Dags att börja jobba på julstämningen. En perfekt humörhöjare så här års är M.A. Numminens version av ”Stilla natt” från hans tyska julskiva ”Singt wüste wilde Weinachtslieder” från 2003 (som jag skulle ge bra mycket för ett exemplar av).
SD ska bli ett mjukare parti, skriver Jimmie Åkesson på SvD Brännpunkt. SD ska också bli bredare, är motiveringen till att man nu inte bara vill använda beteckningen nationalism utan framför allt vara ett socialkonservativt parti. Det var en statsmannaliknande Jimmie Åkesson som framträdde vid landsdagarna i helgen (motsvarar kongressen) för första gången efter inträdet i riksdagen. Men var det så mycket nytt han bjöd på?
SD kämpar fortfarande med problemet att bli en del av etablissemanget, att bli respekterade, talade med och ett parti som framför allt de borgerliga partierna söker stöd hos för att få igenom sina förslag. Det är paradoxalt med tanke på hur mycket SD också försöker vara mot etablissemanget och framställer sig som det enda partiet som har kontakt med verkligheten och väljarna. Här skiljer sig också SD från systerpartierna i de övriga nordiska länderna som har en helt annan historia och aldrig behövt kämpa för respektabilitet.
Antalet medlemmar och representanter med kopplingar till rent antidemokratiska rörelser har av allt att döma minskat vartefter. Men partiprogrammet har inte förändrats särskilt mycket, det handlar om att bevara svenskheten och hålla invandringen på ett minimum. Skillnaden är att de nya programmen är betydligt mer mångordiga.
Förändringarna handlar framför allt om att fördjupa snarare än att vidga partiets politik. En satsning på kriminalpolitik, skolpolitik och arbetsmarknadspolitik har utlovats, men det handlar fortfarande om att vinkla dessa frågor på samma sätt som SD alltid hanterar alla politikområden: att försöka visa på att alla problem beror på invandringen och det mångkulturella samhället och påbjuda att vi ska satsa på oss själva först.
Om detta och mycket annat pratade jag, Ann-Cathrine Jungar, forskare vid Södertörns högskola, och Eric Sundström, Dagens Arena, i SVT Forum som direktsände landsdagarna. Mycket finns fortfarande på nätet för den som vill ta del av debatter etc, se här. Jag följde delar av detta och tror de flesta som inte känner SD närmare framför allt slogs av det omständliga röstningsförfarandet, särskilt kring det nya principprogrammet.
Det var knappast någon stor TV och inte heller någon större dramatik kring besluten, ombuden gick allt som oftast på partiledningens linje, trots viss kritik. Det finns röster inom partiet som ifrågasatt att SD är så toppstyrt och att lokalavdelningarna har så lite att säga till om, jag hade trott att de skulle höras mer under landsdagarna. Ett skäl till den relativa tystnaden är nog att så många valt att lämna partiet alternativt blivit uteslutna. SD är det parti som utesluter flest politiker (se SvD)
Inte mindre än 4 organisationer har sökt tillstånd för antirasistiska arrangemang den 10 december, samma dag som demonstrationen mot svenskfientlighet som jag tidigare berättat om går av stapeln. (se SvD) Alltså bäddat för en orolig dag/kväll, vilket säkert många tycker inte är helt lyckat under Nobeldagen, polisen lär få mycket att göra.
De fyra organisationerna är Ung vänster, LO-distriktet, ”Stoppa nazismen – aktivt ickevåld” och ”Stockholms antirasistiska kulturförening”. De två första av de antirasistiska grupperna behöver väl ingen närmare presentation. ”Stoppa nazismen – aktivt ickevåld, SNAIV” har synts tidigare vid Salemmanifestationerna och verkar vara ett initiativ liknande nyckeskramlarna i Nyköping.
”Stockholms antirasistiska kulturförening, STARK” som tågar under parollen ”Vi är 94 procent – SD ut ur riksdagen – inga nazister på våra gator” framstår som en grupp i kretsen frihetlig, autonom vänster, förmodligen syndikalisterna närstående, på hemsidan finns inslag av facklig kamp och bland annat texter om protester bland brevbärare i Skärholmen. Det framgår tydligt att målet är att stoppa Nationaldemokraterna och de andra i demonstrationen mot svenskfientlighet, även om det inte sägs något direkt om med vilka metoder. (Läs uppropet från organisationens bildande och ett flygblad som sprids inför 10 december.)
Det mesta av detta går förhoppningsvis lugnt till. Mer våldsinriktade grupper som AFA har varit rätt osynliga en tid, den sida som den autonoma vänsterns portal Motkraft hänvisar till har tagits bort. Men personer med en önskan att driva kampen lite längre försvinner ju inte för att vissa organisationer och nätverk drar sig tillbaks. Mest orolig är jag över det sistnämnda tåget ”Vi är 94 procent” som väl löper störst risk att attrahera våldsvänstern. Sedan finns det ju alltid en risk att det dyker upp andra grupper som inte sökt tillstånd eller lösa grupper av aktivister, men fyra organisationer torde väl täcka in behovet för de flesta. (Vilka vägar de olika tågen går finns här.)
Boken om Sveriges första nazistledare, hans osannolika liv och det parti som han var ledare för.
Jag tar gärna uppdrag som moderator vid konferenser, kontakta mig för förslag!
Anna-Lena Lodenius 