Nationaldag, nej tack!

Att vi får en nationaldag nu, och inte 1880 eller 1913, är en ren parodi. Har inte sett nyheterna ikväll men är säker på att de hade ett inslag om hur förtroendet för kungahuset påverkar vårt nationaldagsfirande (påpekade dottern på väg hem från middag på lokale greken, antar att hon gissade rätt). Monarkins kris är bara en av många anledningar att tycka att Sverige inte är så speciellt. Så ser det ut överallt i den mån kungahusen överlevt, ett öppet och modernt samhälle kräver andra samhällsskick.

Försommaren är lika ljuvlig här som på andra håll, och vi kan älska Sverige utan att tycka att Sverige är bättre än något annat land. Bara för att vi bor här, det duger gott.

Vad ska vi med nationaldagen till? Vi har ju midsommarafton, t ex. Man kan spela följande melodi som handlar om allt det som inte är unik för Sverige (som min vän M så riktigt påpekar). Gröna skogar, himmel blå, förälskade par och kyrkklockor… Leve Sverige, ner med nationaldagen!

Publicerat i Musik | Märkt , | 3 kommentarer

”Nu kan du ta hem vem du vill, en fikus till och med”

Poplåt med budskapet att man ska vara fri och strunta i allt, minns den väl från min ungdom. Fast då fattade jag inte att texten var så pinsam, tjejer ska ha stora bröst och vett att hålla tyst, höjden av självständighet är att kunna ta hem en fikus.

Detta påstås vara den första poplåten på svenska. Jag har alltid trott att det var Örjan Ramberg som sjöng. Men i ”The encyclopedia of Swedish Progressive Music 1967-79” (underbar samling med gammal svensk progg utgiven på Premium Publishing) står det att det är det Göran Lagerberg som jag minns mest från Tages (senare Blond och Egba) som sjunger, och det får man väl tro på. För mer information om skivinspelningen hänvisas till bloggen Hymn.

 

Publicerat i sunkedelica | Märkt , | Lämna en kommentar

En diskuskastare går ur tiden

Jag hör till den delen av befolkningen som tar sportbilagan och stoppar den direkt ner i pappersinsamlingen. Men genreöverskridande sportstjärnor som Ricky Bruch har en särskild plats i mitt hjärta. Han kommer att leva länge i mitt minne bland annat för följande insatser:

Den som blir nyfiken på diktsamlingen ”Själ och kropp”, och vem blir inte det, kan läsa vidare i Kapten Stofils litterära supplement. Där finns texten till dikten som han läser, om någon hade svårt att uppfatta orden. På samma sida hämtar jag även dikten ”Stjärnor” från slutet av december 1965 (tack Martin för ännu en inblick i kulturella utmarker):

Stjärnor har sina banor
därute i mörka alltet.
Jag har mina vanor:
på ägg lägger jag saltet.

Sens Moral: så e de´!

Om han bortgång och liv läs: AB, Svd, DN, Sydsvenskan, GP, Expressen

Publicerat i sunkedelica | Märkt | 3 kommentarer