Näthandeln vill expandera. Största hotet, tro mig, kommer från det faktum att vi snart inte har någon post värd nämnet. Postorder bygger ju på att någon levererar. Själv beställde jag några böcker från Adlibris för några veckor sedan. Jag fick ett mail att de var på väg. En dag när jag kom hem hade ett bud lagt en lapp i brevlådan om att de sökt mig och ett telefonummer som jag skulle ringa.

Jag ringde fem gånger, tio gånger, dag efter dag. SMS:ade (det var ett mobilnummer). Ingen reaktion. Till sist när det gått nästan en vecka får jag äntligen kontakt. Den som svarar är en ung kille som visar sig sitta på en firma någonstans i Segeltorp. Eftersom jag är borta för det mesta vill jag att han lämnar paketet i den tobaksaffär där mina paket normalt hamnar numera när posten håller på att upphäva sig själv. Men han har ingen aning om var det är. Så vi enas om ett annat utlämningsställe betydligt längre bort.

Jag ringer postens företagspaketcentral och frågar om det är meningen att mina paket ska vara på villovägar i dagar och veckor hos något skumt företag i Segeltorp som inte hittar på Södermalm. Det kan ju vara viktiga paket, halvhemliga paket (det finns något sådant som posthemlighet), paket som det är bråttom med. De har inget bra svar, annat än att jag speciellt måste säga till varje gång jag beställer något att jag inte vill ha paketet leverat hem. Alternativet att handla saker i en vanlig butik känns plötsligt väldigt smidigt, snabbt och enkelt.