Anna-Lena Lodenius

Det har varit en hel del diskussioner om Forum for Levande Historias opinionsundersökning av svenskarnas inställning till judar. Jag deltog själv genom en kort kommentar i rappport och en intervju i P1 morgon. Därefter kontaktades jag av DN Kultur och skrev ett debattinlägg som jag fått många kommentarer på.
Jag är generellt tveksam till undersökningar där man ger människor en rad negativa påståenden som de kan hålla med om genom att kryssa. Jag tror att människor som själva får säga vad de tycker uttrycker sig annorlunda (och möjligen också på ett sätt som är svårare att fånga in med statistik).
Vet vi hur människor tänkt som har svarat på den här enkäten? De ska ta ställning till frågor som: ”Judarna har stort inflytande över media”. 18 procent svarar ja, och menar då kanske att familjen Bonnier äger ett stort antal medieföretag. Därav följer inte att den som svarar ja ha något emot detta ägande, eller ens är särskilt intresserad av familjens bakgrund. Över 50 procent genomskådade tricket och lät sig inte luras till att uttrycka den gruppfördom som fanns inbäddad i fråga. Det är inte så illa.
En annan lurig formulering i många av frågorna är att det finns en glidning mellan användningen av ordet ”judar” och ”judarna”. Frågan är om den som svarar omedelbart inser skillnaden. Att tycka att judar har stor ekonomisk makt är inte samma sak som att tycka att judarna har det. I det senare fallet indikerar svaret att det finns en särskild maktelit av judar, d.v.s. en antisemitisk stereotyp.
Min bild är att antisemitism är en underström, något som funnits i 2 000 år eller mer och som ibland väcks till liv, t ex av dagspolitiska konflikter som situationen i Mellanöstern. Det är självklart inte rätt att anklaga alla judar för staten Israels agerande. Däremot har jag ingen känsla av att gemene man är mer negativ till judar än till andra etniska eller religiösa grupper. Undersökningen visar också att inställningen till muslimer är betydligt mer negativ (minst 4 gånger så vanlig).