”. Hur tänker hon? Är inte lärarna den viktigaste byggstenen i en bra skola?

Missnöjet med rektorn är egentligen större än vad som framgår av de pågående protesterna, och det gäller egentligen inte bara de två LD-pedagogerna. Lärarna på skolan har lagt fram en alternativ förändringsplan där de visat på hur de kan leva upp till kraven med det befintliga lärarlaget. Rektorn har inte lyssnat på någon, inte på lärarna, inte på eleverna, inte på föräldrarna. På en institution som skolan, där eleverna ska fostras till medborgare i en fungerande demokrati. Vilken bild ger inte det av hur samhället fungerar.

Dessutom tror jag det är idiotiskt även ur ett lönsamhetsperspektiv, lärare kommer att söka sig till andra skolor där de får mer respekt och uppskattning (och de lär inte ha svårt att hitta nya jobb), rykten om hur skolorna fungerar färdas fort, en populär skola degraderas, klasserna krymper och med det antalet elever som skolan får skolpeng för.

Min dotter lämnar snart grundskolan, men jag sörjer med alla elever i 7:an och 8:an och de som söker in nu till hösten och inte vet vad som väntar.

Se även Facebookgruppen för sittstrejken, elevernas manifest och bloggen Lektionsutvecklaren samt rektorns blogg där hon bemöter kritiken (och ägnar många ord åt de formella skäl som ligger  till grund för besluten).

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 5 kommentarer

Musik och politik i P3 Sunk

Igår kväll sändes del 3 av ”P3 Sunk” med Kalle Lind och temat var musik och politik (lyssna på nätet). Programmet innehåller en rad udda pärlor som ”Tjejer” med Carl-Anders Dexter med en odödliga textraden ”Aldrig skulle jag gå i säng med en tjej som är kommunist”, ”Vi vill ha en bättre värld” med Einar Bergh (”Jag får fjång av tvång”) och Harry Brandelius ”De tusen knarkarnas stad” som är en kverulantisk satir över Stockholmseländet med trafik och annat (en låt som jag är med och kommenterar).

Lyssna även på Thore Skogmans härligt pompösa S-märkta ”Härliga värld” som spelades in inför Socialdemokraternas mest framgångsrika val någonsin (1968). Tyvärr lyckades inte radioarkivet hitta ”Hej socialdemokrat” med Britt Damberg från samma val. En låt som få minns eftersom den drogs in efter att den parodierats i Mosebacke Monarki. Parodin är det nog fler som minns, framför allt för en textrad: ”Mot framtidens land, på gummimadrasser”. Historien bakom sången och texten hittar man på Enn Kocks blogg där en som själv var med när det begav sig berättar.

(I programmet medverkar även Johan Johansson, Fredrik af Trampe och Martin Kristenson.)

Publicerat i Socialdemokraterna, sunkedelica | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Är Moldavien verkligen en succé?

Just hemkommen från Moldavien, en studieresa med European Journalism Centre, EJC. Mycket intressant att studera ett land som få vet något om men där Sverige är den största biståndsgivaren (möjligen i konkurrens med USA som också gör mycket). Carl Bildt har varit där flera gånger. Sverige är ett av få länder som har en egen ambassad.

I Bryssel, där vi fick fick veta mycket om EU:s relation till landet, menade flera som talade med oss att Moldavien är en ”success story”. För oss som bara förknippar Moldavien med fattiga gästarbetare och trafficking känns det förstås lite egendomligt. 1 miljon har utvandrat (folkmängden är i dag 4,5 miljon).

Den nya regeringen bestående av demokrater, liberaler och liberaldemokrater gick till val på EU-integrering och gör snällt sitt bästa för att uppfylla EU:s önskningar. Men samtidigt finns mängder av problem som korruption, oligarker som även blandar sig i politiken och konflikten med utbrytarrepubliken Transnistrien som många tjänar på fortgår. Intresset för att lösa situationen förefaller svagt från båda sidor. De ryska trupperna i Transnistrien bidrar ju inte heller direkt till att göra Moldavien till ett trovärdigt kandidatland till EU.

Men frågan om EU-medlemskap kanske ändå är mindre viktig eftersom väldigt många av landets medborgare redan har pass i ett EU-land, Rumänien är frikostig med att dela ut sådana till sina grannar. Många jag träffade hade dubbla pass.

(Mitt foto som jag tog genom ett regnigt bussfönster ger kanske en väl melankolisk bild av landet).

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 1 kommentar