"Socialdemokratin har alltid gått emot rasismen"

Läser med stort intresse en intervju med Lisa Bjurwald, engagerad i Expo och ledarskribent på DN, i Flamman. Hon anser att de borgerliga partierna inte kan stå emot högerpopulismen i Europa, hoppet står till vänstern, och i synnerhet till Socialdemokraterna.

– Jag är inte särskilt orolig för att vänstern och arbetarrörelsen skulle bli rasistisk. Men däremot har vi sett många sådana tecken inom borgerligheten sedan språktestförlaget 2002 /…/ Ett problem för mig är att jag känner igen mig i allt färre andra liberaler. /…/
– Socialdemokratin har alltid varit en motvikt mot rasistiska rörelser, en stark barriär. Även som liberal vill jag ha en starkare socialdemokrati, för borgerligheten kan inte hålla uppe spärren mot rasismen. 
Visst, alla pratar om att vi måste stå emot SD och de här krafterna i Europa, men ändå får vi burkaförbud, krav på kraftigt minskad invandring, fixering vid muslimer  och språktest.

En sak hon reagerat över är att ordet assimilering nu dykt upp igen på dagordningen:
– Assimilation! Som om de inte visste att det är vad man gjort i Tibet, eller med Nordamerikas indianer.

Håller i stort sett med om vi talar om Sverige, men i andra länder är det väl dess värre så att inte heller socialdemokrater alltid håller rasisterna stången. Man behöver inte gå längre än till Danmark för att hitta exempel på anpassning efter den högerpopulistiska retoriken även på vänstersidan, och inte heller i Norge har socialdemokrater varit särskilt framgångsrika i sin agitation mot Fremskrittspartiet.

Lisa Bjurwald kommer i april ut med bok om den europeiska ytterhögern, ”Europas skam – rasister på frammarsch” (Natur och Kultur). En klassisk reportagebok, enligt henne själv, där hon besökt många av Europas länder för att studera högerpopulisternas frammarsch.

Publicerat i Lisa Bjurwald, SD, Sverigedemokraterna | 6 kommentarer

Tänk så fel det kan bli

Margareta Sandstedt, som sitter i riksdagen för SD, har svårt med nollorna. Här lyckas hon lägga till inte mindre än 7 nollor för mycket när hon omvandlar euro till kronor, tur att hon inte representerar SD i EU-parlamentet.

Diskussionen i riksdagen handlade om EU:s strategi på elmarknaden, och det var kostnaden för denna strategi som Margareta Sandstedt ville peka på. Sandstedt fick kostnaden till 400 000 euro som hon hävdade motsvarar fyrtiotusen miljarder svenska kronor.

Publicerat i Margareta Sandstedt, SD, Sverigedemokraterna | 8 kommentarer

Åsa-Nisse går igen, i rekordfart

Den nya Åsa-Nisse filmen har mer handling än alla tidigare filmer tillsammans. De gamla filmerna, jag har genomlidit ett antal, var påfallande långtråkiga. De masar sig fram i maklig takt med konstiga uppfinningar, tjat med fruarna och besök i lanthandeln hos Sjökvist. I synnerhet de senare som utvecklades från dåligt till ofattbart uselt. Bottennoteringen nås med den sista, ”Åsa-Nisse i rekordform” från 1969, där Åsa-Nisse själv, i alla tidigare filmer spelad av John Elfström, bytts ut mot Arne Källerud. Dessutom har Klabbarparn försvunnit, och i stället introduceras en ny figur som kallas Sven. Handlingen får rum på ett frimärke: de kör båt, mer båt och ännu mer båt. Någon gång skymtar lite naket helt omotiverat, en annan nyhet i denna jämfört med de tidigare filmerna. Det är väl det.

Med detta vill jag ha sagt att jag varit skeptisk till om det går att göra en ny Åsa-Nisse-film. Ingen skulle idag acceptera sådana filmer, vi har höjt våra krav enormt. ”Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult” är i alla fall en kärleksfull lek med förlagan. Kjell Bergquist är inte någon perfekt Åsa-Nisse, för ung, inte tillräckligt tunn och gnällig. Johan Rabeus är magnifik som Sjökvisten, klart bäst. Michael Segerström är helt ok som Klabbarparn men det blir aldrig någon riktigt kemi mellan de båda huvudpersonerna vilket var drivkraften i de tidigare filmerna.

Man skrattar, men det mesta är lätt glömt. De flesta hade väntat sig mer av Henrik Dorsins medverkan i manusarbetet, men jag tycker nog han gjort vad som går att utvinna av idén att återuppväcka Åsa-Nisse (se Dorsins egna tankar kring projektet i Aftonbladet).

Det är lite kul när USA invaderar den lilla oljerepubliken, och svensk pilsnerfilm går igen i skildringen av överheten i Skånska petroleum och statsministern med tyskklingande namn. Trädgårdstomtarna hos tyska sommargästen som gör Hitlerhälsningar är en annan småkul detalj, och kanske en blinkning till att Åse Nisses skapare Stig Cederholm påstås ha varit nazist, något filmaren Roy Andersson är upprörd över, se Expressen. (Mer om Stig Cederholms nazistförflutna i Fokus och Svd, jag reagerar bland annat över uppgiften att fascisten Per Engdahl höll tal på hans begravning 1980).

I övrigt är det rätt jämtjockt, men som sagt kärleksfullt. Vet inte vad man ska jämföra med: Klart bättre än Göta Kanal, ettan, och väldigt mycket bättre än Göta Kanal 2 och 3. Jag hade inte väntat mig mer.

Tips om Åsa-Nisse: Nya filmen har en Facebook-grupp, Henrik Berggren i DN Kultur, Martin Aagård i Aftonbladet Kultur, läs allt om inspelningarna av de tidigare filmerna i  Anders Nordqvists ”Åsa-Nisse – Var ligger Knohult?” Norlén & Slottner 2008.
Läs framför allt min vän Martin Kristensons underbara artikel ”Knohults värmedöd”, en gång publicerad i nyligen avsomnade Kapten Stofil, men fortfarande tillgänglig på tidningen hemsida. Där hittar man även en längre artikel, ”Åsa-Nisse och den stora kalibaliken”, som är en grundlig introduktion till filmerna och som bland annat försöker reda ut orsaken till deras popularitet och eventuella verklighetsbakgrund. Båda texterna finns omarbetade och utvidgade i hans bok ”Vårt kära strunt” som går att köpa i de flesta nätbokhandlar.

Publicerat i Åsa-Nisse, Henrik Dorsin, Kjell Bergquist, Stig Cederholm | Märkt , | 3 kommentarer