En nya våg av ockuperade hus

Nu ökar antalet husockupationer igen, skriver Svd idag. Det är första gången på 15 år. Husockuationerna var vanliga inom den gamla 68-vänstern (minns t ex Mullvaden) och förekom ofta under 80-talet och början av 90-talet. Sedan tog andra aktionsformer över vilket sannolikt var en följd av att antalet hus som gick att ockupera minskade i takt med rivningar och renoveringar. Så varför har nu plötsligt ett 50-tal ungdomar gripits för olaga intrång bara sedan oktober förra året?

Möjligen är det just tillgången på möjliga objekt som har förbättrats, finanskrisen gör att fler hus står tomma. Men det är knappast bostadsbristen som är orsaken utan mer en allmän vilja att protestera mot samhället. Samtliga som gripits i Göteborg och Lund har kunnat hänvisa till en bostadsadress.

Lite märkligt dock att Svenskans expert Jan Carle anser att de som gör sådana här aktioner inte är vänsteraktivister, och Svd fyller i med att låta en anonym aktivist säga att de agerar som autonoma grupper. Det är ju precis det som känntecknat vänsteraktivisterna i många år, att de agerar i små autonoma grupper. (Fotot visar en husockupation i Berlin under senare delen av 80-talet)

Läs mer: Ockupantnytt, ockupanter i Lund skriver själva, mest om händelserna kring ockuationen i Rosengård och Rosengårdskravallerna före jul, Petter Larsson skrev i Sydsvenskan strax före jul om kravallerna och det som hände i Rosengård, han pekar bl a på att det finns ett samband mellan moskéockupationen och andra ockupationer i Lund under hösten, Yelah skriver om en ockupation i Lund, Sydsvenskan skrev i november om några ockuationer, Malmö-Lund City har en haft ett antal artiklar om detta under hösten som finns länkade från samma sida, Svensson har skrivit ett inlägg nu och skrev ett tidigare inlägg i november i samma ämne, Trotten om ockupationer i Göteborg (de båda senare har fler länkar till höstens olika husockuationer)

Publicerat i autonoma rörelsen, husockupationer | 8 kommentarer

En 90-åring som tror på framtiden

Här kommer den legendariske folkmusikern Pete Seeger och han fyller 90 år i maj. Men han sjunger och han ler och han ser ut att vilja ta hela världen i famn. Han är så lycklig över att få sjunga (?) för Barack Obama så man blir alldeles lycklig själv när man ser och hör honom. Det här spelades in i söndags vid ”The Obama Inaugural Celebration Concert”. Med på scenen finns även Bruce Stringsteen om någon undrar. Men det spelar ingen roll för det är ingen tvekan om vem som är medelpunkten. (Tack Mats för länken!)

Har försökt lägga upp detta sedan i går men det vill sig inte så här kommer länken till You Tube i stället. Enjoy! Ni får också en affisch från 60-talet från ett av hans tidiga framträdanden med svarta artister.

Publicerat i Barack Obama, Bruce Springsteen, Pete Seeger, USA | 12 kommentarer

Total nyliberal dominans i Stora Bloggpriset

Har inte skrivit något om stora Bloggprisets nomineringar i klassen Politik och samhälle. Mest för att de känns så otroligt förutsägbara. Oscar Swarz, Henrik Alexandersson, Opassande och Blogge Bloggelito. Och ovanpå det Carl Bildt. All respekt för kampen mot FRA (solklart att det är ett superviktigt arbete som bedrivits), men måste det bara vara nyliberala bloggar? Var tog resten vägen? Det finns ju faktiskt en hel del som läses av många och som har andra politiska inriktningar. Detta är alltså inte någon kritik mot de nominerade bloggarna som jag också brukar läsa ibland.

Men rösta för all del ändå, det kan man göra här. En röstning om dagen är det som gäller. Själv tänker jag förstås rösta på En man med skägg, en ständig tröst under trista och enformiga arbetsdagar. Nu har han kommit till Arne Weises memoarer som verkar vara nästan i paritet med Henning Sjöströms att döma av citatet, läs själva.

Jag tänkte lägga min sportröst på Marcus Birro . Jag hatar sport, men ska jag stå ut med någon sportskribent så är det han. Riktigt läsbart även om saker som är mig totalt likgiltiga. Sedan väljer jag nog Johanna Sjödin i klassen Livsstil, en modig tjej som skriver om sex på ett befriande ärligt och närgånget sätt. Mode blir svårt, och att en prylmänniska som jag har så dålig koll på prylbloggarna är förstås obegripligt, men så är det.

Publicerat i Stora Bloggpriset | 17 kommentarer