Så kröp Sverige för nazisterna

Håller just nu på att läsa Per Gerhards bok om sin far Karl Gerhard som kom i höstas (på Lind & co), och i den finns en episod som fick mig att studsa till. Den ökända hästen från Troja känner väl alla till, och att den var en drift med nazismen. Men detaljerna i denna historia var obekanta för mig. I den här boken hävdas det nämligen att statsminister Per-Albin Hansson själv tog kontakt med Karl Gerhard och förklarade att ”DOM vill ha den struken” (alltså numret om den trojanska hästen).

Karl Gerhard var av förklarliga skäl inte särskilt pigg på att gå med på denna teatercensur, och påpekade att Sverige förvisso inte hade en tysk regering. Däremot kunde han tänka sig att ”fernissa om hästen lite” – redan det en makalös eftergift kan man tycka. Vilket tydligen inte räckte, för senare kom utrikesminister Günther med samma önskemål: numret måste strykas. Inför hotet att teatern skulle stängas (med hänvisning till det mer triviala brottet förargelseväckande beteende) löste Karl Gerhard dilemmat på sitt eget sätt. Just i det ögonblick av föreställningen när det var dags att sjunga den kritiserade sången drog han i stället fram ett papper, ”Ordningsstadgan för Rikets Städer” från 1865, och började läsa högt under högtravande och överdrivna former. Vilket orsakade mycket munterhet i publiken. Visan återkom snart i föreställningen, dock i något modifierad form.

Har även i övrigt en del nöje av denna bok som, bör man dock betänka, är skriven av en son som inte kan ha träffat sin far särskilt mycket. Han har haft tillgång till hans egna biografier och en del annat material. Men i synnerhet berättelsen om den första perioden innan Karl Gerhard etablerar sig är klart underhållande läsning. Att han hann med 4 000 kupletter, denna i princip utdöda musikform, är makalöst (jämför med Thore Skogman som anmälde drygt 1 000 titlar till STIM, det ger ett visst perspektiv). Har egentligen aldrig lyssnat särskilt mycket på Karl Gerhard, han intresserar mig framförallt som fenomen och i relation till Zarah Leander som jag tidigare bloggat om. Men något av hans karisma och säregna scenpersonlighet lyser igenom i det enda filmklipp som jag hittar på You Tube, en riktigt snygg film där han framför Spegelkupletten.

Publicerat i Karl Gerhard, nazism, Per Gerhard | 1 kommentar

Skillnad på pengar och pengar när det gäller bistånd

Det har varit mycket diskussioner om biståndet under det senaste året. Det påstås ofta att pengarna försvinner och att det förekommer korruption etc. Riksrevisionsverket kom med förödande kritik, som nästan smälte ihop efter att det tillsattes en utredning som gick igenom anklagelserna. Oegentligheter konstaterades i få fall, och verkade i stort sett aldrig avsiktliga.

På dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet finns ett inlägg av Bertil Svensson och Eva Christina Nilsson, ordförande respektive generalsekreterare i Svenska Missionsrådet, som ger lite proportioner på anklagelserna. Jag citerar:

I vinter har vi dock tvingats ägna mycket tid åt att hantera Riks­revisionens anklagelser, tid som vi hellre hade lagt på förbättringsarbete.
Nu har Riksrevisionens rapport granskats i en fördjupad studie av fristående konsulter på uppdrag av Sida. Allegretto Revision AB granskade huvuddelen av ovanstående projekt, vilket har kostat cirka 1,1 miljoner utöver de 4,4 miljoner som Riksrevisionens granskning kostade skattebetalarna. Allegretto kom fram till att det finns otvetydiga felaktigheter i två projekt, till en summa av 44000 kronor. Dessa proportioner är inte rimliga.

Jag tror man ska tänka på några saker: Den som ägnar sig åt bistånd måste ta risker, ibland går det snett. Om allt fungerade i länder som tar emot bistånd skulle inte biståndet behövas. Dessutom måste alla slags aktörer få ta risker, inte bara företag som nu erbjuds etableringshjälp med villkor som innebär att de i princip slipper att ta några risker. Varför detta är ok för företag men inte för organisationer, alltså icke vinstdrivande verksamhet, övergår mitt förstånd.

Publicerat i bistånd, Riksrevisionsverket | 1 kommentar

Vem sjutton orkar vara politiker

Känner ingenting annat än sorg över att Kristina Axén Ohlin avgår. Inte för att jag egentligen har särskilt mycket till övers för moderaternas politik i Stockholm. Men för att hon är ännu en kvinna som inte orkar vara politiker och som inte klarar att förena familj och karriär.

Det har väl legat i luften ett tag att hon nog inte mår så bra, och missbruksproblem hör väl också till bilden. Men jag tycker inte man ska stirra sig blind på det individuella i det här fallet. Hon är inte den första som ger upp, tidigare i dag träffade jag en kvinna med barn som gav upp ett karriärsjobb efter en skilsmässa och en allmän insikt om det omöjliga i situationen.

Någon timme senare fick jag reda på att en helt annan kvinna som jag känner lite grand slutar på ett chefsjobb. Hon har haft dåliga chefer över sig och ett i princip omöjligt uppdrag. Samt familj och privata krav. I synnerhet det senare drabbar tydligen aldrig män lika hårt. Dessa tre kvinnor, jag kunde ge fler exempel, arbetar i helt olika branscher med väldigt olika utmaningar. Men det är svårt att inte se ett mönster.

Länkar: DN, Svd, Aftonbladet, Svd 2

Bloggar: Jinge, Lasses blogg, Mina moderata karameller

Publicerat i Kristina Axén Ohlin, moderaterna | 3 kommentarer