Alla minns Woodstock, utom de som var där kan man förmoda

Det är 40 år sedan Woodstock-festivalen och medierna fylls av reportage och artiklar (Måns Ivarsson i Expressen, Fredrik Virtanen i AB). Nostalgin svämmar över och det kommer allt fler böcker och filmer, ”Jag missade Woodstock”, ”Sista bussen till Woodstock”, ”Woodstock på nya äventyr”, Woodstock finner lyckan”, ”Woodstock på ridläger”…nej jag bara skojade.

Mest av allt ser jag fram emot att läsa Elliot Tibers bok om Woodstock, han var själv med och arrangerade festivalen och berättar tydligen mycket om förberedelserna och det lokala motståndet. Hur man än vrider och vänder på det så var inte det mest spännande att Jimi Hendrix och Jefferson Airplane var där, de spelade på en massa andra ställen också de där åren. I höst kommer även Ang Lees film ”Taking Woodstock” som bygger på Elliot Tibers bok.

Köpte nyligen en DVD med dokumentären om festivalen från 1970 som jag tidigare sett på TV. Klart sevärd och även man man sett den finns mycket nytt att upptäcka i väntan på nya Woodstock-epos. Några saker fascinerar mer än musiken:

1) Alla referenser till droger, det röks och tänds på överallt tycks det som. Lätt surrealistiska ter sig de upprepade varningarna från scenen om att det sprids dåligt LSD. Inte farligt men just dåligt. Brukas på egen risk. Janis Joplin uppmanar publiken hålla sig lagom höga hela tiden. Man kan undra hur många som faktiskt minns hur det var på Woodstock.

2) De tålmodiga besökarna som stannar trots regn och blåst, stillsamt vegeterar de under plastskynken eller låter sig bara översköljas, och i stället för att klaga över arrangörerna börjar de leka genom att åka kana i leran. Utan att knorra köar de i långa telefonköer för att ringa hem – minns att detta är långt före mobiltelefonen.

3) Hundratusentals plankar och det ses som normalt, från och med nu är detta en gratis konsert rapporteras det från scenen. (Fast lite måste de väl gissningsvis ändå ha tjänat kan man tänka, det var ju trots allt en enorm massa människor i omlopp som måste ha konsumerat något trots de asketiska ideal som rådde).

4) Ska man säga något om musiken så är det möjligen att det är en väldigt konstig mix av artister. Man kan fundera över vad ett band som ”Sha Na Na” t ex gör där, mitt i hippie-flummet. Fast visst är det maffigt att se Joe Cocker framföra sin klassiska Beatlescover ”With a little help from my friends” eller se ”Crosby, Stills & Nash” under sin första publika konsert.

Publicerat i Woodstock | 7 kommentarer

Djurrättsaktivister ger sig på sportfiskarna

Veganstaden Umeå har fått en ny våg av djurrättsattentat, rapporterade radions Studio 1 idag. De hade en lång diskussion om det faktum att djurrättsaktivister som säger sig komma från Djurens Befrielsefront, DBF (en delvis fiktiv organisation) bränt ner en jaktstuga och trakasserat jägare och sportfiskare samt attackerat en del butiker som säljer fiske- och sportutrustning. Förr var de mer ute efter att skada pälsfirmor och slakteriföretag samt förstås Mc Donalds.

Skiftet av måltavlor är inte logisk, och handlar möjligen mer om tillfälligheter. Diskussionen handlade mycket om rätten att tycka att jakt och sportfiske är bra. Jag tycker det borde ha handlat mer om det negativa i att ta lagen i egna händer, oavsett vad man tycker. Det är fullt möjligt att vara emot t ex uppfödning av djur för pälsarnas skull och bedriva kampen på andra sätt, minkuppfödning är en sådan fråga där det gått att få ett förändrat synsätt och ändrad lagstiftning. Respekt för demokratins spelregler är något man borde kräva även av den som av någon för mig obegriplig anledning tycker att det är förkastligt att pimpla strömming och dra upp abborrar.

(Jag medverkar kort men satt mest och lyssnade, de hade kallat ihop ett stort gäng av mestadels lokala aktörer.)

Publicerat i Djurens rätt, djurrättsaktivister, Studio 1 | 5 kommentarer

Sverigesemester – den beprövade versionen

Jag återkommer till temat semester i Sverige och har nu prövat fler av de alternativ som jag föreslog. Här tips på en rutt som utgår från Stockholm:

1) Zarah Leander-museet på Vikbolandet. Hennes sekreterare och väninna har sparat mängder av foton och minnesföresmål, men också de små lapparna hon fick från ”Tanten” när Zarah ville att att hon skulle göra olika saker. Till och med en hårtuss finns bevarad, vilket säger något om den idoldyrkan som skapat museet. Zarahs grav finns på en kyrkogård strax intill.

2) Nostalgia – trevligt leksaksmuseum i Fågelfors i Småland som också har utställningar om Ernst Rolf och Karl Gerhard som har rötter i trakten. Endast öppet sommartid. Sympatisk personal som tycker det är ok att man spelar stenkakorna som ligger framme, det går bra att röra alla föremål, nothäften, böcker etc som inte är i glasskåp.

3) Greta Garbo-museet i Högsby, världens enda permanenta Greta Garbo-museeum som ligger i den region som hennes mor och mormor och flera generationer bakåt kommer ifrån. Den som har lust kan sätta sig ner och se hela hennes första Hollywood-film ”Virveln” från 1926, klart sevärd och Garbo är magnifik i rollen som kvinnan den framgångsrika sångerskan som inte kan släppa tanken på sin ungdoms kärlek. (Hittade följande rörande klipp på You Tube där Greta Garbo är på väg hem efter ett av sina sällsynta Sverigebesök 1929).

4) Spångens gästgiveri i Ljungby, Skåne. Edvard Persson-föremål och affischer i en miljö som inte ändrats mycket sedan 1800-talet. Säger man till får man se ”Kalle på Spången” från 1939 i TV-rummet. På somrarna är det allsång med inbjudna artister, vi såg Kicki Danielsson med rufsigt hår vid frukosten.

5) Hasse och Tage-museet i Tomelilla, pyttelitet men späckat med Hasse och Tages filmer och minnesföremål i varje tum. Ta också en promenad i Tomelilla och se Rio, biografen där premiären på Hasse och Tages-filmer ägde rum och torget där flera av scenerna i Picassos äventyr spelades in (om ni minns så förekommer ett stort antal städer i världen som ser nästan exakt likadana ut). Köp kaffemuggar och disktrasor med olika citat ur Hasse och Tages produktion.

Publicerat i Ernst Rolf, Greta Garbo, Hasse Alfredsson, Karl Gerhard, Spångens gästgiveri, Tage Danielsson, Zarah Leander | 10 kommentarer