Anna-Lena Lodenius

Attacker på flyktingboenden är ett eko av 90-talet

Publicerat den 22 oktober, 2015 av annalenalod

Den senaste tidens attacker på flyktingboenden känns som ett eko av början av 1990-talet. Då genomförde jag och författaren och journalisten Gellert Tamas (aktuell med en film om Katarina Taikon) flera försök att granska mängden våld och brott som riktade sig mot utlandsfödda, på den tiden fanns ingen samlad statistik. Vi fogade samman polisens rapporter, dåvarande Invandrarverkets noteringar och uppgifter i media i ett försök att åtminstone närma oss en uppskattning av allvaret i situationen.

Då var det främst kriget på Balkan som fick människor att ta sig till vårt land, toppen nåddes 1992 då drygt 80 000 flyktingar sökte asyl. Det handlade om konflikter som ebbade ut och människor kunde i många fall återvända. Situationen är på alla sätt mer allvarlig idag. Men jag undrar om inte granskningarna av flyktingfientligheten då kan lära oss något om det som händer även för närvarande.

Ingenting tydde på att det var organiserade attacker i början av 1990-talet. Tvärtom tycks enskilda individer ha agerat självständigt, ibland triggade av mediernas uppmärksamhet, ofta med motiv som handlade om en önskan att få omvärlden att reagera, en allmän tristess och desperation över sin egen situation parerat med en löst formulerad främlingsfientlighet. Många av de som greps var unga män.

Jag utesluter inte att det kan finnas flyktingfientliga organisationer bakom det vi sett den senaste tiden i form av attacker på planerade flyktingboenden. Men lika troligt är att vi nu precis som då ser enstaka individer, eller mindre grupper av individer, som agerar med en kombination av politiska och privata motiv. Samtidigt skickar det förstås signaler till flyktingarna om ett land som inte står för säkerhet och trygghet, vilket är djupt olyckligt.

Publicerat i Uncategorized | Märkt attacker på flyktingboenden, främlingsfientlighet, Gellert Tamas | 10 kommentarer

Ungsvenskarna − ett namn med anor

Publicerat den 2 oktober, 2015 av annalenalod

Såhär kommer medlemskortet i Ungsvenskarna SDU att se ut. Symbolen de valt är ett armborst, Engelbrektsbågen, som är snarlik den symbol som MUF tidigare använde.

212565364_1660070f-4526-463f-9daa-3599a00af92e

Såhär såg MUF:s gamla pin ut på den tiden de hette Ungsvenskarna.

Det är förstås djupt symboliskt att SD väljer att kalla sitt nya ungdomsförbund, som ska ersätta det som kickats ut, för Ungsvenskarna SDU. Det är ett organisationsnamn med anor. Högerpartiet hade i början av förra seklet ett fristående ungdomsförbund, Sveriges Nationella Ungdomsförbund, SNU. Organisationens medlemmar uttryckte sin fascination för så väl fascismen som nazismen när dessa rörelser växte sig starkare i andra länder i Europa. När Hitler tog makten i Tyskland hyllades detta av SNU, vilket blev droppen för Högerpartiet som bröt banden och startade ett eget ungdomsförbund: Ungsvenskarna. Det byte sedermera namn till Moderata Ungdomsförbundet, MUF.

Namnet ska väl antagligen indikera att SDU ser sig som ett steg bort från nazism och fascism, precis som de gamla Ungsvenskarna. ”Vi tycker att den historiska anekdoten är väldigt lämplig”, säger Tobias Andersson, som är Ungsvenskarnas SDU:s nye ordförande, till Expressen. Samtidigt har ju SD envist hävdat att de ser sig som de gamla Socialdemokraterna, med täta hänvisningar till Per Albin Hansson, Tage Erlander och andra gamla S-märkta politiker. Vilket inte helt stämt överens med partiets politik som i regel legat en bra bit längre åt höger.

Enligt Tobias Andersson (Ungsvenskarna SDU:s Facebook) ska organisationen satsa på att vara en del av partiet: ”För första gången på länge kommer SDU att kunna påverka partiet internt istället för att ägna sig åt att bedriva interna konflikter med partiet i externa medier.”

Med anledning av namnbytet har många googlat namnet Ungsvenskarna och kommit till min gamla artikel om Ungsvenska klubben. Det är en av mina mest lästa och efterfrågade texter, något av ett scoop får man väl säga. Ungsvenska klubben är dock en annan organisation, en herrklubb som startade redan 1908, men som också fanns med i miljön kring Högerpartiet.

I klubbens medlemsregister fanns en rad kända nazister, men trots detta lockade man högt uppsatta politiker från moderaterna, näringslivsprofiler och andra att föreläsa ända in på 1990-talet. Artikeln bygger på ett reportage i Kalla fakta 1991, och även om det är länge sedan är det fortfarande en fascinerande historia som säger något om tiden och hur svårt högern hade då att dra gränser mot den välkammade extremhögern som inte slogs på gator och torg utan satt i de fina salongerna.

Publicerat i Uncategorized | Märkt högerpopulism, SD, SDU, SNU, Sverigedemokraterna, Sveriges nationella ungdomsförbundet, Ungsvenska klubben, Ungsvenskarna, Ungsvenskarna SDU | 5 kommentarer

Revolutionära fronten lägger ner

Publicerat den 30 september, 2015 av annalenalod

Denna bild spreds i samband med ett möte som arrangerades av Svenskarnas parti 2013.

Den vänsterextremistiska organisationen Revolutionära fronten lägger ner, enligt ett meddelande på gruppens Facebook-sida. RF uppstod i kölvattnet efter Göteborgskravallerna 2002. Det betyder att gruppen existerat ovanligt länge, den autonoma vänstern är generellt ganska löst organiserad och består annars oftast av tillfälliga kampanjliknande organisationer.

RF har framför allt blivit omdiskuterad på senare år i samband med en större polisinsats som ledde till att flera rättsprocesser drog igång kring gruppen. I samband med dessa växte även intresset i medierna. RF har uppmärksammats bland annat i Uppdrag granskning i SVT i ett program av Janne Josefsson där bland andra rapparen Sebbe Staxx från Kartellen intervjuas och ger sitt stöd åt gruppen.

RF skriver att ”nya tider kräver nya lösningar”, vilket indikerar att verksamheten fortsätter fast i annan form. Kanske känns namnet förbrukat efter all uppståndelse. Texten på Facebook avslutas: ”Drömmen om det socialistiska samhället lever kvar även om Revolutionära Frontens tid är förbi.”