Vet inte var jag ska börja i rapporteringen av helgens firande i Göteborg av Johnny Bode som skulle fyllt 100 år förra veckan. En omtumlande kväll som knappast gick i den goda smakens tecken. Vem hade anat att Bordellmammas dotter på en av uppföljarna till Bordellmammas visor bestämt sig för att komma ut ur garderoben efter så många år.
Sångerskan Lena Junoff ägnade en stor del av sitt framträdande (och kvällen i övrigt också) åt att berätta om sin relation till giganter som Duke Ellington och något mindre giganter som P J Proby (som hon enligt egen uppgift varit förlovad med).
Beata Harrysson och Love Antell framförde en kavalkad av Bodes senare porrlåtar, tror aldrig jag insett vidden av vansinnet i texten till ”Atombomb” (läs hela texten). Här, liksom vid många andra tillfällen, utbröt allsång, vilket säger något om lyssnarnas kunskap om festföremålet. Gissar att få av låtarna platsat i Allsång på Skansen (där för övrigt både Mattias Enn och Love Antell uppträtt, i samma program dessutom).
Huvudnumret var förstås Lillemor Dahlqvist som sjunger på skivan ”Bordellmammas visor”. Nu framträdde hon bland annat med tonsättningar av Nils Ferlin-dikter som Johnny Bode aldrig fick spela in på skiva på grund av sitt dåliga rykte samt hans kanske mest kända melodi ”Herre med frack” (text Hasse Ekman). Här förlitar jag mig på Magnus Nilssons från Sunkits inspelning, de tidigare gjorde jag själv, men det är mina foton.
Avslutningsvis kan sägas att det utbröt en viss förvirring när det plötsligt släpptes lös ett stim ”apdvärgar” i lokalen som jagades av Johnny Bode-sällskapets ordförandet Gustaf Görfelt. Dessa var hämtade ur Bodes roman ”Dö i tid” från 1950 som bland annat handlar om ”nazisternas fynd av små vansinniga dvärgmän med ap-utseende, som användes som påtryckningsmedel om inte patrioter bekände vad de visste eller inte visste. Då hetsade man de små vansinniga apdvärgarna tydligen på fruar eller döttrar.” (Källa Wikipedia) Var Bode nazist? Frågan kommer ofta upp och jag håller helt med Love Antell som svarade följande i en intervju:
”Jag upplever att Johnny Bode var helt borta politiskt, han var ingen politisk människa. Han var en skrävlare som ville stå i centrum och som saknade distans och gränser. Han var galen i huvudet, helt enkelt. Men det är också det som är intressant med Johnny Bode, han var alltid fel och avvikande, vad han än gjorde.”
För utförligare rapporter från festen rekommenderas David Nessles blogg eller Johnny Bode-sällskapet.
Anna-Lena Lodenius 