Anna-Lena Lodenius

Nu måste vi ta radikal jihadism på allvar

Publicerat den 15 november, 2015 av annalenalod

Det fruktansvärda som hände i Paris förflyttar mig tillbaks till i början av veckan när jag besökte Göteborg och MR-dagarna. På flera seminarier framträdde företrädare för olika grupper som framförde ett budskap om att jihadism inte är problemet, det är bara högerextremister som är viktiga att hålla efter i Sverige. En representant för Afrosvenskarna fick dånande applåder när han sa just detta vid ett av seminarierna, vilket visar att han var långtifrån ensam om den åsikten.

En kvinna från en judisk organisation påpekade försynt att säkerhetsläget är ansträngt även kring judiska församlingar och andra lokaler med judisk anknytning, och att de upplever att de känner sig hotade av så väl höger- som vänsterextremister samt av radikala jihadister. Moderatorn ställde inga frågor, inte ens Levande historias Ingrid Lomfors, som också var med i panelen, kommenterade uttalandet (vi talades vid efteråt och då verkade hon förstå min kritik).

Vi ska självklart inte glömma högerextremisterna, det som hände i Trollhättan kan hända igen. Attackerna mot flyktingboenden är djupt oroande. Men vad är det med människor som tycker att vi måste välja antingen eller, högerextremism eller radikal jihadism? Och varför göra detta till en fråga om islam, vilket automatiskt indikerar att kritik av jihadism är ett angrepp på andra muslimer? Den absolut övervägade majoriteten som drabbas av IS är andra muslimer. De allra flesta dåden begås inte i våra länder utan i länderna i Mellanöstern.

I Göteborg agerade människor som om inte terrordådet på Bryggargatan i december 2010 ägt rum. Hundratals hade kunnat dö även då om inte bomben varit felkonstruerad, och i Uppdrag granskning ifrågasattes nyligen att gärningsmannen var så ensam som det sagts. De tycktes helt ha glömt att 300 rest till IS, och att ungefär 100 av dessa har dött.

Efter det senaste som hänt i Paris tänker jag att nu om inte förr måste väl ändå människor förstå att IS och radikala jihadister är ett problem vi måste ta på största allvar. De som drabbades i Paris var vanliga människor, där fanns endast civila mål. Det kan väl inte längre råda någon tvekan om att IS hotar demokratin och vårt öppna samhälle? Paris och Köpenhamn är väldigt nära Sverige, och det som hände där kan hända här. Låt oss prata om det, och nästa gång vi möts på MR-dagarna vill jag se fler som vågar konfrontera de som påstår något annat.

En sak till: Radikal våldsbejakande extremism kan inte avhandlas i samma mening som vi talar om diskriminering och strukturer där personer av annat ursprung får sämre möjligheter, på det sätt som jag också såg på MR-dagarna. Det är en annan, också självklart viktig, diskussion. Terrorism är grova brott, ingenting annat.

Publicerat i Uncategorized | Märkt Anders Lundin Pettersson, IS, jihadism, Köpenhamn, Levande historia, MR-dagarna, Paris, Trollhättan | 25 kommentarer

Att det var hatbrott i Trollhättan betyder inte att nazismen växer

Publicerat den 23 oktober, 2015 av annalenalod

Som bekant har polisen nu bekräftat att det rör sig om ett hatbrott i Trollhättan, under torsdagen tog sig en ung man in på en skola och attackerade med kniv. Hittills rapporteras tre offer: en elev, en elevassistent och gärningsmannen själv. Tydligen utvaldes offren efter etnicitet, och i gärningsmannens bostad har bevis säkrats som tydligen bekräftar motivet.

Nu kommer många att säga att polisen måste ta allvarligare på rasistiska och högerextremistiska brott. Men det skulle jag nog säga att polisen redan gör, överlag. Allt kunde förstås alltid vara bättre, men det rör sig knappast om en stor expanderande miljö. En viss reservation får väl göras för att vi ännu inte vet vilka motiv som ligger bakom den senaste tidens attacker på planerade flyktingboenden, det är inte ens säkert att det rör sig om hatbrott. Men bilden är inte att problemet med högerextremism växer, snarare är det ganska konstant, och det har det varit i decennier.

Högerextremism är ett av många tänkbara motiv för ett hatbrott, och det finns anledning att alltid ha en viss vaksamhet mot denna miljö. Detta gäller även en rad andra politiska och religiösa miljöer som då och då genererar allvarligt och ibland dödligt våld, och som därför inte får ignoreras. En Säpo/Brå-rapport som kom 2009 (jag ingick i arbetsgruppen kring den) visade på att det då i många år rört sig om en ganska konstant grupp på några hundra mer engagerade personer och under 100 individer på heltid, med en potential att mobilisera 1000-1500 individer och kanske ytterligare några tusen som konsumerar propagandan. Den tesen stämmer nog huvudsakligen, med vissa korrigeringar.

Jag tror att organisationerna har svårare just nu att mobilisera lika många på gator och torg som under tidigare perioder med t ex hyllande av Karl XII den 30 november och Salemmanifestationerna till minne av den dödade Daniel Wretström i december. Men vi underskattar radikaliseringen på nätet och även självradikalisering, ett fenomen som uppmärksammats mer i samband med radikal jihadism och Anders Behring Breivik.

Det finns få mer tydliga organisationer inom den svenska extremhögern, nyligen lade Svenskarnas parti ner men Svenska motståndsrörelsen har aviserat att de registrerat ett parti och ställer upp i nästa val. I övrigt rör det sig om mindre eller mer tillfälliga konstellationer. Däremot finns många sajter och forum på nätet som samlar en disparat grupp människor med sympatier åt det här hållet, och det förefaller som om gärningsmannen i Trollhättan rört sig i den miljön. Att så mycket sker på nätet gör det svårare att överblicka.

Fenomenet med ensamma våldsamma individer med extrema åsikter är bekant, minns John Ausonius, d v s ”Lasermannen”, Peter Mangs och förstås Anders Behring Breivik. De kännetecknas ofta av så väl privata motiv som en skruvad världsuppfattning och en politisk agenda. Jag tycker Gellert Tamas skildrade väl i sin bok ”Lasermannen” hur en tidsanda bildar en relief för en i grunden störd person. Min tanke är att i ett annat läge kanske andra motiv hade triggat dem, men det kan man förstås inte veta.

Publicerat i Uncategorized | Märkt extremhögern, hatbrott, högerextremism, nazism, skolattack, Trollhättan | 29 kommentarer

Attacker på flyktingboenden är ett eko av 90-talet

Publicerat den 22 oktober, 2015 av annalenalod

Den senaste tidens attacker på flyktingboenden känns som ett eko av början av 1990-talet. Då genomförde jag och författaren och journalisten Gellert Tamas (aktuell med en film om Katarina Taikon) flera försök att granska mängden våld och brott som riktade sig mot utlandsfödda, på den tiden fanns ingen samlad statistik. Vi fogade samman polisens rapporter, dåvarande Invandrarverkets noteringar och uppgifter i media i ett försök att åtminstone närma oss en uppskattning av allvaret i situationen.

Då var det främst kriget på Balkan som fick människor att ta sig till vårt land, toppen nåddes 1992 då drygt 80 000 flyktingar sökte asyl. Det handlade om konflikter som ebbade ut och människor kunde i många fall återvända. Situationen är på alla sätt mer allvarlig idag. Men jag undrar om inte granskningarna av flyktingfientligheten då kan lära oss något om det som händer även för närvarande.

Ingenting tydde på att det var organiserade attacker i början av 1990-talet. Tvärtom tycks enskilda individer ha agerat självständigt, ibland triggade av mediernas uppmärksamhet, ofta med motiv som handlade om en önskan att få omvärlden att reagera, en allmän tristess och desperation över sin egen situation parerat med en löst formulerad främlingsfientlighet. Många av de som greps var unga män.

Jag utesluter inte att det kan finnas flyktingfientliga organisationer bakom det vi sett den senaste tiden i form av attacker på planerade flyktingboenden. Men lika troligt är att vi nu precis som då ser enstaka individer, eller mindre grupper av individer, som agerar med en kombination av politiska och privata motiv. Samtidigt skickar det förstås signaler till flyktingarna om ett land som inte står för säkerhet och trygghet, vilket är djupt olyckligt.