Idag publicerades en artikel av mig i Dagens Samhälle om en rapport om våldsbejakande vänsterextremism. Den ingår i en serie från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) – tidigare Ungdomsstyrelsen − med rapporter om olika slags våldsbejakande extremism. Jag kritiserar att man anlitat en expert som kommer ur den miljö man velat beskriva, i det här fallet den autonoma vänstern, som fått en välvillig presentation i MUCF-rapporten. En av de grupper som skildras positivt är Allt åt alla. Jag skriver bl a följande:
”Merparten av den brottslighet som förknippas med extremvänstern har lågt straffvärde och riktar sig mot egendom, men det finns värre inslag. Inte heller Allt åt alla tar avstånd från våldet. I en utvärdering av en demonstration mot Svenskarnas parti i september 2014 skrev de följande:
”Vi menar att skiljelinjen mellan ’bra’ och ’dålig’ taktik inte löper mellan våld och icke-våld, utan mellan en taktik där vi bestämmer, och en där någon annan, i det här fallet polisen, sätter spelreglerna.”
Allt åt alla har gett politiskt och finansiellt stöd åt Revolutionära fronten, den mest våldsbejakande av alla svenska vänstergrupper som existerade från början av 2000-talet till 2015.
Våren 2014 visade SVT:s Uppdrag granskning hur Revolutionära fronten kastat brandbomber genom ett fönster intill en sovande person. Vid ett tillfälle attackerades två slovakiska gästarbetare med våld eftersom de burit en t-shirt med en symbol som angriparna inte förmådde att tolka på ett korrekt sätt, och de drog därför den felaktiga slutsatsen att männen var fotbollssupportrar. Angreppet filmades och klipptes ihop med ljudeffekter till en suggestiv video som lades ut på nätet.
Det var en antirasist som fick det längsta straffet i rättegångarna efter nazist-attacken på en antirasistisk demonstration i Kärrtorp 2013. Joel Bjurströmer Almgren, aktiv just i Revolutionära fronten, hade stuckit en kniv i ryggen på en nazist och fick 5 år och 7 månaders fängelse för detta och andra brott. Den autonoma vänstern underkänner rättsstaten i dess nuvarande form, och ser ofta de som döms i den egna rörelsen som politiska fångar. Det producerades T-tröjor och olika föremål med texten ”Free Joel” som spreds över hela Europa.
Ingenting av detta nämns i MUCF-rapporten. Tvärtom påstås det att de så kallade Göteborgskravallerna 2001 blev en vändpunkt, och att den autonoma vänstern numera uteslutande strävar efter politisk påverkan. Det må gälla för vissa delar av miljön, men det är som framgått knappast någon allmän sanning. /…/
Allt åt alla kan inte ställas till svars för allt detta, vi talar som sagt om en löst sammanhållen grupp utan självklara centrum och ledare. Men som forskare anlitad av en myndighet har Måns Lundstedt ett ansvar att inte leverera friserade bilder, och som statens företrädare har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ett ansvar att kvalitetsgranska sina texter.
I samband med stora polisinsatser mot den autonoma vänstern i Mälardalen 2013 publicerade Allt åt alla en artikel med rubriken ”Bejaka radikaliseringen! Om repressionen mot Revolutionära fronten”.
”Vi kan inte buga oss fram till kommunismen. Bara kämpa oss dit. Genom att vägra låta andra sätta våra agendor, definiera våra projekt eller angripa våra breda miljöer. Vare sig angreppet kommer från fascister, säkerhetspolisen, borgerliga ledarskribenter eller liberala expertutredningar. (Min fetning)”
Den här gången ska de väl knappast finna anledning att klaga.”
Min och Anders Hellströms rapport om mediebilder av högerpopulistiska partier i Norden diskuterades i olika sammanhang i fredags. Själva rapporten går att ladda ner som 
Anna-Lena Lodenius 