MR-aktivisten Loreen tävlar igen

Melodifestivalen har varit urtråkig i år, inte orkat se mer än första deltävlingen och några snabba försök att titta ikapp på resten gav ingen mersmak. Men i går bänkade jag mig för att se Loreen och det skulle förvåna mig om hon inte vinner rubbet, åtminstone den svenska uttagningen. Ska nog också se den europeiska finalen, om inte annat för att se vad de gör av Ukrainas seger förra året, hoppas det kommer att märkas tydligt trots att tävlingen av väl insedda skäl går i Storbritannien som tog hem silverplatsen. Den här tävlingen har ofta handlat om politik.

Jag hade glömt att jag skrev om Loreen redan för elva år sedan när hon hade vunnit den svenska uttagningen i samma tävling (hon skulle ju som bekant vinna hela Eurovision lite senare med rekordhöga poäng). Mitt blogginlägg påminner mig om vilken medveten och modig artist Loreen kan vara, trots sin rätt flummiga framtoning. Detta märktes tydligt när hon kom till Baku i Azerbadjan för att tävla för Sverige. Såhär skrev jag då:

”Ikväll är det dags för första semifinalen i Eurovision Song Contest 2012. Jag ser med tillfredställelse att vår egen representant Loreen tar alla chanser hon kan till att kritisera regimen i Azerbadjan för brott mot mänskliga rättigheter. (Jag länkade till ett inslag i SVT som nu är borta). Hon är dessutom den enda artisten som hittills gjort det.

Man kan tycka att det inte spelar någon roll, spektaklet som drivit bort människor från sina bostäder och drabbat mängder av fattiga, kommer ändå att ge landet oförtjänt positiv publicitet. Jag tror nog ändå att det har en betydelse. Loreen är favorittippad, många journalister har jagat henne sedan hon anlände till Baku. Det blir bilder och artiklar i olika tidningar när hon väljer att skippa turistattraktioner för att besöka t ex ett kvinnocenter och kampanjen ”Sing for democracy”. Den senare vill f ö inte bojkotta festivalen, eftersom den ger dem möjligheter att föra ut sitt budskap via artister som Loreen.

Robert Hårdh på Civil Right Defenders, tidigare Helsingforskommittén, med stor kunskap om övergrepp och kränkningar i regionen berättar att Loreen och hennes manager tog kontakt med honom på ett tidigt stadium. Han nämner särskilt problemet med brist på fria medier i landet. Azerbajdzjan saknar rikstäckande fria medier och tillåter inte FN-observatörer och granskare från Europarådet.

Håller tummarna för Loreen på torsdag, här är hennes vinnarlåt  i en vacker version från Nyhetsmorgon i TV4. Tillägg 2023: Länken till Nyhetsmorgon är död men nu ligger den faktiskt på YouTube:

Det gör däremot TV4:s inspelning av hennes låt i förra årets tävling ”My heart is refusing me”, även den i en snygg akustisk version. Tillägg 2023: Nu fick ni ju förra låten också, men jag låter den här andra från 2011 också ligga kvar.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Två mördare gör ingen rörelse

Jag skriver i Svenska Dagbladet idag om rättegången mot Peter Mangs som inleds idag.

Jag skriver bland annat:

Först Lasermannen, nu Anders Behring Breivik och Peter Mangs. Är det vi ser ett nytt fenomen: Den högerextremistiske seriemördaren? Är deras handlingar rentav den yttersta konsekvensen av växande högerextremistiska miljöer och allt våldsamma reaktioner på framväxten av mångkulturella samhälle? Några sådana slutsatser låter sig knappast göras. Det rör sig om tre utomordentligt udda individer med vissa likheter, men också många skillnader. /…/

Egentligen påminner Peter Mangs mest av allt om personer ur filmens värld. Tankarna går till Taxi driver med Robert de Niro eller Falling down med Michael Douglas. En dag spricker fasaden, tålamodet är slut, något måste göras. Kriget kan börja. Till bilden, både på film och i verkligheten, hör också att en seriemördare har narcissistiska personlighetsdrag, en fixering vid sin egen uppgift och dess betydelse. Tillgången till vapen förstärker denna känsla av makt och kontroll. /…/

Det tål också att fundera över i vilken grad medierna fiktionaliserar en verklighet. I Gellert Tamas bok Lasermannen berättas om tiden kring början av 1990-talet då främlingsfientliga stämningar bredde ut sig på alla nivåer i samhället, en utveckling som i hög grad skedde i samspel med medierna. Peter Mangs har levt i ett Malmö som skildras i medierna som ett samhälle på randen till en katastrof och där allt tal om mångkulturalism sätts på prov. Denna bild, sann eller inte, kanske kan ha spelat in.

Se även en utmärkt artikel i gårdagens SvD av Göran Eriksson i samma ämne.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Zarah Leanders norska motsvarighet

Jag nämnde den norska sångerskan och skådespelerskan Kirsten Heiberg (1907-1976) i samband med den Nazi-tyska versionen av Titanic. Hon hamnade ju lite i skuggan av Zarah Leander, men det finns flera likheter mellan deras karriärer.

Båda debuterade i sina hemländer på 1920-talet, och sökte sig på 1930-talet utomlands, till att börja med till Österrike. Kirsten Heiberg kom 1937 till ”Theater an der Wien” där hon framträdde i revyoperetten ”Pam-Pam”. I samband med detta träffade hon sin blivande man kompositören Franz Grothe. 1938 flyttade de till Berlin i samband med att Kirsten Heiberg fått ett kontrakt med tyska filmbolaget UFA. UFA ville hitta en arvtagare till Marlene Dietrich som flyttat till Hollywood, sådana tankar låg bakom rekryteringen även av Zarah Leander.

Att ha arbetat i Nazi-Tyskland var förstås extra känsligt efter kriget i Norge som varit ockuperat. Detta gör det extra anmärkningsvärt att Kirsten Heiberg fick arbete på Trøndelag Teater i Trondheim åren 1952-1960, en teater som jag bloggade om i samband med att jag var där i vintras för en paneldebatt (se blogginlägget). Tröndelag Teater grundades nämligen av skådespelaren Henry Gleditsch som var en stark aktör som stod upp mot den nazistiska ockupationsmakten och som även mördades på grund av detta.

I Trondheim sågs Heiberg  som en något bedagad diva, ständigt klädd i pälsar och guldlänkar. Hon hann med att spela in hela 26 filmer, varav 3 svenska, och 29 skivor innan hon drog sig tillbaks på 1960-talet. Sina sista år tillbringade hon i Oslo innan hon dog i ensamhet vid 69 års ålder.

Förutom Titanic har jag sett ”Napoleon ist an allem schuld”, och den var inte särskilt bra, det är det enda jag sett som går att köpa på DVD. Kirsten Heiberg har dessutom inte någon framträdande roll i någon av dessa filmer. De filmklipp jag hittat på You Tube gör mig nyfiken på att se mer av henne. Scenen nedan är från operettfilmen ”Liebespremiere/Love Premiere” (1943). Kirsten Heiberg sjunger ”Komm, Zauber der Nacht” (Come, Magic of the Night).

Följande underbara dansscen är hämtad ur den svenska filmen ”Han, hon och pengarna” från 1936, musik av Jules Sylvain.

Läs mer om Kirsten Heiberg i Aftenposten, på ”European Film Star Postcards” där jag hittat de fina vykorten ovan, Imdb samt på Wikipedia.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar