Aftonbladet kartlägger extremvänstern

I gårdagens Aftonbladet finns en granskning av svensk extremvänster. Den visar att många som deltar är unga kvinnor och AB kartlägger särskilt en krets av tre unga kvinnor i organisationen Revolutionära Fronten som ligger bakom flera våldsdåd.

Mycket i artikeln känns vagt och baserat på lösa källor, jag som skrivit mycket om detta vet förstås hur svårt det kan vara att få fram information. Men det är lovvärt att man försöker och möjligen är det en trend att extremvänstern allt mer hanteras på det här sättet och inte som förr då man ofta urskuldade aktiviteterna. Det är bra att AB tar upp frågan och det har ju hänt en del på sistone som gör det särskilt angeläget.

Bilden man får av den här artikeln stämmer väl med vad som tidigare skrivits, många av de som deltar kommer från välordnade hem och det är inte ovanligt att föräldrarna har hög utbildning. En förälder beskriver sin dotter som ”varmhjärtad med stort rättspatos”. Vad är det som går snett när detta rättspatos leder till våld? Det talas i artikel om grupptryck, och det är säkert en av förklaringarna. Men säkert inte den enda.

Publicerat i Aftonbladet, extremvänstern, Revolutionära Fronten | 10 kommentarer

Jan Myrdal granskas av statlig myndighet

Levande Historia sticker ut hakan igen med en utställning om den svenska delegationen som besökte Pol Pot-regimen i Kampuchea, nuvarande Kambodja, 1978. Vi får följa aningslösheten inom delar av den svenska vänstern och höra om namngivna personer som Jan Myrdal som ännu inte ändrat uppfattning. En av de mer sanslösa delarna av utställningen är en film som Jan Myrdal gjorde och som visades i svensk television där han redan i en uppräkning i inledningen rättfärdigar i stort sett alla revolutioner som världen känner. Vi träffar också Gunnar Bergström som idag skäms över resan och som medverkat till att skapa utställningen (även han finns med i en lång nyinspelad film).

Egentligen skulle jag vilja säga att det här är fantastiskt bra. Utställningen sätter fingret på fanatismens kärna och listar bevekelsegrunder för att inte se verkligheten som den är. Föredömligt pedagogiskt, ett utmärkt underlag för diskussioner i skolorna. Samtidigt känner jag precis som andra debattörer (se t ex Sakine Madon i Expressen) att det är tveksamt om en statliga myndighet ska förfölja namngivna nu levande personer. Kan inte låta bli att känna ett visst obehag, inte minst över den raljanta tonen i den här filmen. Hittills har det mesta av kritiken mot utställningen fokuserat just på den vars tonläge skiljer sig en del från de mer sakliga utställningstexterna, se tex Peter Fröberg Idiling, författare till boken ”Pol Pots leende” i DN.

Något jag också kan fundera över är att det är ett så starkt fokus på männen i delegationen, de två kvinnorna namnges och syns på bild, men vi får ingenting veta om vad de tycker idag. Ska man tolka tystnaden som skam eller att de i likhet med Jan Myrdal håller fast vid sin ursprungliga berättelse? Det hade varit värdefullt att få veta.

Trots min kluventhet måste jag ändå säga att jag redan längtar efter att gå dit och se färdigt några filmer som jag inte hann med, just filmerna är kanske det mest intressanta med utställningen. De fungerar som tidsresor och man slungas tillbaks till ståndpunkter och formuleringar som med dagens glasögon känns befängda. Studier i vår nära historia är nyttigt, ibland är glömskan störst i det korta perspektivet.

Publicerat i Jan Myrdal, Kambodja, Levande historia, Pol Pot | Lämna en kommentar

En liten film om praktisk anarkism

Natalia Kazmierska, krönikör i Stockholm City (de tycks inte ha någon fungerande webbsida för tillfället), skriver idag om de ”snälla husockupanterna vid Liljeholmen som påminner mest om en ”harmonisk kulturförening” som spelar musik, sätter upp komihåglappar och ordnar ”workshops i T-shirttryck och matlagning på kamin”. Hon tipsar om en film som ockupanterna själva lagt upp på You Tube.

Hittade också en artikel på Yelah där man citerar gruppens pressmeddelande (de kallar sig för övrigt Commando Carl Bildt):
Vi har gjort detta för att vi behöver ett ställe där vi är fria från de normer som får oss att känna oss ovälkomna i det ”vanliga samhället”.

Husockupanterna i Farsta (se denna artikel på Yelah) har stöd av syndikalisterna och ett strikt alkohol,drog och våldsförbud.

Jag tror inte heller att det här är några nya Baader-Meinhof-grupper, om det nu behöver påpekas. Men det är ändå intressant att läsa några rader i pressmeddelandet från Commando Carl Bildt där de förklarar hur långt de är beredda att gå för att åstadkomma resultat i kampen.
Vi tror inte på samförstånd eller samarbete mellan oss och dom som styr idag. De som sitter på makten kommer aldrig att ge ifrån sig den frivilligt.

Publicerat i extremvänstern, husockupationer, Liljeholmen | Lämna en kommentar