Inte bara Anna Anka och Hollywoodfruarna satsar på att bli försörjda av en man. Även i Sverige har trenden har vänt och nu blir det allt fler hemmafruar. Det påstås i nya magasinet Kattis & Co. (Lyckas inte hitta själva artikeln med däremot citat på Salong K.)
Jämställdhetsminister Nyamko Sabu ser inte detta som ett problem och ger en anmärkningsvärd kommentar:
”Så länge man är medveten om sina val, vilka konsekvenser det har för ens möjligheter att utvecklas på jobbet och framtida pensionsinkomster så ser jag ingen anledning att kritisera valet att vara hemma som ojämställt.”
Enligt Sabuni är jämställdhet detsamma som möjlighet att fatta sina egna livsval. Men de som väljer att stanna hemma kommer kanske inte senare i livet att ha möjlighet att fatta sina egna livsval eftersom deras situation är avhängig en annan person. Det kan vara svårt att inse vidden av när man är ung.
Redan i det korta perspektivet är det svårt att vara jämställd i ett förhållande där den ene tjänar mycket mer pengar. Rent statistiskt kan man inte heller räkna med livslång kärlek och försörjning. Vilket knappast är något problem för Anna Anka som kan krana ur herr Anka ett rejält underhåll om äktenskapet tar slut. Vi andra lever under andra villkor och dessutom har svenska män för länge sedan vant sig av med att kvinnor ska försörjas långt efter att förhållandet är slut.
Men även om vi tar bort de ekonomiska aspekterna, vissa av de som nu stannar hemma är säkert rikt gifta med filippinska barnflickor i källaren och polska städerskor,är hemmafrutillvaron en fälla för kvinnor idag liksom på 50-60-talet. Bland annat eftersom barnens syn på könsroller påverkas av föräldrarnas ekonomi och status i familjen, könsskillnaderna förs över på nästa generation. Noterar förresten också att regeringen sparar in 400 miljoner på särskilda jämställdhetsåtgärder, enligt ett pressmeddelande från Miljöpartiet. Har ingen aning om hur pengarna använts, men det är inte utan att man ser ett mönster.
Anna-Lena Lodenius 