Anna-Lena Lodenius

Fascisten Per Engdahl i Malmö förblev vän med Ingvar Kamprad hela livet.

När en människa dör är det förstås kutym att man lyfter fram de goda sidorna. I fallet Ingvar Kamprad, som just gick bort, är det inte så enkelt. Det är förstås okontroversiellt att peka på företaget IKEAs banbrytande insats som leverantör av inredning och möbler till ett rimligt pris. Men var gör vi med hans sympatier för antidemokratiska, våldsbejakande ideologier? Fram tonar bilden av en motsägelsefull person.

Elisabeth Åsbrink, som tog upp Kamprads bakgrund i ett nazistparti i sin Augustpris-belönade bok ”Och i Wienderwald står träden kvar” skriver i DN:

”Hur kunde han vara lojal med fascistledaren Per Engdahl, vara medlem i nazistpartiet SSS och samtidigt älska sin vän och närmaste man de första Ikea-åren, Otto Ullman? Otto, vars föräldrar mördades i Auschwitz? När jag pressade Kamprad vid intervjun fick jag till slut ett chockerande svar: ‘Det finns ingen motsättning för mig. Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.'”

Jag träffade Per Engdahl flera gånger, och 2011 sedan skrev jag  om Kamprad här på min blogg.

”Alla som träffat Engdahl vet att han var en vältalig intellektuell som försökte framstå som en bättre socialdemokrat, att någon ung person med dåliga förkunskaper kunde förföras av honom är inte helt obegripligt. Att Engdahl dessutom var antisemit och hade många andra saker på sitt samvete kanske inte alla som träffade honom insåg. /…/

Senare har det visat sig att det inte bara var under ungdomen som Kamprad var fascist. Per Engdahl och Kamprad fortsatte att umgås och så sent som förra året har han sagt i en intervju: ‘Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.’ Jag har tidigare haft en känsla av att Kamprad mest haft sympatier för människan Per Engdahl, men uttalandet antyder att han även vurmat för hans ideal betydligt längre än jag var medveten om.

Att det nu visat sig att Kamrad var nazist, redan innan han träffade Engdahl, sätter saker i en annan belysning. Det kan inte ha rått någon som helst tvekan om var SSS stod, det var en öppet nazistisk rörelse som stod nära det tyska nazistpartiet. Om Kamprad börjde där och fortsatte till Engdahl får vi utgå ifrån att han var fullt informerad hela tiden om vad det handlade om.”